Busigt
Idag var jag en riktig buse! Jag skolkade för första gången i mitt liv. Jo, faktiskt. Fast jag vet inte riktigt om det kan kallas för skolk i det här fallet trist nog, det tyckte inte min plastiga pappa i alla fall. Under middagen stoltserade jag med att jag faktiskt sket i plugget idag. Mammas reaktion lät aningens nervös och hon krävde detaljer, ögenaböj. Likaså min styvfar fast han lät mer impis än nervis om jag säger så.
Jag berättade mitt scenario att jag inte hade haft sån där jättelust att sitta i skolan från tio i tio till halv ett för att ha en mattelektion men när jag skulle gå för ett besök av min kära sockerfarbror till matematiklärare och fråga om hemstudier var ok var han inte där. Dessutom har han lite allergi mot såna här nymodigheter som mobiltelefoner, nejdå han har faktiskt köpt en, men han har den inte på så ofta. Med ofta menar jag någonsin förresten. Därför är det stört omöjligt att få tag i gubben och det var därför som jag och min trevliga sockerfarbror till fysiklärare plitade ihop en hederlig post-it lapp och smaskade fast på hans skrivbord istället. Sen gick jag hem och pluggade matte. Muhihuhi vad busig jag kände mig!
Ja, min pedagogiske plastis tyckte jag var en nörd efter att jag beskrivit lite mer i detalj hur det hade gått till, denna äventyrliga dag. Min mor höll väl med även hon faktiskt, eller hur man nu ska tolka hennes muttriga kommentar om att det var skitcoolt att skolka från en mattelektion och kompensera med cirka sex stycken frivilliga, jag vet inte hon kanske inte var ironisk? I så fall har hon en väldigt konstig syn på vad som är coolt och inte. Fast sen upplyste jag faktiskt om att det inte var jag som bett om de avslöjande detaljerna, hade jag fått bestämma hade jag fortfarande varit en cool skolkis nu. Så det så.
