Lördagsmyyys

Som jag längtar till kvällen! Det är lördag och det innebär mello. Mello är något av det bästa jag vet. Veckans höjdpunkt! Kvällen till ära ska Stina och jag slänga ihop en trevlig meny att bjuda våra päron på (dock inte alla mina, bara ett och ett halvt inkl. en gullig liten mormor) Veckans planering av menyn har väl minst sagt gått trögt eftersom beslutsångest har drabbat våra redan pluggskadade små huvuden. (Stinas huvud är dock ganska stort) Slutsatsen var att det i alla fall inte var någon bra kombo. Nåja, igårkväll kunde ett beslut fattas, så nu ska jag bege mig till Stinas place för lite förberedelser och matlagning. För att reda ut eventuella oklarheter, statistik ska SJÄLVKLART föras under kvällens mello.

So long

Uppdatering

- Och det första paret som dansar vidare är: saken och malin


Fredagsmyyys

Äntligen fredag! Nu väntar en rackarns trevlig hemmakväll med ett rafflande avsnitt av tv4as fredagsmys/pensionärs/familjeunderhållningsprogram let's dance. Eller låt oss dansa som jag väljer att kalla det. Som den talare jag är skulle jag nu vilja säga dessa visdomsord: Låt Willy dansa vidare och låt oss skratta. Låt slem-Sauk åka ut och låt oss njuta. Låt David fortsätta programleda, låt härliga kommentarer hagla, låt Tony säga fira istället för fyra och futt istället för fot. Men framför allt, låt oss njuta av kvällen och helgen nu gott folk!

Lite övrig dramatik

Panik råder i mitt huvud. Läxor hit, läxor dit. Vår ivrige mattelärare tyckte att starten av matte D inte kunde vänta till utsatt datum och drog igång den två veckor för tidigt. Nationellt prov i fysik A nästa tisdag. Oj jo just det, borde fylla i min ansökan till Ahlquistska stipendiet också, hoppsan, sista ansökningsdag imorgon (!) Sen ska jag visst hålla ett tal om chiffer och hemliga meddelanden på torsdagens svenskalektion också, intressant, jag undrar vad det kan betyda? Nej det här kändes plötsligt lite jobbigt. Jag säger godafton.

Bildramatiken

Nämnde jag att mammas bil är en skrothög? Den har numera tagit ställning till väderfrågan och ingick i torsdagskväll i strejk. Mamma ville åka hem från jobbet i snöyran. Det ville inte bilen. Det hela slutade med att bilen vrångade sig och har stått där och tjurat sen dess - tills i lördags. Medans jag var inne i stan och firade tre artonåriga klasskompisar på en förövrigt mycket trevlig fest, var mina föräldrar - och plastföräldrar! - i Östansjö och bogserade bil. Oj ett sånt teamwork, och vilket äventyr!

Äventyr kan man även kalla fredagens lilla expedition då mamma och jag fick promenera de tre kilometrarna till vår fina stad. Kanske en något förskönad version det där. Verklighetens läge var likamed snöstorm, snorkallt, snorigt, blött, kallt, snö, ännumera snö, ännumera snor, delvis oskottat och almännt jävligt. Visst låter det mysigt?

Bilar ska fungera, speciellt på vintern. Nu ger du dig volvon!

Konsten att se saker från den ljusa sidan

Mammas bil är en skrothög. Ikväll hade vindrorkartutorna frusit. alt. rutan frusit, vad vet jag. Själva poängen är i alla fall att fenomenet gav uppskov till ett visst skrapande vid användning av dessa. Att stänga av var inte ett alternativ p.g.a. snövädret. Till en början kan det uppfattas lätt irriterande att varje vevtag resulterar i skrapljud gånger två, men låt dig inte luras, detta är enbart en tolkningsfråga! Det kan lika gärna vara Micke J's gamla hit They Don't Care About Us han stampar takten till! Då ska man inte vara sämre själv, klart man sjunger med!


Läget

Fysikprov imorgon, svenskaprov på torsdag, spanska till torsdag, spanska till onsdag, spanska till onsdag OCH torsdag. Hur ska det gå, hur ska det gå? Det är frågan. Å andra sidan har jag hört att man ska leva i nuet. Semeldag idag. Semlor är gott.


Skridskodramatiken

På morgondagens schema står skridskoåkning. Kul, jag gillar utmaningar. Mindre kul är dock att min aldrig svikande tur lyser med sin frånvaro. Likaså mitt minne. Och till mitt stora förtret även mina skridskor. Det var inte bra. Alldeles inte med tanke på att idrottslärarinnan gnatat om skridskor sen flera veckor tillbaka. Kände mig lustigt nog lite som nalle-har-ett-stort-blått-hus-Nalle när jag rotade omkring i förrådet och kände paniken stegra. Var å var å var är skridskon? Jag använde livlinan ring en vän. Har Hasse Aros nummer, synd att vi inte är vänner. Inte heller jag och GW. Ännu mer synd. Kjelle är min vän. Kjelle är min hjälte. Jag kommer se ut som stora L imorgon i Kjelles 42'or.


Schlagertankar

Innan detta smått piniga inlägg skulle jag vilja säga några väl valda ord. Till känsliga läsare som känner ett styng av avsky associerat med ord som schlager vill jag 1. Säga skärpning och 2. Läs för guds skull inte det här överhuvudtaget, blunda dig igenom denna text.



Glädje är tillståndet jag befinner mig i. Anledningen till detta beror till stor del på de tre sköna bönorna som gästade mitt hus under gårdagen, men till viss del måste jag även pinsamt nog medge att kvällens mello-dos påverkade. Schlagerfestivalen måste vara det bästa som hänt. 

Underhållningsvärdet var högt. Vi gick ut stenhårt med schlagersnacks enl. bibeln (se tidigare inlägg) och hävde på surroundljudet på högsta volym. Tur att man bor i hus. Tur att man inte har grannar. Tur att man bor i skogen. Sen förde vi statistik över klädval, framförande och låt. (Jag och Ellen ville införa snygghetsbonus och schlagerfeeling också, men där började det väl kanske spåra ur lite så vi skippade det).

Kort sagt, jag gillar bönor och mello.

Schlagerafton i all enkelhet

Som den lilla schlagernörd jag faktiskt är har jag bjudit hem två av mina käraste väninnor på en liten schlagerafton. Schlagernörd nummer två har med sig schlagerbibel och enligt den var visst det ultimata snackset grönsaker, chips och dipp så självklart ska vi ha det. Ingen tvekan om saken, här ska bannemej dippas! Schlagerbibelns ord är lag. punkt.


Men hej

Jag måste ju säga att bloggen har blivit försummad ett bra tag nu, för nej, jag blev faktiskt inte kvar på Gotland i augusti även fast jag inte skulle haft något emot det. Jag skulle inte haft något alls emot det vid närmare eftertanke.

För övrigt hade vi nationellt prov i matte C idag, jag hatar nationellt prov i matte C. (Hata är ett starkt ord, jag vet, men det är just därför det passar så bra in i detta sammanhang). Fyra timmar gnuggning av geniknölarna gjorde mig klart grinig. Alldeles med tanke på att det inte gick speciellt lysande. Paniken steg och svetten lackade, visst låter det mysigt? Jag överdriver kanske lite, men det blir ju lite mer läsvärde på det viset. Vad gör man inte liksom?

Hupp, nu måste jag lägga av med plickandet, Willys vickande dansstjärt hänger på mina tummar. (Hm, det där lät inte alls lika fel i mitt huvud)

RSS 2.0