skrivenavjennie

På morgondagens schema står skridskoåkning. Kul, jag gillar utmaningar. Mindre kul är dock att min aldrig svikande tur lyser med sin frånvaro. Likaså mitt minne. Och till mitt stora förtret även mina skridskor. Det var inte bra. Alldeles inte med tanke på att idrottslärarinnan gnatat om skridskor sen flera veckor tillbaka. Kände mig lustigt nog lite som nalle-har-ett-stort-blått-hus-Nalle när jag rotade omkring i förrådet och kände paniken stegra. Var å var å var är skridskon? Jag använde livlinan ring en vän. Har Hasse Aros nummer, synd att vi inte är vänner. Inte heller jag och GW. Ännu mer synd. Kjelle är min vän. Kjelle är min hjälte. Jag kommer se ut som stora L imorgon i Kjelles 42'or.