skrivenavjennie

Idag hade jag min första körlektion, det var en spännande färd. Jag var helnervös påväg dit och mamma fick agera jourhavande medmänniska. Själva körningen gick faktiskt rätt så bra, mycket bättre än vad jag hade tänkt att det skulle gå. Jag har ju liksom bara kört en bil i mitt liv. Bilen i mitt liv är pappas Mazda, alt. Mats. Mats är lite ivrig av sig. Han vill gärna varva på branog och liksom komma iväg. Därför får man vara lite lugn och fin när man trampar koppling i honom annars morrar han gärna till och så blir det lite taskig stämning.

Körskolegolfen, vet inte vad han heter men vi kan kalla honom för Rolf, han var däremot mer van med övningsförare och hade därför tålamod. Han hade liksom överseende med att man inte gjorde mjuka fina växlingar eller drog upp kopplingen lite väl hastigt. Med andra ord, stor skillnad på de tu.

Min körlärare Anki är en pärla, det här kommer kanske gå vägen ändå!