Vilsna lantisar i Stockholm
I helgen åkte jag och Stina till Stockholm för att hälsa på Stinas morbror m. fam. och leta avslutningsklänning åt Stina. Inte lätt kan jag säga, vi konstaterade rätt snabbt att vi är och förblir lantisar. Jag tror det kan ha stått det i pannan t.o.m? Vi såg Elin Lanto, Dilba och någon designer från roomservice som jag inte kommer ihåg vad hon heter. Riktigt pinsamt att man kan bli så impis av kändisar. Lite stolt är jag faktiskt över att vi lyckades hitta överallt också, mitt lokalsinner är det ju lite si och så med och jag kan säga att det ligger i släkten. Men joråsåattäh från Cityterminalen - Hamngatan/Sergelstorg/Norrmalmstorg - Per, Anna och Olle - Hamngatan/Sergelstorg/Norrmalmstorg - Cityterminalen! Inte illa för att vara en halv Löfgren måste jag säga!
På Cityterminalen sket det dock sig för vi visste inte riktigt vilken gate vi skulle till. Tanten i informationen fattade nästan inte vad jag sa heller. Jag: "Häj, vi ska åka mä HärjedaLingen till StråtjÄra män vi vät intä vart vi ska ta vägen?" (doktor mugg style) Tant: .... Jaha! Då ere gate 10 ni ska till, lengst upp och så till höger."
Väl på bussen upplevde jag det resterande av sockerchocken som måste vara en av de svåraste i mitt liv. För att orka med en heldag på stan var vi tvungna att gå och ta en ordentlig fika. 34 spänn kostade fanskapet och min äppelpaj var ungefär en fjärdedel av Stinas enorma koloss (av samma sort). Kakan måste i alla fall bestått av 80 % socker och 20 % fett för tusan vilken fart vi fick. Vi gick och gapskrattade åt ingenting mitt på sergelstorg, stockholmarna måste ha trott att vi var galna. Där tappade jag tråden, vi satt i alla fall på bussen och så plötsligt kommer det inklampandes två gubbar och en tant. Under HELA resan hem stog den ena gubben upp, den andra inte långt ifrån, och försökte köpa klockor/smycken/juveler/guld av ALLA. Sen satt han, den andra gubben och tanten och granskade fångsten med förstoringsglas och viskade upphetsat till varandra. Jag och Stina blev skitleds på gubben som sprang hit och dit så jag kan tänka mig att vi råkade glo lite för länge, varpå vi fick onda ögat av tanten... Inte direkt världens ärligaste businessmen´s kan jag ju tänka mig...
hahaha ojojoj vilken resa! :D ja jag tror faktiskt att det stod med blinkande text i våra pannor: LANTISAR! det var även lite skämmit när vi försökte på vårat diskretaste sett tala om för varandra att vi hade fått syn på en kändis. (: jag måste säga att jag tycker att du är helt otrolig på att hitta, om du har halvdåligt lokalsinne vad har då jag? jag hade fortfarande yrat runt där borta om inte du hade varit med :) haha du glömde berätta om de två buissnes (nu kommer du bli arg på min stavning) killarna som vi hamnade bakom, de som hade gått kurs! :) haha gubben var ju inte klok! :) men jag skrattade så jag höll på att tappa andan när jag läste det så det var nog inte en sån tokig resa ändå :D haha
Hehe... festligt värre! Mitt förslag på stavning är business men det är troligen fel.
Vem hade skickat med karta om man får fråga då? Mamman såklart!
Haa, den där resan var riktigt rolig :D det är sällskapet som gört ;)
