skrivenavjennie

Jag är nöjd, jag är en nöjd tjej. En nöjd machotjej. Jag har svetsat hela dagen, på min egendesignade spaljé. Jag är en nöjd macho-teknist-tjej. En skrytig nöjd macho-teknist-tjej, som idag har haft svetsardebut! Debuten var kall, för utan konstant rörelse var dagens väder aningens chilly (chilly said willy, the pinguin!) Men, jag är ju som sagt en macho tjej. Tror jag ska döpa om mig till stonkjennie och bli bilmekaniker. Dricker redan kaffe som en hel karlakarl så jag är ju en bra bit påväg. Måste börja snusa också. Eller inte, vi får se.

Lugnt det, hörs, hej!

Bakandet fortsätter, jag blir lite lätt manisk. Äter bröd (läs: lever på bröd) vid minsta hungerkänsla för att få slut på det så jag kan baka nytt. Dukar fram det till både fikatider och mattider för åtgångens skull. Kanske ska gå och peta i grannen den lilla lilla kanten som är kvar...? Som sagt, lite manisk blir jag. Men åter till ätandet; det sker med förtjusning från min sida och så även från min mors och min mormors. Vi är nämligen tre generationer i vårt lilla hus för tillfället. Tur att vi är småväxta (småvuxna?) i vår familj. Jag finner det ytterst trivsamt att ha generation tre på besök, dessutom passande att vi är fler (det betyder snabbare åtgång. He he.)

Baka är det nya coola, det nya svarta såattsäga. Försökte mig på ett muffinsrecept tisdagkvällen till ära, kunde dock som vanligt inte hålla mig till det riktigt. Dels för att vi till mitt stora förtret inte hade hälften av ingredienserna hemma och dels också för att jag som sagt gillar spänning. Dagens resultat blev inte direkt som jag tänkt mig, dom smakade gröt. Mormors reaktion var ändå härlig. Hon försökte uppmuntra mig med att det var tur att jag inte tävlade med dom i halv åtta. Det hade hon ju rätt i tanten. Det hade ju varit fint:

Efterrätt
Torra grötbollar med ogenomgräddad blöt havregrynsklebb och stekt gröttopping serverat i ett oseparerbart bullpapper

Ja, vi mäter tid så vi bagare.

Och så var det ju dags för ett utlåtande. Min ivrigt förväntansfulla oro övergick till osäker panik för att till sist avsluta i upphetsad överlägsen stolthet; jag lyckades med min skapelse. Kommer somna med ett leende på läpparna inatt.

Vad är detta för fasoner? Mellofinal på sveriges television och vad gör den svenska befolkningen? Jag bara undrar vad vad VAD (?!) kan vara viktigare än att sitta bänkad i sin soffa och rösta på herr fakir som dessutom kvällen till ära fått förstärkning av herr gustavsson (?!)

Ni som gjorde som jag och skänkte en slant (eller ja, några av mammas slantar för den petige) för ett samtal till en salem i nöd (eller som mammas telefon vill kalla honom; raken) ja, ni behöver inte ta åt er. Men till sveriges resterande medborgare: fyyy!

Kära ni, alt. någon eller varför inte värld? Nu är jag åter i hemmet igen. Eller nej förresten, befinner mig för momentet hemma hos min kära (inte hemma hos min empis, nej det vore konstigt? En annan käring. Notera: inte kärring, hu så fruktansvärt surrig jag är. Jag är hemma hos stina, för att vara rakt på sak! Jag gillar raka rör. Tro det eller ej.)

Som en snabb resumé av veckan under tiden stina duschar skulle jag vilja säga att veckan varit ytterst trevlig. Kunde möjligen varit aningen ytterst trevligare om vädret varit aningen mindre blåsigt och aningen mer soligt. Å andra sidan är jag väldigt glad att klantiga jag klarade en hel fjällsemester utan frakturer. Det trodde jag inte när jag inledde första skidturen (eller kanske skidoturen?) med ett dyk i en snödriva. Så sammanfattningen kan sammanfattas som så att jag är nöjd!

Nu väntar kusin mindre, kusin större och morbror störst på att jag ska svinga ett bowlingklot på wii. Bäst jag börjar stretcha mina vinnarbiceps. (harkel harkel...)

Hörs, hej!

Flänger som alltid innan jag ska åka någonstans runt runt i huset, älgar liksom hit och dit utan att riktigt få något gjort. Det kallas packa. Imorgon klockan 08.00 prick (!) då står familjen Löfgren redo på går'n och sen bär det av! Mellokryss ska såklart lösas på färden (HAHA) och fin matsäck beståendes av körvmackor ska förtäras har jag hört skvallrats om. Kommer bli hur mysigt som helst! Årets fjällenskiva är kirrad så den kommer dunkas dygnet runt och alla låtar finns inom kort snart även på min kära empis, min kära empis som höll på att bli kvarglömd hemma (!)

Under dagens hemfärd var jag inte världens populäraste systerdotter. Jag var en krångelunge som kom på efter ca 1,5-2 mil att jag faktiskt glömt det käraste jag äger kvar hemma. Det var dumt. Det var otroligt dumt. Det dummaste av allt var att jag inte kunde knipa käft utan utbrast ett stort NEJ! när jag insåg min dumhet. Det resulterade i att morbror hasse genast gjorde en u-sväng medans jag satt och mest hade ångest över att vara en krångelunge. Ibland är det ångestfyllt att ha en otroligt snäll morbror. Konstigt hur det är, men nu är glädjen återställd för nu har jag återförenats med min kära!

Nejmen så jag surrar igen, här kan jag inte sitta och spilla tid. Jag måste ju älga runt lite till innan det blir dags för att hålla tummarna för willy!

over n' out 

Om sisådären 5-6 timmar har jag officiellt sportis! Då blir det ra(u)ka <--- för den eventuelle gotländska läsaren (HAHA) vägen hem för packning inför TÄNNIS! (nej, blev inte plötsligt dyslektisk, jag syftar på mitt ljuva fjällparadis Tänndalen) Hurra tänker ni nu, för det måste väl ändå betyda ingen tillgång till internet? Grattis säger jag, det kommer råda tystnad i denna blogg under den närmsta veckan.

Fysikeländet hör mitt förflutna till och sportis hägrar nästa vecka. Hurra, jag ska till fjällen nästa vecka (!) Bilen startade imorse. Kanske förstod han mitt skrothot ändå? Halv åtta hos mig med helge skoog visas traditionsenligt på tv och mamma steker falaflar och kokar bulgur för fulla muggar. Jag sitter nysprungen, nyäten och myser åt helge, min framtida man. Nyduschad med världens mest otroliga frill sitter jag här under filten och stinker (fortfarande) vitlök av middagens tillbehörande tzatsiki. Jag kommer förmodligen stinka imorgon och nästa dag också, minst! Jag dricker kaffe och te. Stinker lite till. Nu tänker ni: herregud kom till saken kvinna! SÅ, vad jag försöker säga genom allt detta totalt meningslösa surr är: jag trivs. punkt.