Thomas Hobbes
Jag vill varna känsliga läsare för följande inlägg, det kan uppfattas som töntigt/omoget alt. fullständigt poänglöst. Varför ens skriva om skiten, kanske ni då undrar? Jo, just för att jag är riktigt töntig, omogen och fullständigt poänglös ibland. Min humor är inte den bästa och det ska inte ni behöva lida för, därför varnar jag er som inte vill spendera värdefull tid med mitt onödiga nonsens surr. Känner du dig träffad, sluta läs här.
För oss omogna typer fortsätter jag gladeligen. Min mor och jag hade ju en arbetsdag idag som jag nämnde i tidigare inlägg. Igår rådde matkris och påväg hem från Gävle fick vi stanna och nödhandla för att vi skulle få någon lunch i matsäcken idag. På affären gick vi runt som två hålögda zombies med det ständiga mantrat, vad ska vi äta? Vad ska vi äta? Vad skaa vi äta? Vadskaviäta?
Ända tills vi ser en skylt: Torsk. Vi ser på varann och säger kort: Torsk och så blev det. Det är fint det här med klar och tydlig kommunikation, jag menar varför krångla till det?
När vi väl bestämt oss för torsk fick mamma liksom ny energi, helt plötsligt ville hon handla pasta och toalettpapper också. Fy vad jobbigt tyckte jag, men okej. Jag kopplade ju liksom att konsekvenserna kunde bli riktigt allvarliga om man tänker ett steg längre.
Dessvärre höll jag på att avlida när hon stog och valde mellan alla tusentals olika märken och variationer som finns på dagens makaroner och dasspapper. Herregud! Makaron som makaron och dasspapper som dasspapper! Hur mycket skiljer sig pennen mot skruven och hur stor skillnad känns skona mot willys? Eller hur mycket mer finns det på lambirullen? Vilken makaron är egentligen dyrast med tanke på volymen och vilken fångar upp mest köttfärssås? S u c k . Det slutade med att jag stod och stödde mig på en affärshylla med darrande knän medans mamma rekognoserade utbudet, grundligt.
Sen åkte vi hem och mamma drog till med köksbestyret, torsken alltså. Jag var tvungen att falla i koma på soffan en stund och när jag kvicknat till för att gå och kolla läget möts jag av en ytterst otrevlig bajslukt i vårt kök. Men mamma du kan väl inte bajsa här? Nej, det var nämligen resultatet av mammas köksbestyr, torsken alltså, som luktade avföring. Fast vi tror att det var oliverna som luktade bajs. Fruktansvärt otrevligt, men ack så underhållande.
Ja, du som känner dig besviken över att du tog dig tiden att läsa det här poänglösa inlägget. Trösta dig med att du nu, motför många andra, slipper göra misstaget att lägga en oliv på din torsk och stoppa den i ugnen så det luktar bajs. Eller alternativt väljer att sabotera en torsk på det viset bara för att kolla så det stämmer.
Jag tänker citera en mycket smart man och fatta mig kort:
Kunskap är makt och erfarenhet är intet annat än gott minne.
Mammas bajsfisk (vi pillade bort oliverna för att minska odören, så föreställ er detta dekorativa upplägg med små svarta skrump-oliver så har ni helheten!)
P.S. Gissa om jag var glad för att mamma portionerade upp så sparsamt åt mig
