skrivenavjennie

Men NU är det bannemej inte långt kvar! Oh vad jag kommer sakna alla här hemma, men det här kommer bli ett minne för livet och ett äventyr som jag sent kommer glömma! Muhihuhui vad jag är nervös! Men än är det några värdefulla timmar på det här dygnet, nu måste jag se till att njuta. Adjöken, och hejdå kära Sverige!

Jag har hela min uppväxt känt mig lite som Pippi Långstrump eftersom mina kära föräldrar inte bara nöjde sig med ett namn på mig, utan TRE! Jennie, Viola, Carolina. Pippi, Eulalia, Krysmynta, Rullgardina. Känner ni av parallellen där? Imorse blev det nästan kusligt, mitt under självaste frukosten hör jag pappa gorma: "Jennie vi har en häst i trädgården!" Varpå jag flyger ut iförd endast sovsärken (pappas tröja med den underbara texten "friskis och svettis, nä fyy faan, bakis och skakis") med en brödbit i näven och utan att tänka mig för börjar prata med hästen "Kom då lilla gubben så ska du få en brödbit, ja så ja, kom du, ooj vilken fin häst du var då, jamen kom du så ska du få smaka..."

Hm, hästen som läskigt nog var vit med svarta fläckar var en trevlig typ och vi hade en fin pratstund där han och jag, även fast det kanske mer liknade en monolog där jag mest förde konversationen och han mest intresserade sig för mina röda tånaglar. Dom var helt klart smaskiga!

Hästen var grannens i alla fall och fick gå hem igen, men jag hoppas han kommer och hälsar på oss fler gånger. Klart att lilla gubben vill vara med pippi.

Läget är som så att jag packar, laddar empis och älgar som en galen ko. Imorgon tar jag faktiskt sommarlov (!) och på söndag morgon klockan 5 åker jag till Arlanda och sen vidare till Schweiz för äventyr med några kära vänner. Jag kan inte fatta det! Gaah!

Hej, stopplyseröd it is. Hela klassen strålade (he he) idag. Tack gode gud för aloe vera. Och smink.