skrivenavjennie

Åh den här dagen var bannemej inte rolig. Jag pallrade mig iväg till skolan fast jag inte var riktigt kry, något som min mage verkligen inte uppskattade eftersom han inte så lite gick i strejk och grov protest under hela dagen. Jag kunde inte lyssna på dessa påpekelser som han envist försökte framföra och det resulterade i att han blev mer och mer på viset.

Runt 8-tiden hade jag gått i skolan en kvart, då hade min fysiklärare genomgång på overhead (seriöst, är det ett skämt, varför ett sånt sömnpiller just idag?!) och frågade om jag höll på att somna, vilket jag höll på att göra ganska uppenbarligen eftersom jag förmodligen såg ut som en packad Dumbo, så jag sa ja. Fin start på skoldagen. Sen hade vi engelska och när vi hade hunnit fram till svenskan med prov på Romantiken började magen bli riktigt förbannad. Jag blev alldeles kallsvettig och trodde jag skulle kräkas på mina anteckningar, men det gick vägen tack och lov. Vi var väldigt osams där ett tag. Hurra för tacos i matan också, det kändes verkligen som kanonmat för min vresiga tjurmage. Tja, sen hade vi dubbelmatematik med sockerfarbrorn Peter B. och SEN fick vi äntligen sluta. Hu vilken mardrömsdag, vad gulligt det hade varit om jag lagt en pizza i klassrummet. Nej fy, vidriga tanke, då hade jag nog aldrig kommit tillbaka. Bli kallad för kräkis resten av livet, hur kul är det liksom?

Nu ligger vi här och muttrar ilsket till varandra magen och jag. Pappa har matat honom med lite immodium nu och jag har matat honom med lite te och varm macka. Hoppas han mjuknar.

Tips från coachen: Bli inte ovän med din mage, han kan göra livet surt för dig.