skrivenavjennie

Nej nu är jag ilsken, matteprovet gick åt fanders! Två timmar satt jag och uslades med det förbannade skitprovet. Förmodligen några minuter utöver dessa 120 hörde jag hur min mattelärare a.k.a. sockerfarbrorn mr. Bamford liksom lite försiktigt försökte avrunda, han skötte det rätt snyggt faktiskt. Jag undrar om det ingår i lärarutbildningen?

Steg 1 var lite försiktigt trummande för att sen övergå till steg 2, att plocka lite med papperna och lägga ihop miniräknaren o.s.v. Ungefär där hajade jag vinken och drabbades av vild panik eftersom jag inte alls kände mig färdig. Jag satt under den här tiden och försökte genom telepati få matteprovet att skriva sig själv och var långt ifrån klar med det. Hade provet varit någorlunda sammarbetsvilligt hade jag kanske hunnit. Men oturligt nog var det jag som fick ett av det trotsigare slaget.

Medans vi satt där och gav varandra onda blickar, matteprovet och jag, hann tydligen alla andra förstå det helt obegripliga provet och smyga ut för när stackars Peter kommit så långt i avrundningsproceduren att han började göra ansats till att försöka säga något var det bara jag kvar. Förmodligen märkte han nog av mitt vilda uttryck att det inte hade gått skitbra för vi sa inte så mycket till varandra han och jag. Han höll en låg profil så att säga... Nu får jag lite dåligt samvete här, skrämma sockerfarbröder på det där viset, hur lågt får man lov att sjunka? Jag borde skämmas!