Salut mon nom baguette!

Men vänner, håll i ögonbrynen nu: Jag ska till Paris! Det var väl som den! Jovisst, veckan efter höstlovet ska jag och min klass ut på äventyr, jesus hur ska det gå? Jag tror vi blev lika förvånade allihopa när vi fick igenom vår ansökan. Den var väl inte skitgenomarbetad om jag säger så. Vår budget var så att säga inte så sparsamt tilltagen. Det var så vi nästan gick tillbaka frågade om dom verkligen gick på den lätta! Ursäkta, har ni överhuvudtaget läst våran ansökan? TITTA DÅ!

Nej det blir en upplevelse det här kan jag säga, hoppas alla drullputtar hänger med hem också. Jag har liksom en vag känsla av att någonting kommer skita sig. Men man ska inte måla fan på väggen heller, det är ju branog dumt. Vi har faktiskt vårt mentorteam Anders och Peter med som kan se efter oss... Eller vi dom kanske?

Ja, Peter är den mest entuestiske i skaran. Han är som ett litet barn och pladdrar oavbruten franska så det löddrar i mungiporna. Han skrattar och larvar sig som en duracellkanin. Vi fattar ingenting, det Peter nog har missat är att ingen av oss kan ett ord franska. (förutom baguette typ.) Men vi tycker det är så roligt att han är glad. Lilla sockerpeter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0