skrivenavjennie

Igårkväll var det dags för omgång nummer tre av Risket. Vi körde på våra hemmasnickrade regler för det har vi efter prövande kommit fram till att fungerar bäst. Jag vann. Yeah!!

Bilder från dagens skidhärligheter

NU, kära vänner har Stina äntligen fått fingrarna ur röver (HAHA, se tidigare inlägg) och skaffat sig en blogg! Hon hade ju en förut också, men nu har hon börjat på ny kula.

Det här ska bli kul!

Jag måste bara berätta om två roliga happenings där Stina har fått total hjärnsläpp och kläckt ur sig väldigt humoristiska saker. Den första grejen var igårkväll/natt när vi spelade kort här i stugan. Stina blandade ihop ruter och klöver och sa "röver" när hon menade spader.

Det andra IQ-befriade citatet var idag när vi kommer till backen efter en hel del strul med diverse pjäxkrångel och arga småpojkar (läs hannesar). Vi hade precis tagit oss ur bilen och Stina säger lite hånande "Pappa får jag fråga varför du inte har dina pjäxor på dig?" Varpå jag brister ut i apgarv för jag tror att drummel-Hasse själv glömt dem hemma och Bettan suckar och säger "Men vad tror du?!" 

Pjäxorna låg alltså i bakluckan för det är inte en sån jättebra idé att köra bil med pjäxor på. Men nog hade det varit roligt om dom hade legat kvar hemma.

Här bara slabbar jag upp en bild på backen för jag hoppas få er aningens avundsjuka. Togs igår när vi hade svängt våra lurviga i backen hela dagen lång! (Ställ hinken under läppen innan du kollar!)

Igår åkte vi slalom hela dagen, det var fett. Förutom att Stina blixtrade till någon sekund där när lilla brodern Hannes ville visa sina skills i skogen fnissade hon och flamsade med mig hela dagen. Hannes är en lustig prick, han vill väldigt gärna att vi ska se hur duktig han har blivit på att åka slalom. Men när vi väl ska se åker ju ungen ifrån oss! Där i skogen far han fram som ett skållat troll, vi som är lite större till växten har fullt upp med att inte köra rätt in i en gran, typ. Men duktig är han, när jag var sådär liten visste jag inte ens vad slalom var.

Men efter en dag i backen, lite mat i magen och en kladdkaka senare var det dags för omgång nummer två i Risk som plastpappa Fredrik önskade. Då körde vi på Fredriks vis, de "riktiga" reglerna enligt honom som skulle snabba på spelet och göra det roligare och bättre på alla vis. Riktigt så blev det inte, efter att vi hatat varandra i tre timmar och tjugo minuter bestämde vi oss för att återgå till våra gamla regler. Jag känner än idag lite hat över att Fredrik tog hem vinsten efter fyra timmars segt spel. Min mor tröttnade, hon förstår inte den oskrivna regeln att man automatiskt blir ovänner i spelet och gick och lade sig, liksom resten av manskapet i stugan. Det jävligaste av allt var faktiskt att jag trodde jag hade vinsten som i en liten ask, jag skulle dräpa alla Stinas rödingar och var förbannat nära att lyckas...

Nu har den fege fejkfadern dragit hem med min mamma också, jag tror han var rädd för följderna av handlandet igårkväll/natt. Mamman var nog bara allmänt leds, eller vad säger man om hennes facebook inlägg:

"överväger att elda upp brorsan H:s RISK-spel. Nu har jennie, fredrik o stina spelat i drygt 3 timmar och det händer ju absolut ingenting! Jag har gått o lagt mej jag :-)"

En obeskrivlig hunger råder i team löfgrens läger. Morbror Hasses mage kurrar så det rister i väggarna, kusin Stina sitter mest och muttrar och svär över lillbrodern Hannes som skriker högt över att ljudet på tv:n är jobbigt (och att stina inte får uttrycka sin ilska i svordomar, för det har mamma sagt!) Wannabeepappan Fredrik satt med hörselproppar i länge, men lackade ur och gick och lade sig inne i sitt rum med neddragen rullgardin och täcket över huvudet. Mamma sitter och försöker titta maten klar i ugnen och resterande håller väl på att allmänt självdö av lillkusinen Hannes blodsockerfall.

Men nu, kära vänner är räddningen nära. Jag tror maten är klar!

Nu har jag invigt årets skidkarriär här, d.v.s. jag har en obeskrivlig träningsvärk i mitt ass. Stina och jag tog strömspåret, en inte alls speciellt ansträngande tur i vanliga fall. Men efter julgröten och veckor av soffpotatisande, kändes det konstigt nog inte alls lika lätt som det brukar. Ett svettigt helvete med snålblåst och snö under skidorna som sabbade glidet var vad det var. Men vad gör det när man har världens bästa sällskap och man är i fjällen? Inget alls faktiskt, dessutom festade vi till det med en våffellunch (med hjortronsylt) och invigde stugans nya våffeljärn. Kanonis!

Goddag bloggen.
Idag har jag tagit det chill, sov inte sådär skitmycket inatt och jag tror jag kom i säng vid 3. Så alltså, jag har mest ätit när jag tänker efter faktiskt. Igår var tre goa brudar här och jag fixade käk, dom fixade film. Efter en hel del strul med allt slutade vår rysarkväll med att vår icke-manövrerbara dvd fuckade upp det så vi blev tvungna att se boogieman med dansk text... Men man ska inte klaga, det blev lite komiskt mitt i allt det ruskiga. Visste ni förresten att what the fuck heter men hvad fanden på danska? Där ser man!

Min kusin och jag delar samma problem, vi är lite föråldrade då det gäller nymodig teknik. Det här med touchskärmar på exempelvis telefoner kan vi inte med. Som vanligt har min telefon ballat ur och är inne på lagning för fyrtioelfte gången. Av eget val tog jag pappas gammel-ericsson istället för mammas ny-ericsson. Varför, undras det säkert. Jo, den nya jäveln har ju en pekskärm och jag kan inte med den. Så pinsamt är det. Som en liten tröst gladde jag mig åt att min kusin som även han är nybliven ägare av den fördömda nytekniken inte gillar utvecklingen. Denna hälsning fick jag via sms, eller sos som min kära morfar väljer att kalla det:

"... har fått ny telefon i julklapp, är lite svår att skriva på. Hälsa nice, anna och radhus så mycket!"

Jag hälsade till nove, anna och rasmus för jag tror det var det han menade...

Så blev det jullov då och var inte uppdateringen här bäst den? Orsaken med stort O till detta kan jag säga beror på två stycke FETA faktorer. Dels, har vi ju mig då. Världens lathög som inte orkar med uppdateringar i form av onödigheter. (Intressant att den här bloggen då innehåller endast blaj?!)

Ja, sen har vi faktor nummer två och det är den stora teknistshowen. Min klass har under den senaste månaden (läs läsåret) jobbat för att alla på Staffan ska få garva läppen av sig innan jullovet. Idag var dagen, dagen D. Vi lyckades, och där satt den, yeah!!

Jag är stolt över oss TE3, det där gjorde vi bra!

Nu tar vi välförtjänt jullov va?

Jag har ju aldeles glömt bort att reklamera mitt UF-företag Märkvärdigt! Därför tänkte jag be er att göra en visit in på www.markvardigt.se och kanske göra en beställning? Denna bild är inskickad från en nöjd kund som gjorde ett armband med texten "amor fati". Gör ett smycke du med!

Världens bästa julklapp!

För det första skulle jag vilja säga att det här med facebook går mig på nerverna. Jag är totalt oförmögen att hantera skiten och dessutom har jag gått och blivit spelberoende. Jag talar såklart om det fördömda robot unicorn attack. Min vän ellen antog min utmaning om att jag kunde kicka hennes ass, mycket klok flicka det där. Jag är nämligen helt fucking useless som min andre arge vän gordon ramsay skulle uttryckt det.

Det som dessvärre inte var speciellt klokt gjort av min vän, var att bestämma ett straff (vilket jag min dumme fan gick med på) om hon inte klarade få över ca 80 000 poäng. (En TOTAL omöjlighet kan jag tillägga)

Straffet som startade som att borsta tänderna och dricka apelsinjuice har nu, mina kära vänner, uppgraderats gånger en miljon och är smärtsammare än döden själv. Vi ska springa en milsrunda. Eller nej, ursäkta. En dödsrunda ska det vara.

Som min vän formulerade beskrivningen av rundan skulle man kunna säga att den först kommer vara så torterande att man kommer tro att man ska dö, fast man kommer inte dö för att dö är skönare än att springa klart rundan. 

Ja.