But hello there!
Åh vilken mysig helg det har varit och åh vad jag inte vill gå i skolan just nu. Jag vill bara vara hemma i Skog med vänner och familj hela dagarna. Igår var släkten från USA på besök, Rod och Melody. Det börjades med fika i Tönnånger där min farmor och farfar bor och avslutades med mat och ännu mera fika i Skog hos Bosse och Siv, farmors bror och fru. Vi hade en heldag kan man lugnt säga och jag visade t.o.m. mina orgelskills i kyrkan eftersom Rod är pastor. (Och med skills vet jag inte exakt vad jag menar...)
Jag och pappa har sjuk humor, det är fruktansvärt roligt. Farmor är inte kungen av det engelska språket, men hon har en vilja som inte går att klaga på. Sen tänker hon för fort/för sakta och så blir det som det blir.
En fråga man kan fundera över är: Måste man berätta precis alla detaljer av t.ex. tant Astrids presenter för ett par amerikaner när man inte ens kan uttala ordet necklace korrekt och virrigt messar "Oh, so många necklarses, blua halsbands..." och viftar frenetiskt med armarna i någon form av egenkomponerat teckenspråk? Eller så kan man ju undra om dom ens är intresserade av att veta vilken stol tant Astrid satt och klappade en killing på (en helt vanlig killing alltså, ingen speciell, helt random) i sin gamla stuga i skogen?
Ja, hon är gullig i alla fall min farmor för hon vill så gärna, men så blir allt en salig röra av engelska och svenska, för att inte glömma de gammelsvenska orden hon använder i sin härliga Tönnångersdialekt.
Ett exempel:
Farmor vill säga - Kom och titta på fejset!
Vilket betyder på rikssvenska - Kom och titta på uthuset!
Farmor säger - Come see the face!
Vilket resulterar i att våra amerikanska vänner - Ser ut som fågelholkar
Vilket resulterar i att pappa och jag - Drabbas av hysteriska skrattanfall som håller på att döda oss innifrån eftersom de inte är tillåtna och ej får visas.
Jag och pappa har sjuk humor, det är fruktansvärt roligt. Farmor är inte kungen av det engelska språket, men hon har en vilja som inte går att klaga på. Sen tänker hon för fort/för sakta och så blir det som det blir.
En fråga man kan fundera över är: Måste man berätta precis alla detaljer av t.ex. tant Astrids presenter för ett par amerikaner när man inte ens kan uttala ordet necklace korrekt och virrigt messar "Oh, so många necklarses, blua halsbands..." och viftar frenetiskt med armarna i någon form av egenkomponerat teckenspråk? Eller så kan man ju undra om dom ens är intresserade av att veta vilken stol tant Astrid satt och klappade en killing på (en helt vanlig killing alltså, ingen speciell, helt random) i sin gamla stuga i skogen?
Ja, hon är gullig i alla fall min farmor för hon vill så gärna, men så blir allt en salig röra av engelska och svenska, för att inte glömma de gammelsvenska orden hon använder i sin härliga Tönnångersdialekt.
Ett exempel:
Farmor vill säga - Kom och titta på fejset!
Vilket betyder på rikssvenska - Kom och titta på uthuset!
Farmor säger - Come see the face!
Vilket resulterar i att våra amerikanska vänner - Ser ut som fågelholkar
Vilket resulterar i att pappa och jag - Drabbas av hysteriska skrattanfall som håller på att döda oss innifrån eftersom de inte är tillåtna och ej får visas.
Kommentarer
Trackback
