skrivenavjennie

Hjälp. Det är mycket nu. Imorse blev jag rädd för mig själv. Jag hade blandat ihop dagarna och trodde det var idag jag hade riskettan. Det var det inte. Men det trodde tydligen jag, för imorse stog jag och gjorde matlåda här på morgonen. Det var inte förrän i skolan som jag kom på att det inte är onsdag idag. Det är bara tisdag. Men vad gör man när det ligger en halvtinad lasange i väskan och skramlar?

Jo, man låtsas till sina klasskamrater som att man inte alls håller på att få en hjärnblödning på sig själv för att man är en virrputte och låtsas som att allt går som planerat. Man går till mammas firma, tinar härligheten i en halvt fungerande micro, äter och passar på att göra spanskaläxan på datorn. Dessutom tar man en kaffe på maten (gratis! huhu!) slår flera flugor i en smäll och springer som en dåre tillbaka och kommer ändå lite försent. Yes, that's the way the cookie crumbles!