IDOL
Heja gotländska segelbagarolle!!
Cool brud
Egentligen borde jag plugga matematik vid det här laget. Men vet ni vad? Det skiter jag i. Hoho, fräänt!
Dagens skämt
Idag inledde vår kära kemimagister lektionen med en liten rolig historia som gjorde honom till officiell gubbvitsare snabbare än gordon ramsay kan få ett utbrott. Bara det att han samlade klassens totala uppmärksamhet innan han drog själva skämtet gjorde liksom att poängen sabbades på något vis. Fast är man gubbskämtare är det helt enligt lagboken, såklart. Här följer den ruggigt ruttna vitsen:
Han - Vet ni vilken fågel som flyr när det blir vinter och kallt?
Vi - Oj, den här kommer vara riktigt dålig denneberg...
Han -Mesen!
(Tystnad)
Han - Vet ni vilken fågel som flyr när det blir vinter och kallt?
Vi - Oj, den här kommer vara riktigt dålig denneberg...
Han -Mesen!
(Tystnad)
Rusk
Nu har man det bra. Vädret är ruggigt som den, men inte surminen här nej. Jag är nybastad och nyduschad och ligger i sängen med datorn på magen och myspyser.
Dagen har bestått av diverse kärringfasoner såsom fiskkok, (kan man verkligen stava något ord med två k:n på rad i det svenska språket? Förmodligen ska det nog vara bindestreck emellan i så fall, men vi hyllar det finska folket och skiter i det.) omplantering av mina stackars pelargoner och andra tantbestyr. Ska man verkligen erkänna sånt förresten? Well, nu är det ju försent ändå. HEJ JAG ÄR EN LITEN TANT MEN JAG ÄR STOLT ÖVER ATT VARA EN MOGEN KVINNA. Nej, okej det där var inte helt sant... Stolt är väl lite i överkant kanske, men jag skämms inte så mycket i alla fall. Nej nu, godkväll, bastun tog hårt på min förtidsskrumpna huvudknopp.
Dagen har bestått av diverse kärringfasoner såsom fiskkok, (kan man verkligen stava något ord med två k:n på rad i det svenska språket? Förmodligen ska det nog vara bindestreck emellan i så fall, men vi hyllar det finska folket och skiter i det.) omplantering av mina stackars pelargoner och andra tantbestyr. Ska man verkligen erkänna sånt förresten? Well, nu är det ju försent ändå. HEJ JAG ÄR EN LITEN TANT MEN JAG ÄR STOLT ÖVER ATT VARA EN MOGEN KVINNA. Nej, okej det där var inte helt sant... Stolt är väl lite i överkant kanske, men jag skämms inte så mycket i alla fall. Nej nu, godkväll, bastun tog hårt på min förtidsskrumpna huvudknopp.
Aj löv häppy endings!
Jag känner mig oerhört mäktig. Mina ord påverkar helt uppenbarligen folk! Min cykel har ju varit på rymmen med misstänkta bärplockare om det minns? Bärplockarmänniskor alltså, det skulle vara lite halvkonstigt om två bärplockare kommit inrullande på gården och cyklat iväg på min cykel. Speciellt med tanke på att bärplockare varken kan rulla eller cykla vad jag vet. Nå, jag misstyckte förståeligt nog då denna typ som tog min finfina hoj inte lämnade tillbaks den. Det gjorde jag mycket klart då jag redogjorde att jag visst tänkte göra en polisanmälan om inte den blev tillbakalämnad. Jag vill även klargöra att jag är en kvinna vid mitt ord, så det gjorde jag. Polisanmälan alltså. Men nu till självaste sensmoralen här:
I söndags, när min far och jag var ut på söndagsutflykt till vallokal för att göra vår demokratiska plikt utbrister fadern: Men? Var inte det där din cykel? Väldigt konstigt, men jag gör en fräck handbromsvändning så det skriker i däcken, vänder tvärt om och kör i biljaktsrally tillbaka. (Alt. frågar pappa om vi ska vända, får lite panik och svettningar, rullar kärringaktigt in på en väg och gör en säker backning-runt-gathörns-vändning och åker i tillåten hastighet tillbaka...) Där står min cykel, jag upprepar, min cykel! Mina ögonbryn for iväg bak i nacken och hakan trillade ner en halvmeter. Det kändes som om någon drev med mig? Men, lyckligare än någonsin efter ett samtal till herr konstapeln, cyklade jag glatt hem på min kära hoj!
Snipp snapp snut, så var den sagan slut!
I söndags, när min far och jag var ut på söndagsutflykt till vallokal för att göra vår demokratiska plikt utbrister fadern: Men? Var inte det där din cykel? Väldigt konstigt, men jag gör en fräck handbromsvändning så det skriker i däcken, vänder tvärt om och kör i biljaktsrally tillbaka. (Alt. frågar pappa om vi ska vända, får lite panik och svettningar, rullar kärringaktigt in på en väg och gör en säker backning-runt-gathörns-vändning och åker i tillåten hastighet tillbaka...) Där står min cykel, jag upprepar, min cykel! Mina ögonbryn for iväg bak i nacken och hakan trillade ner en halvmeter. Det kändes som om någon drev med mig? Men, lyckligare än någonsin efter ett samtal till herr konstapeln, cyklade jag glatt hem på min kära hoj!
Snipp snapp snut, så var den sagan slut!
Otur i oturen
Idag är jag en snorkråka. Jag maskar från plugget. Synd att plugget dagen till ära då inte innehöll något plugg utan nästan bara roligheter. Idag är nämligen en av de skojsigare dagarna, vi teknister roar oss med nollning av årets ettor. Fint tajmat. Nej, jag tröstäter kladdkaka som blev helt misslyckad och försöker tänka på annat än äggkastning. Det blev mer som en chokladsås förresten. Chokladsås med ströbrödskanter och grädde. Det blir man rund och fin av, det känner jag på mig. Jag riktigt känner hur kakan direkt åker raka vägen till rumpan, lite som en magnet. Fomp! Inget jävla joll liksom, ska det va ska det va. Ska man fika ska man göra det ordentligt och då ska det innehålla både margarin, socker och riktig choklad! Tro mig, jag har försökt göra nyttigt fika i mina dagar, det smakar apa. Som ett exempel gjorde jag ett par nyttiga kakor i somras, havrekakor, de smakade gröt. Jag bjöd mina väninnor på dem och bad dem känna detta ytterst otilltalande fikabröd. De höll med, det var bara crap. Margarin och socker = gott.
Fast kladdig kan man ju lugnt påstå att den här kakan jag gjort nu är och det är ju en kladdkaka, alltså blev det inte ett misslyckat försök! Hurra, min framtid som Gordon är inte helt utrotningshotad!
Fast kladdig kan man ju lugnt påstå att den här kakan jag gjort nu är och det är ju en kladdkaka, alltså blev det inte ett misslyckat försök! Hurra, min framtid som Gordon är inte helt utrotningshotad!
Tur i oturen
Imorse gick jag på autopilot. Min autopilot heter Yngve och är ingen kille med särskild sprutt i. Han gör lite som han vill ibland, t.ex. så knäpper han av mitt telefon-larm så jag försover mig 40 min. Yngve är en sån där typ. Morgonen blev en prikär situation då jag vaknade tjugo i sju av ett sms från Stina. Jag fylldes av hat mot Yngve som försatt mig i skiten. Jag kände nämligen att jag gjort en tabbe och trodde det var någon kär klasskamrat som skickat ett nödrop ungefärligt som: och var håller du hus, klockan är 12!
Men ack en sån tur jag hade denna morgon. Inbjudan till snålskjuts med bil in till staden hade inte kunnat komma lägligare så morgonen blev inte riktigt lika panikartad som jag befarade. Jag såg framför mig hur jag med en solkig sovtröja och håret i den glamorösa morgon-lurviga stilen cyklade mig dyngsur i svett till bussen med en halv macka nedtryckt i halsen.
Istället blev det en trevlig morgon med min pratglada katt Tillman, tänk ibland har man tur!
Men ack en sån tur jag hade denna morgon. Inbjudan till snålskjuts med bil in till staden hade inte kunnat komma lägligare så morgonen blev inte riktigt lika panikartad som jag befarade. Jag såg framför mig hur jag med en solkig sovtröja och håret i den glamorösa morgon-lurviga stilen cyklade mig dyngsur i svett till bussen med en halv macka nedtryckt i halsen.
Istället blev det en trevlig morgon med min pratglada katt Tillman, tänk ibland har man tur!
Till mina sköna bönor
Jag skulle vilja önska ett stort tack till mina två skönaste freundiner, Ellen och Stina. TACK för fredagkvällen, den var kanonis bruttor!
Skev verklighetsuppfattning
Jag är rädd att min mor har tolkat situationen fel och överarbetat morgondagens utstyrsel en aning. För en stund sen pep hon iväg och var uppe och bonkade väldigt länge. Bonk = garderobsrotning. Ner kommer sen tanten, en bra stund senare vill jag mena, med svart plyschklänning (modell mamman i familjen adams), höftknuten virkscarf med frans och (håll i haka och ögonbryn och allt vad som nu kan tänkas fara iväg i oönskad riktning) en bejbirosa fjunboa ordentligt omlindad runt halsen. Lite som en halsduk.
Vad nu? Maskerad/förklädnad/skämt? Nej, företagardagen kära läsare, företagardagen... Jag måste ta ett snack med tanten, nu på momangen... Hon kommer ju skämma ut sig, herregud. Allt ska man behöva göra.
Ett moment!
Salut mon nom baguette!
Men vänner, håll i ögonbrynen nu: Jag ska till Paris! Det var väl som den! Jovisst, veckan efter höstlovet ska jag och min klass ut på äventyr, jesus hur ska det gå? Jag tror vi blev lika förvånade allihopa när vi fick igenom vår ansökan. Den var väl inte skitgenomarbetad om jag säger så. Vår budget var så att säga inte så sparsamt tilltagen. Det var så vi nästan gick tillbaka frågade om dom verkligen gick på den lätta! Ursäkta, har ni överhuvudtaget läst våran ansökan? TITTA DÅ!
Nej det blir en upplevelse det här kan jag säga, hoppas alla drullputtar hänger med hem också. Jag har liksom en vag känsla av att någonting kommer skita sig. Men man ska inte måla fan på väggen heller, det är ju branog dumt. Vi har faktiskt vårt mentorteam Anders och Peter med som kan se efter oss... Eller vi dom kanske?
Ja, Peter är den mest entuestiske i skaran. Han är som ett litet barn och pladdrar oavbruten franska så det löddrar i mungiporna. Han skrattar och larvar sig som en duracellkanin. Vi fattar ingenting, det Peter nog har missat är att ingen av oss kan ett ord franska. (förutom baguette typ.) Men vi tycker det är så roligt att han är glad. Lilla sockerpeter.
Nej det blir en upplevelse det här kan jag säga, hoppas alla drullputtar hänger med hem också. Jag har liksom en vag känsla av att någonting kommer skita sig. Men man ska inte måla fan på väggen heller, det är ju branog dumt. Vi har faktiskt vårt mentorteam Anders och Peter med som kan se efter oss... Eller vi dom kanske?
Ja, Peter är den mest entuestiske i skaran. Han är som ett litet barn och pladdrar oavbruten franska så det löddrar i mungiporna. Han skrattar och larvar sig som en duracellkanin. Vi fattar ingenting, det Peter nog har missat är att ingen av oss kan ett ord franska. (förutom baguette typ.) Men vi tycker det är så roligt att han är glad. Lilla sockerpeter.
Nörds
Jag tycker det är fint att min mor och jag inte räds som så många andra för den nya moderna tekniken. Som det här med kommunikationen här hemma. Mamma ligger i soffan med lilldatorn på magen, jag sitter uppe vid stor-fan. Nu hände just något stort, vi stämde just träff IRL...!
jennie säger:
nu är det kaffe eller?
Anniqa säger:
japp, ta med vattnet å kom
jennie säger:
okaj
Schlapp off
Ikväll hade vi besök, vi hade middagsbjudning mamma och jag. Det fick jag veta igår, spännande. Ibland överskattar mammor sig, vissa oftare än andra och andra inte så ofta. Men mamma är en som gör det ofta, väldigt ofta, vilket leder till att det blir aningens jobbigt. Nu råkar jag veta att middagsgästerna visst läser min blogg (hjälp, jag trodde inte folk verkligen läste mitt struntprat, mer liksom att sidvisningarna berodde på misslyckad stavning av andra internetadresser eller typ missbedömning i sikte med musen till någon annan länk som ledde hit från typ mammans blogg eller så...)
Oj, där tappade jag liksom tråden. Vad jag ville komma till var att jag inte menar något illa om gästerna, dom uppförde sig ordentligt precis som gäster ska och det var jättetrevligt att dom kom. Kanonkul, glass och ballonger! MEN, min mor for runt som ett torrt skinn innan. Hon duschade på tre millisekunder, lagade mat medans hon klev in genom dörrn och åkte och hämtade delar av middagsfolket samtidigt som hon pratade i telefonen och städade. I grova drag på ett ungefär. Och ja, jag drog mitt strå till stacken fast jag inte riktigt hade tid, jag hackade en sallad, gjorde en paj (=fett misslyckad klabbigt smeckel med en smält glasshög till!) och städade under soffbordet (!)
Men nu till själva sensmoralen här, herregud jag måste ju gå och lägga mig - till alla stressade, högprestanda-mödrar där ute som liksom min tar i lite för väl lite för ofta: Släpp en fjärt och var som folk.
Säsongspremiär
Åh, ren skär lycka sprudlar genom min kropp! Vardagskvällarna är återigen räddade, 48 härliga kvällar att se fram emot! Säsongsstart av halv 8 hos mig med min favorit, herr Skoog. Jag beger mig med bestämda kliv mot soffan och blåbärshallonpajen som jag så kärringaktigt svängt ihop. Hjälp, jag måste sluta baka jämt innan jag får ett oranget brev i lådan, eller en tillfrågan om förtidspensionering.
Dutti
Nu har jag tagit mig i kragen, varit duktig och gjort något obehagligt. Jag har fått det ur världen, äntligen! Jag har skrivit klart rapporten/utvärderingen som skulle ligga till grund för vare sig stipendiepengarna som tog mig till Zürich var ett klokt och välplacerat val av Per Ahlquist eller om jag bara lajade bort dom. Man måste alltså skriva den förbannade rapporten i största seriösa mån. Aj du. Jag hoppas Per Ahlquist har humor, annars ligger jag rajsigt till.
Eller vad säger man om mina avrundande sista ord:
Eller vad säger man om mina avrundande sista ord:
Jag säger tusen tack och hoppas att erfarenheterna jag skaffade mig och den personliga resa jag gjort i och med det här äventyret är till belåtenhet för herr Ahlquist!
Hm, kanske inte min mest klockrena formulering där. Det liksom lyser lillgamling och fejkad ordentlighet om den. Hoppas Per Ahlquist är lättlurad.
Tillökning i familjen Jonsson
Vi har fått en till familjemedlem, en liten korv som heter Tillman. Det var jag som kläckte namnet, inte helt oväntat. Men min far blev stormförtjust och utbrast gapskrattandes: JAA det var ju skitbra! Tillman är alltså en kisse, för den som inte förstod riktigt. Men han liknar mer en korv än en katt p.g.a. sin korviga form, kanske inte helt smickrande, men fjunig och go är han den lilla lurven. Jamar gör han hela tiden också, han är en pratglad figur. Nu har han dock däckat på min säng. Det är tröttsamt att vara korvring, inget tvek på den!
Knallen junior
Jahapp, en långpanna med snickerskakor och sex brödlimpor senare känner jag mig redo att ta en dag som knalle på Stråtjära-bys stoltaste het. Medeltidsdagen. Jag ska sälja hemkok åt min mors firma, böcker åt farmor som ju är en liten författarinna och så har jag bakat lite för att visa min kärringaktiga sida.
Kom och köp!
Kom och köp!
Vänner
Nu har vi blivit vänner, KM och jag. Jag och endast jag fick rätt upp och ner på dagens lektion, en kemi-brosch som han fick som gratisreklam på posten!
Kära försäkringsbolag...
Nu har vi tröttnat. Pappa har skrivit till försäkringsbolaget om min stulna cykel, för nu har det gått över 20 dagar och den som tog den har inte lämnat tillbaka den. För att lämna in papperna är det en del saker man måste fylla i, såsom hur stölden gick till t.ex.
Pappa formulerade sig exemplariskt, så opartiskt och proffisionellt som det är möjligt:
Förmodligen var det en bärplockarbuss som åkte in på gården och tog cykeln, sådana finns det gott om här i skogarna.
Och nej, jag tycker inte alls att pappa lät invandrarfientlig och anklagande. Speciellt inte med tanke på att han har varit och spanat i deras tältläger i skogen här borta och hoppas att det kommer en björn dit...
Pappa formulerade sig exemplariskt, så opartiskt och proffisionellt som det är möjligt:
Förmodligen var det en bärplockarbuss som åkte in på gården och tog cykeln, sådana finns det gott om här i skogarna.
Och nej, jag tycker inte alls att pappa lät invandrarfientlig och anklagande. Speciellt inte med tanke på att han har varit och spanat i deras tältläger i skogen här borta och hoppas att det kommer en björn dit...
En nära döden upplevelse
Imorse möttes jag av fasa i den arla morgonstunden. Morgontrötta rufsiga lurv-jennie övergick i vild panik till mycket vaket tillstånd vid dagens första toalettbesök. För att beskriva det hela lite vuxet kan man säga att gårdagens vätskeintag idag antog en väldigt glad röd nyans. Jag fick en smärre chock och hade nästan hunnit greppa telefonen och tillkallat ambulans när jag just kom på min pappas menande blick då han under middagen igår sa visdomsorden:
Kom ihåg att du kan pinka rött nu.
Just det, farmors rödbetor...
Kom ihåg att du kan pinka rött nu.
Just det, farmors rödbetor...
Dålig humor
Glädjen att kunna dela dålig humor med en likasinnad är något av det mest fantastiska som finns i vardagen, därför måste jag bara dela med mig av gårdagens msn konversation med min kära vän Ellen.
Hon hade pratat med sin vän (låt oss kalla henne Gun) på msn och läget var som så att Gun som tidigare varit i en relation med regelbundet sex nu sedan två månader tillbaka blivit singel. Ett icke uppskattat tillstånd kan man säga. Omställningen hade väl varit lite jobbig och nu började hon minst sagt bli desperat (läses DESPERAT!!!) eftersom hon inte fått sina behov tillfredsställda på påtok för länge sen såattsäga...
Men dock! Gun hade nu påbörjat en ny relation och killen i fråga skulle nu träffas hemma hos honom - själv - för första gången! Gun var ivrig iväg och skrev till Ellen: Wish me luck! Varpå Ellen, svarade med ett klockrent: I wish you fuck!
Där har vi den, så underbart som det kan bli! Ellen och jag, vi delar samma sinne för humor. (Eller så är det just det vi inte gör?!) Nåväl, lyckan som rusade genom min kropp efter det klockrena citatet gjorde min tisdagkväll. Tack Ellen!
Hon hade pratat med sin vän (låt oss kalla henne Gun) på msn och läget var som så att Gun som tidigare varit i en relation med regelbundet sex nu sedan två månader tillbaka blivit singel. Ett icke uppskattat tillstånd kan man säga. Omställningen hade väl varit lite jobbig och nu började hon minst sagt bli desperat (läses DESPERAT!!!) eftersom hon inte fått sina behov tillfredsställda på påtok för länge sen såattsäga...
Men dock! Gun hade nu påbörjat en ny relation och killen i fråga skulle nu träffas hemma hos honom - själv - för första gången! Gun var ivrig iväg och skrev till Ellen: Wish me luck! Varpå Ellen, svarade med ett klockrent: I wish you fuck!
Där har vi den, så underbart som det kan bli! Ellen och jag, vi delar samma sinne för humor. (Eller så är det just det vi inte gör?!) Nåväl, lyckan som rusade genom min kropp efter det klockrena citatet gjorde min tisdagkväll. Tack Ellen!
Risketta
Nu är jag en riskmedveten tjej. Jag vet att man inte ska drinka och drajva för då kan det gå väldigt illa. Jag var på riskutbildning idag, 8-12 och jag tog mig igenom det med kaffets hjälp, gudagåvan. Dessvärre fick jag en smärre kaffedarr så när vi blev bjudna på fika hade jag svårt att få in mackan i munnen p.g.a. tillfälliga koffeinchocksvågor i min kropp.
Utbildningen blev ganska lång, men jag är säker på att jag aldrig någonsin kommer köra full efter filmerna jag har sett idag. Och det är ju bra, för det var väl lite det som var själva poängen!
Utbildningen blev ganska lång, men jag är säker på att jag aldrig någonsin kommer köra full efter filmerna jag har sett idag. Och det är ju bra, för det var väl lite det som var själva poängen!
