RISK
Ja, idag vaknade jag upp med en träningsvärk som var något helt fantastiskt i smärtväg. Den satt i min bakdel och även i mina ben. Jag är en obeskrivligt otränad icke-skidåkare konstaterade jag. Alldeles på en gång när jag klivit upp och drullat ner för min loftsäng jag spenderar nätterna i här i stugan var det frukost. Man är hungrig när man är i fjällen, allra helst om man åker skidor som värsta stenmark hela dagarna och desto mer om man är i Löfgren släktet. Ja, vi gillar mat.
Nu på kvällskröken när vi hade bättrat på träningsvärken med en dubbelvända i elljusspåret här ovanför stugan, blivit våldshungriga och ätit kvällsmaten + en pråm choklad drog vi igång med det traditionella Risk-spelet. När man spelar Risk blir man 100 gånger av 100 osams. Det är liksom en oskriven spelregel att man ska bete sig riktigt ruttet. Innerst inne har man dåligt samvete för man är en sån skit, men det orkar man liksom inte bry sig om precis då i stridens hetta.
Min mor har aldrig spelat det förträffliga spelet och är inte den mest fokuserade personen jag känner. Hon fattade ingenting kan man ju också säga om man vill tala klarspråk. Men hon är lite som lill-kusinen Hannes; bara hon får vara med (som i att slå en tärning t.ex.) är hon nöjd. Fredrik (wannabee-pappan) skötte därför taktiken.
Morbror Hasse är farlig i spel, man vet liksom inte vad som är värst; låta honom vinna eller ge honom pisk. I vilket fall som helst blir han aningens tjatig. (Om Stina skulle ha skrivit det här hade hon uttryckt honom som DRYG.)
Men men, nu börjar jag bli långrandig och trött: Morbror Hasse vann, vi andra åkte på storstryk och vi hatade varandra under några timmar. Hasse blev nöjd, Stina blev tvär. Mamma blev glad att spelet tog slut och Fredrik ville ha revange (vi tog för givet att han skämtade, "HA HA ! Ja, ellerhur! Han har humor den där Fredrik!") Men han var visst seriös, så imorgon bryter helvetet lös här igen!
Nu på kvällskröken när vi hade bättrat på träningsvärken med en dubbelvända i elljusspåret här ovanför stugan, blivit våldshungriga och ätit kvällsmaten + en pråm choklad drog vi igång med det traditionella Risk-spelet. När man spelar Risk blir man 100 gånger av 100 osams. Det är liksom en oskriven spelregel att man ska bete sig riktigt ruttet. Innerst inne har man dåligt samvete för man är en sån skit, men det orkar man liksom inte bry sig om precis då i stridens hetta.
Min mor har aldrig spelat det förträffliga spelet och är inte den mest fokuserade personen jag känner. Hon fattade ingenting kan man ju också säga om man vill tala klarspråk. Men hon är lite som lill-kusinen Hannes; bara hon får vara med (som i att slå en tärning t.ex.) är hon nöjd. Fredrik (wannabee-pappan) skötte därför taktiken.
Morbror Hasse är farlig i spel, man vet liksom inte vad som är värst; låta honom vinna eller ge honom pisk. I vilket fall som helst blir han aningens tjatig. (Om Stina skulle ha skrivit det här hade hon uttryckt honom som DRYG.)
Men men, nu börjar jag bli långrandig och trött: Morbror Hasse vann, vi andra åkte på storstryk och vi hatade varandra under några timmar. Hasse blev nöjd, Stina blev tvär. Mamma blev glad att spelet tog slut och Fredrik ville ha revange (vi tog för givet att han skämtade, "HA HA ! Ja, ellerhur! Han har humor den där Fredrik!") Men han var visst seriös, så imorgon bryter helvetet lös här igen!
Kommentarer
Trackback
