Det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke...

... och inte gasa heller, då behöver man en bil. En av typen fungerande. Jämt alltså.

Ibland känns det ju lite tungt. Nu t.ex. nu är det ibland. Det kan ha att göra med att mammas bil som bekant valt att fungera efter humör, och alldeles med tanke på att den har humörsvängningar. Detta betyder betydligt fler promenader för vår del. Promenader i all ära, men inte i kombination med bestämda tider att passa och snöstorm på dessa. Nej tack. Dessutom bjuder morgondagen på ännu ett nationellt prov. Fyra timmar fysik, känns som att jag inte är jättepepp på det. Nej tack.

När jag kom hem idag var jag alltså allmänt leds, mina tår hade frusit ihop till små bleka knöpar och snor'n rann (den gör det kroniskt numera). Jag placerade mig i soffan, drog filten över mig och plickade in på fejsboken. Där är det första jag ser min kära mors statusuppdatering: har världens raraste unge :) och därmed var det kört. 
Okej, slutsatsalternativ nummer 1. tecken på utbrändhet? eller 2. den bittra sanningen: jag är en blödig mes.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0