skrivenavjennie

Fy 17, jag har kräkis. Det är mycket, mycket omysigt. Dock så är jag på bättringsvägen tack och lov, men inatt trodde jag att min stund var kommen. Jag tror nu på fullaste allvar att om man är lite skör (till skillnad motför hårdingar som jag) så är det fullt möjligt att dö kräkis-döden.

Just nu ligger jag som ett slakt på soffan i operation tillfriskning. Det går väl sådär kan jag säga, tack vare den nuvarande vätskebristen får jag sendrag så fort jag rör mig. Jag har lyckats peta i mig ca tre äppelbitar och ett glas vatten, hurra. Just nu känns min nästa plan mer som en liten expedition; operation orka-ta-sig-ut-i-köket-och-sätta-på-en-mexicanasoppa. Oj oj, hoppas jag pallar hela vägen innan jag drabbas av globalt sendrag i hela mig... Spännande, snart får vi se!