skrivenavjennie

Vad är detta?! Ingen final för Sverige, nej nu! Det enda jag har att säga är snålt Europa, snålt. Röstningen må varit sparsam, men jag vet (och övriga europa vet det också för den delen) att Sverige var bäst. Bäst, bäst, bäst. Synd bara att ingen förstod att man måste rösta för att få se sin favorit i finalen, en liten miss där. Trist.

Idag var jag en riktig buse! Jag skolkade för första gången i mitt liv. Jo, faktiskt. Fast jag vet inte riktigt om det kan kallas för skolk i det här fallet trist nog, det tyckte inte min plastiga pappa i alla fall. Under middagen stoltserade jag med att jag faktiskt sket i plugget idag. Mammas reaktion lät aningens nervös och hon krävde detaljer, ögenaböj. Likaså min styvfar fast han lät mer impis än nervis om jag säger så.

Jag berättade mitt scenario att jag inte hade haft sån där jättelust att sitta i skolan från tio i tio till halv ett för att ha en mattelektion men när jag skulle gå för ett besök av min kära sockerfarbror till matematiklärare och fråga om hemstudier var ok var han inte där. Dessutom har han lite allergi mot såna här nymodigheter som mobiltelefoner, nejdå han har faktiskt köpt en, men han har den inte på så ofta. Med ofta menar jag någonsin förresten. Därför är det stört omöjligt att få tag i gubben och det var därför som jag och min trevliga sockerfarbror till fysiklärare plitade ihop en hederlig post-it lapp och smaskade fast på hans skrivbord istället. Sen gick jag hem och pluggade matte. Muhihuhi vad busig jag kände mig!

Ja, min pedagogiske plastis tyckte jag var en nörd efter att jag beskrivit lite mer i detalj hur det hade gått till, denna äventyrliga dag. Min mor höll väl med även hon faktiskt, eller hur man nu ska tolka hennes muttriga kommentar om att det var skitcoolt att skolka från en mattelektion och kompensera med cirka sex stycken frivilliga, jag vet inte hon kanske inte var ironisk? I så fall har hon en väldigt konstig syn på vad som är coolt och inte. Fast sen upplyste jag faktiskt om att det inte var jag som bett om de avslöjande detaljerna, hade jag fått bestämma hade jag fortfarande varit en cool skolkis nu. Så det så.

Igårkväll gjorde mamma och jag ett rejält ryck, vi var helt bananas här hemma, papper och pärmar flög hit och dit och skrivaren Hans Peter (eller vad som nu menas med HP) spottade fakturor tills papperna tog slut. Vi var produktiva om jag säger så, inget tvek på den. Resultatet blev hur bra som helst, min kära och före detta arma mor kunde sova både lugnt och gott inatt eftersom husfriden åter är tillrättaställd. Nu slipper vi ju nämligen att en oinbjuden icke allt för trevlig revisor hälsar på och hittar på otrevligheter. Jag fick betalt för arbetet, trots att jag gärna hjälpt till ändå, något som jag måste säga var ett feting plus! Ja, summa sumaro, sumarum eller vad man brukar säga sådär formellt och bra, alla nöjda och glada. Sobert!

Hej, bloggtorka råder, ursäktar så mycket. Men enligt min melodi går kvalitet före kvantitet (precis som om mina inlägg brukar innehålla någon form av kvalitet...? haha, där fick jag allt till det!) Just nu peppar jag i alla fall stenhårt inför att min mor ska komma hem så det blir någon form av mat i den här stugan. Senare ska jag vara en god dotter och hjälpa den arma tanten med pappersarbetet så inte revisorn kommer och tar oss. Eller oss och oss, hon kanske tar mammas firma eller något liknande. Det skulle nog göra min mamma ledsen och är mamma ledsen så blir jag ledsen och att vara ledsen är inget vidare kul, så slutsumeringen är väl att jag egentligen får hjälpa till för mitt eget bästa. Men, för att det lilla egot i mig ska få sig en trevlig boost (alt. uppåtpuff som man sa på min tid) väljer jag att framställa mig som en god dotter som hjälper en arm mor.

Men det är ju som vi vet som vår vän Allan Svensson säger, är magen glad så är människan glad. Det är ett citat så sant att det skulle kunna bli ledord i en egen religion, Allanismen där Allan Svensson är gud. En religion där man håller stenhårt på traditioner och seder, våga inte röra julafton! (eller julmaten och Kalle Anka). Alla skulle börja dyrka postisar och Vivalla skulle bli som Mekka...

Därför, kära vänner, tänker jag börja med att förtära middagen. Jag föreslår att ni gör detsamma.

Så, ännu ett av mina kvalitativa inlägg fyllt med visa livsåskådningar. Jag kommer gå till historien en vacker dag. Ett litet inlägg för mig, ett stort inlägg för mänskligheten.

Idag blev det tårtkalas hos fastern med det galna jonssonsläktet, min ena faster fyller idag och min andra faster fyller imorgon, så vi åkte i samlad trupp (läs jävligt osamlad) till Dalarna och våldgästade faster nummer 2 som så passande skulle bort och bara hann deltaga lunchen och hoppa tårtan och grattis, hurrarop och annat överflöd. Hur kul som helst hade vi den lilla stunden hon var med i alla fall, det kallas kvalitetstid har jag hört. Det är vi inte så bra på i min släkt. (Julafton är en enda lång sovstund för de allra flesta hemma hos oss...)

Nåväl, att träffa mina busfrön till kusiner, ja resterande var väl inte heller så pjåkigt och faster nummer 1 är en jävel på att baka tårta så det hela blev hellyckat skulle jag vilja säga! Några timmar senare rullade vi rapandes vidare hemmåt och svängde in på Tönnebro här hemma och åt en brakig middag.

P.S. För er intresserade, jag segrade över Magen tillslut.
P.P.S. Magen som i min mage alltså, den där ilskna, inte min busiga kusin Magda på bilden (även fast vi gärna kallar henne Magen)
P.P.P.S. Jag borde verkligen inte skriva Magen med stort M när jag snackar om min mage, det är oerhört förvirrande, men jag tycker på något vis att den blivit som en egen liten varelse de senaste dagarna, vi tycks inte dela samma vilja.
P.P.P.P.S. Konstaterande efter korrekturläsning av föregående P.P.P.S: Jag är inte klok, jag borde låsas in och nyckeln borde jag äta upp.
P.P.P.P.P.S. Jag har en gullig kusin!

Goddag, eller godmorgon, vilket som funkar fint. Jag sover mest, dricker apelsinjuice och knaprar hårdsmörgås. Det här måste toppa listan på mina mest meningslösa inlägg/dagar. Fast, nu vet ni att jag lever i alla fall, alltid något. Nu ska jag dricka lite apelsinjuice och sova en stund tror jag. Sen kanske jag gör något lite vilt och galet, typ knaprar hårdsmörgås eller så. You'll never know. Well, godnatt.

Just nu befinner jag mig i skolans datasal, det är meningen att jag ska jobba med mitt projekt. Det går jättebra. Effektivt arbete - jo tjena. Jag har lurat hit Stina att joina mig också, då kommer det gå ännu bättre. (he he) Om en timme slutar jag och då ska vi ta en fika på Wayne's innan tåget går. Tummen upp!

Laddar för fullt inför helgens äventyr! Jag ska tillsammans med min väninna Stina L. och min väninna Ellen A. på en liten weekend trip till huvudstaden. Det kan gå lite hur som helst det här känner jag. Hoppas någon av mina väninnor har någorlunda pejling på hur saker ter sig och går till i den där staden för jag har då inte en susning. Spännande, minst sagt. Äh, bara man ger intrycket av att ha allt under kontroll brukar man kunna lura de flesta - jag menar, vem märker om jag går åt fel håll så länge jag har coola solbrillor och klampar på med de långa bestämdkliven?

Här laddas det för fullt som sagt, har klämt i mig en redig varm macka för den intresserade. Någon gång imorgon kväll kommer vi fram (förhoppningsvis) sen blir det shopping och strosning runt på uteserveringar för allt vad brallorna håller för hela helgen. Alt. strumpbyxorna, eller kanske leggings. Hm, det här med packningen är ett stort problem för mig. Kan omöjligt bestämma mig för vad det är man tar med sig när man åker på en weekend trip till huvudstaden egentligen? Jobbigt läge, jag hoppas jag inte packar helfel och kommer ner med skidutrustning eller något annat opassande. Det kan bli pinsamt. Nej, vet ni vad, jag borde lägga mig istället för att prata ovesäntligheter.

Jag säger godnatt. 

Valborg var det också ja. I fredags, då passade vi på att fira Johanna och Erik som gått och blivit stor! Tänka sig, snart är det bara jag kvar på ynka 17 känns det som! Firandet skedde at Johannas place i de norraliska skogarna bland kossor och andra trevligheter. Jag kände mig hemma så fort jag klev ur bilen och en pust av koskit nådde min näsa.

Resan dit var en charmant färd i mammas jollvo under stabil vägledning av Kjelle som hade full koll på kordinaterna. Min mor hade dessvärre inte fullt lika bra koll på pedalerna och jag tackar för första gången mina kortväxta viola-gener som sparade mig både det ena och det andra. Jag tror de långa grabbarna (= alla andra utom min mor och jag) fick några potentiella bulor i huvet under resans gång.

Inte något att lita på vägarna där borta i Norrala inte. Trevlig kväll med trevligt folk blev det tillslut och efter lite luddig vägledning från min sida kom jag hem med Bettan och Stina på kvällningen också, hem till mitt kära Skog! Helgen var räddad!

JA, det var alltså Big comedy som var Lisas överraskning som vi drog iväg henne på igårkväll. Taskig uppdatering p.g.a. en mycket speciell släktträff denna söndag till ära, något jag får återkomma till...

Nåväl, jag hade/har fortfarande ont i både käkar och magar sen gårdagkvällens övningar. Nästan två timmars konstant garvande sätter sina spår! Kvällens höjdpunkt var när Henrik Schyffert drev med Stina som såg ut som en fågelholk/rädd mupp vilket resulterade i att det hela blev en aning pinsamt för stackars Henrik, som febrilt började peka och vifta på skylten bakom och ursäktande messade:"COMEDY, fattar du?!"

Jag tror jag dog lite där. Herregud som vi skrattade. Sitta på front row var DEFINITIVT värt det, värt hela resan bara för de där minutrarna, lätt! Stackars Henrik fick dåligt samvete när han drev om Stinas blommiga blus och ville ta i hand efter showens slut, som en fin liten gest. Det ville INTE Stina. Hon trodde att karln ville dra upp henne på scen för att göra henne/blusen till åtlöje ännu lite till, något hon inte var så pigg på. Där blev det hela ännu lite pinsammare/roligare = något jag först inte trodde var möjligt.

Herr Schyffert fick tillslut sin handskakning, oroa er inte, Stina hajade vinken efter en stund och Henrik sa "tack". Mycket fint gjort av honom, en riktig gentleman den där Schyffert! (trots att han liknade Stinas blommiga blus vid en mycket välskött grav.)

En kväll att minnas, sannerligen. Stina du är en skön tjej!