skrivenavjennie

Hej!
Sitter och försöker plugga till ett fysik B prov vi har imorgon och det går sådär... Lov och trevligheter gör inte direkt att jag spontanpluggar. Det liksom glöms bort och så resulterar det i lite (läses vild) panik när verkligheten smyger sig tillbaka och det blir vardag igen.

Som den här veckan t.ex. helnöjd över att måndagen var en studiedag så jag och min väninna fröken Hansson drog oss ner till huvudstaden och kikade på KTH och vad staden hade att erbjuda. Det var fett, även om vi missberäknade tiden lite (TVÅ tidsoptimister är ingen bra kombo, tro mig!) och fick pinsamt nog spurta till centralen.

Hem kom vi iallafall, även jag efter mycket om och men, busschauffören (läses gubbjäveln) vägrade släppa av mig vid Tönnebro så jag fick snällt be min far hämta mig i Söderhamn och skjutsa hem mig så jag kunde hämta bilen som jag lämnat på macken för att SEN åka tillbaka till Söderhamn. Ja, behöver jag säga att det tog tid eller att jag blev lite smått leds? Nej, just det.

Nu i alla fall, istället för att plugga, försöker jag häva mina förkylningssymptom. Jag hatar att vara sjuk så imorse for jag upp ur sängen, tog en c-vitaminbrus och nu på lunchen har jag hunnit med två koppar kamomillte med citron och 15 ml Kan Jang. Tänkte ta dödsstöten på mina stackars baciller ikväll, jag ska fundera ut något brutalt...

Just det ja, plugg var det... Adjö!

Hej, nu har jag en fråga här: När brakade det till och blev istid? Jag har ju inte ens hunnit ta på mig långkalsongerna! En liten förvarning nästa gång, eller så kanske man skulle börja titta på vädret och bli officiell gubbe på riktigt.

Igår när jag slutade skolan bestämde jag mig för att jag inte hade lust att sitta och vänta på mamma i en halvtimme. Därför bestämde jag mig för att resolut gå hem. Det var inte en fullt lika bra idé som jag hade tänkt mig upptäckte jag senare. Det var ju skitkallt! Ingen mössa hade jag heller, så jag måste ha sett ut som en pingvin när jag drog ner jackan över benen så långt det gick samtidigt som jag drog upp luvan och försökte täcka in alla blottade delar på min arma kropp. Detta resulterade i att min gång blev lidande eftersom jag liksom inte kunde röra riktigt på benen som man brukar göra när man går. Jag kunde inte utnyttja hela benlängden eftersom jackan gick till knäna med andra ord. Snyggt, en skitnödig pingvin.

När jag kom hem ringde mamma: "Var är du? Är du hemma? Har du gått? Är du dum i huvet?!" Jag svarade övervägande JA:n på de frågorna varpå hon informerade mig om att det var jättekallt ute. Vilken tur att hon sa det, hade aldrig kunnat lista ut det själv!

Hej. Satt just och läste igenom mitt förra inlägg och konstaterade att jag var väldigt trött när jag skrev det där. Jag var nämligen tvungen att rätta en hel del stavfel och väldigt skumma formuleringar. Just nu är jag inte direkt skitpigg heller. Lördagen har varit skön, vi bakade en fet pizza (två faktiskt) här hemma. Min blev fett med god: salami, fläskfilé, tomater, mozarella, röd lök, pesto och ost.

Förutom pizzabaket har vi bastat, kikat på film och ätit upp resterna av kladdkakan. (JA, jag vet, jag skulle aldrig mer peta på en kladdkaka sa jag igår. Men det visste ju jag med att jag inte skulle kunna låta bli den idag...)

Nej nu är det natt.

Kvällen blev fet precis som jag befarade. Bokstavligen faktiskt. Jag ska aldrig mer äta kladdkaka i hela mitt liv. (yeah right) Jag tror det kommer bli svårt att komma upp i samma mättfaktor igen faktiskt, det här måste vara något av ett rekord. Jag är liksom väldigt mätt nu. Om det var någon som missade det så vill jag påpeka att jag är mätt. Och förresten, sa jag att jag var mätt?

Annars då, jotack. Jag tror aldrig jag har varit på ett sådant flamsigt humör som jag var på ikväll. Därför var det väldans passande att mina två kumpaner även de hakade på. Jag tror inte jag tål omställning med sömn utan att drabbas av biverkningar. Jag blir dryg och oreglerlig, hrm.. oregereleig. Oregerlig? (crap ord) tills jag plötsligt däckar och blir ur tillfällig funktion. Ungefär så känner jag mig nu, ur tillfällig funktion alltså.

Tidigare ikväll dock, då jag var i ett litet sockerrus, kom vi in på KENT av någon anledning. Summan av kardemumman är att vi ska starta ett bättre band som ska heta KENNETH. Nu känner jag att jag snart kommer in i fasen då jag blir medvetslös, så det är lika bra jag tar och sover.

Goder natter.

Idag har jag gått sista terminens första skoldag på gymnasiet. Det känns fett med konstigt kan jag ju säga. I och med denna dag började vi prata väldigt mycket om studenten och balen. Det kan vara smart att vara ute i god tid så det slipper bli stressigt menar jag. Bil till balen är redan fixad, det blir en svart Buick Electra som min pappas kompis har.

Hår, var en annan fråga. Eftersom jag är oförmögen att tygla mitt lurv är det a och o att jag fixar en frisörtid. Likaså min vän Johanna. Dumt då att varenda frisör i hela staden är uppbokade med andra kalufser. Vi drabbades av vild panik och lovade varandra att komma på en bra back-up-plan. Jag känner mig därför o det varmaste stolt och hedrad över att jag, Jennie Jonsson, var den som kunde kirra biffen. Jag ringde upp min kära frisör Monika och bokade två tider åt oss.

Johannan och jag ska därför dit en månad i förväg och bestämma hur vi ska se ut, spännande spännande. En annan viktig del var ju klänningsfrågan. Jag kan därför stolt meddela att jag och mamman idag beställt balklänning här på kvällskröken. Jag är en glad tjej nu.

Hej, nu är jag inne hos mamma i staden. Min mor ska åka till USA med jobbet och har oroat sig en längre tid för flygresor och diverse komplikationer i och med språket. Hon tillhör ju den något äldre generationen, alltså den som inte är skithaj på engelska men desto bättre på svengelska.

Jag fasar inför denna resa, tanten kommer både göra bort sig och tappa bort sig. Jag kanske borde börja trycka upp "mamma försvunnen"-lappar redan nu... "Vilsen tant med röda detaljer och flokig blick. Talar dålig engelska men förstår svengelska bra. Hör av dig på detta nummer om du sett henne..." kunde det stå. Då kunde ju någon skicka hem henne med DHL eller fedex, flygbiljetter är rätt dyra i dessa tider.

Nåväl, för att förebygga ev. borttappning:

This one is for you mum