Tur i oturen
Imorse gick jag på autopilot. Min autopilot heter Yngve och är ingen kille med särskild sprutt i. Han gör lite som han vill ibland, t.ex. så knäpper han av mitt telefon-larm så jag försover mig 40 min. Yngve är en sån där typ. Morgonen blev en prikär situation då jag vaknade tjugo i sju av ett sms från Stina. Jag fylldes av hat mot Yngve som försatt mig i skiten. Jag kände nämligen att jag gjort en tabbe och trodde det var någon kär klasskamrat som skickat ett nödrop ungefärligt som: och var håller du hus, klockan är 12!
Men ack en sån tur jag hade denna morgon. Inbjudan till snålskjuts med bil in till staden hade inte kunnat komma lägligare så morgonen blev inte riktigt lika panikartad som jag befarade. Jag såg framför mig hur jag med en solkig sovtröja och håret i den glamorösa morgon-lurviga stilen cyklade mig dyngsur i svett till bussen med en halv macka nedtryckt i halsen.
Istället blev det en trevlig morgon med min pratglada katt Tillman, tänk ibland har man tur!
Men ack en sån tur jag hade denna morgon. Inbjudan till snålskjuts med bil in till staden hade inte kunnat komma lägligare så morgonen blev inte riktigt lika panikartad som jag befarade. Jag såg framför mig hur jag med en solkig sovtröja och håret i den glamorösa morgon-lurviga stilen cyklade mig dyngsur i svett till bussen med en halv macka nedtryckt i halsen.
Istället blev det en trevlig morgon med min pratglada katt Tillman, tänk ibland har man tur!
Kommentarer
Trackback
