But hello there 2

Jag kan inte släppa gårdagen riktigt, scener ur 'Mitt stora feta grekiska bröllop' dök ständigt upp i huvudet på mig när vi kom hem till Bosse och Siv för att bli bjudna på mat. I dörren står de uppradade och hälsar vänligt oss välkomna, helt på svenska förstås eftersom de liksom farmor inte är några fenor på engelska men dessutom gör som resterande inom åldersgruppen, skiter i att ens bemöda sig med ett försök och kör med HÖGT och T Y D L I G T svenskt tal istället.

Jobbigt skrattanfall p.g.a. komisk parallell mellan film och verklighet nr. 1:

Siv hälsar artigt på Melody och säger "Siv" med en nick och skakar hand.
Melody uppfattar inte namnet och Siv upprepar, något högre "S i v". Varpå Melody, fortfarande frågande försöker "Steve?" och Siv svarar "SIV!"

Jobbigt skrattanfall p.g.a. komisk parallell mellan film och verklighet nr. 2:

Efter maten är det dags för filmtittning av en film där Bosse har stått bakom kameran, efter filmen ska det bli fika och det vill Siv a.k.a. Steve som den vänliga värdinna hon är förmedla till Melody. Här pratar vi om en sekvens på max 3 sekunder (den tid det tar för mig att gå genom hallen för att sen göra en tvärvändning och liksom min far gåspringa lite diskret ut i köket) där Siv står framför Melody och skriker på klar och tydlig svenska "FILM NU, FIKA SEN!"


Underbara är tantor som dessa två, farmor och Siv, ni är för sköna! 

But hello there!

Åh vilken mysig helg det har varit och åh vad jag inte vill gå i skolan just nu. Jag vill bara vara hemma i Skog med vänner och familj hela dagarna. Igår var släkten från USA på besök, Rod och Melody. Det börjades med fika i Tönnånger där min farmor och farfar bor och avslutades med mat och ännu mera fika i Skog hos Bosse och Siv, farmors bror och fru. Vi hade en heldag kan man lugnt säga och jag visade t.o.m. mina orgelskills i kyrkan eftersom Rod är pastor. (Och med skills vet jag inte exakt vad jag menar...)

Jag och pappa har sjuk humor, det är fruktansvärt roligt. Farmor är inte kungen av det engelska språket, men hon har en vilja som inte går att klaga på. Sen tänker hon för fort/för sakta och så blir det som det blir.

En fråga man kan fundera över är: Måste man berätta precis alla detaljer av t.ex. tant Astrids presenter för ett par amerikaner när man inte ens kan uttala ordet necklace korrekt och virrigt messar "Oh, so många necklarses, blua halsbands..." och viftar frenetiskt med armarna i någon form av egenkomponerat teckenspråk? Eller så kan man ju undra om dom ens är intresserade av att veta vilken stol tant Astrid satt och klappade en killing på (en helt vanlig killing alltså, ingen speciell, helt random) i sin gamla stuga i skogen?

Ja, hon är gullig i alla fall min farmor för hon vill så gärna, men så blir allt en salig röra av engelska och svenska, för att inte glömma de gammelsvenska orden hon använder i sin härliga Tönnångersdialekt.

Ett exempel:

Farmor vill säga - Kom och titta på fejset!

Vilket betyder på rikssvenska - Kom och titta på uthuset!

Farmor säger - Come see the face!

Vilket resulterar i att våra amerikanska vänner - Ser ut som fågelholkar

Vilket resulterar i att pappa och jag - Drabbas av hysteriska skrattanfall som håller på att döda oss innifrån eftersom de inte är tillåtna och ej får visas.

Valborg

Valborg var det också ja. I fredags, då passade vi på att fira Johanna och Erik som gått och blivit stor! Tänka sig, snart är det bara jag kvar på ynka 17 känns det som! Firandet skedde at Johannas place i de norraliska skogarna bland kossor och andra trevligheter. Jag kände mig hemma så fort jag klev ur bilen och en pust av koskit nådde min näsa.

Resan dit var en charmant färd i mammas jollvo under stabil vägledning av Kjelle som hade full koll på kordinaterna. Min mor hade dessvärre inte fullt lika bra koll på pedalerna och jag tackar för första gången mina kortväxta viola-gener som sparade mig både det ena och det andra. Jag tror de långa grabbarna (= alla andra utom min mor och jag) fick några potentiella bulor i huvet under resans gång.

Inte något att lita på vägarna där borta i Norrala inte. Trevlig kväll med trevligt folk blev det tillslut och efter lite luddig vägledning från min sida kom jag hem med Bettan och Stina på kvällningen också, hem till mitt kära Skog! Helgen var räddad!


Big comedy

JA, det var alltså Big comedy som var Lisas överraskning som vi drog iväg henne på igårkväll. Taskig uppdatering p.g.a. en mycket speciell släktträff denna söndag till ära, något jag får återkomma till...

Nåväl, jag hade/har fortfarande ont i både käkar och magar sen gårdagkvällens övningar. Nästan två timmars konstant garvande sätter sina spår! Kvällens höjdpunkt var när Henrik Schyffert drev med Stina som såg ut som en fågelholk/rädd mupp vilket resulterade i att det hela blev en aning pinsamt för stackars Henrik, som febrilt började peka och vifta på skylten bakom och ursäktande messade:"COMEDY, fattar du?!"

Jag tror jag dog lite där. Herregud som vi skrattade. Sitta på front row var DEFINITIVT värt det, värt hela resan bara för de där minutrarna, lätt! Stackars Henrik fick dåligt samvete när han drev om Stinas blommiga blus och ville ta i hand efter showens slut, som en fin liten gest. Det ville INTE Stina. Hon trodde att karln ville dra upp henne på scen för att göra henne/blusen till åtlöje ännu lite till, något hon inte var så pigg på. Där blev det hela ännu lite pinsammare/roligare = något jag först inte trodde var möjligt.

Herr Schyffert fick tillslut sin handskakning, oroa er inte, Stina hajade vinken efter en stund och Henrik sa "tack". Mycket fint gjort av honom, en riktig gentleman den där Schyffert! (trots att han liknade Stinas blommiga blus vid en mycket välskött grav.)

En kväll att minnas, sannerligen. Stina du är en skön tjej!


Hemligt uppdrag

Kan inte riktigt avslöja vad jag ska pyssla med ikväll, men jag kan säga att jag ska till Gävle och att det har att göra med något riktigt roligt! Klockan strax efter 6 kommer nämligen gänget infinna sig på min husgård med min kära kompanjon Lisa som första chaufför! Hon tog körkort i veckan och det är hennes lilla överraskningspresent vi ska ut på ikväll, mycket spännande ska det bli! Nu måste jag dricka upp kaffet och göra mig klar, so long!

Söprajs

Idag när jag kom hem väntade ett paket med skor, ny tidning OCH ett smakprov på nescafés nya kaffe på köksbordet! Som sänt från ovan, efter en torsdag som denna med nationellt prov i engelska! Jag har blivit bönhörd.



 


Gröningarna ska äntligen pensioneras!

Mina nya skor är här, eller här och här, nu ljuger jag också. Dom är i staden och jag är i skogen, men imorgon då ska mina fötter få sig en välförtjänt uppgradering. Hurra, hurra. Mina gamla gröna converse börjar balla ur totalt, hela sidorna är uppslitna och färgen är långt från densamma som när jag köpte dom, ändå har jag inte hjärta att slänga bort mina trogna gamla pjucks! Jag är kanske lite udda, men jag tycker det skulle kännas som ett svek från min sida att efter alla fina stunder vi haft bara kasta bort dom. Vi är som gamla poolare nu, såna kan man inte byta bort hur fula dom är blir!

...Herregud, jag är inte riktigt klok!

Halvan

Gårdagen var en efterlängtad afton. Min andra hälft gästade mig hela kvällen, hela natten också för den delen! Vi mös, pös och pratade strunt mest hela tiden. Tack Stina för att du finns, du är helt underbar!

 


Bokat!

Nu är det bokat och klart! Det blir Sirios Village på Kreta den 6 augusti! HURRA!



Måndagsmys!

Hurra hurra, om en liten stund kommer Stina hit på sleepover! Vi ska dansa dansmatta och mysas i massor, sug på den ni!

På gränsen till gråten

Åh, blir alldeles varm i hjärtat när jag ser att sånt engagemang läggs ner i mitt skobekymmer! Nu har jag äntligen funnit mina kära och de är påväg hem till mig i detta nu! Plick plick sa det och vips, jag är en lycklig kvinna!


Ang. after work

Här följer mammans kommentar på föregående inlägg, lägger upp det här med motiveringen för en klarare bild med bredare perspektiv:

Det är tur att du är så gullig och bra på att baka och allt det där för du är då inte nån hejare på att planera flera steg framåt.

Saker du med lite tur har lärt dej under de här dagarna:

-Man kollar att man har alla, jag menar ALLA ingredienser hemma innan man börjar baka.

-Man smörjer formar som ska smörjas innan smeten hälles i, inte efter...

-Man smetar ut smetar som ska smetas ut.

-Man tar florsocker först och tillsätter liiiite vatten i taget till en florsockerglasyr.

-Man väntar inte på att mamman ska vakna innan man sätter fart när det är mycket att göra, hon blir inte så kul att ha att göra med då!

-Man ser till att ha god hand med sin plastpappa så han åker och köper det som fattas när krisen är ett faktum.

-Det är KUL att sälja saker även om man sliter som ett djur innan :o)

I love you och tack för smaskig middag med gott fika efter!
(jag var ju tvungen att gottgöra mina små fadäser...)

After work

Dagen har varit hård, minst sagt. Klev upp i ottan och tänkte nej men shit vilket vääder! Ujjejuj, här är det bäst att passa på! Så jag stack ut och tänkte jag tar en sväng kvarteret runt innan frukost. Om inte vårat kvarter har expanderat enormt mycket så kan man säga att jag sabbade tidsplanen bigtime när den korta promenaden blev till en liten längre...

Väl hemma igen hade mamma vaknat och härjade runt som en galen ko, helt sjövild. Tiden hade nämligen visst sprungit iväg en aning (som vanligt) och vårt tidsschema hade inte bara spruckit utan totalförintats eftersom jag, i och för sig på strålande humör efter solskenspromenaden, kom inskuttandes helt oklar när endast en timme återstod innan självaste startskottet av loppiseventet. Notera att jag på den tiden inte bara skulle äta frukost och göra diverse morgonrutiner, utan även klappa ihop minst två krämkakor, smöra och pålägga en formfranska, sätta på kaffe åt alla tantor och farbröder och dessutom konka ut hela balunsen ut i lokalen. (Balunsen = i princip hela innehållet av vår frys + halva kylskåpets)

Lite tajt kan man kalla det om man är tidsoptimist, vilket jag nu i högst beviseliga grad är för att inte överdriva. Normalt folk kallar nog min situation körd, vilket jag också skulle ha varit OM inte jag hade haft en turbomamma som har erfarenheter inom slit och släng.

Nu är jag helt slut men lycklig, jag slipper sluta mina dagar under ett fikabrödsberg.


Bullbak

Tja, det där kan ju misstolkas, speciellt om man komplexar lite för sin degiga ända och misstolkar det till att man har en bullbak!

Men i detta fall menar jag faktiskt att jag bakar bullar kort och gott. Gott kan man även kalla resultatet som jag just smakade. Varm nygräddad kanelbulle och en mugg mjölk till det, (karde)mumma! (HAHA!)

Anledningen till detta husliga beteende, som förövrigt har hållit på ett tag, är att jag imorgon ska hjälpa min arma mor på något så prestigefyllt som loppis här på området. Jag ska stå för fikat och har tagit uppgiften på största allvar, här har det bakats, jävlar anamma!:

 

  • 2 plåtar ljusa kärleksmums med chokladglasyr
  • 2 plåtar hallonpaj
  • 2 sockerkakor med fyllning
  • 1 plåt mörka kärleksmums med chokladglasyr
  • 6 krämkakor
  • 1 sockerkaka med citrusglace
  • 2 plåtar kanelbullar

 

Lite överflödigt kan jag påpeka att vår frys är allt annat än luftig för tillfället. Den är rather stuffed actually. Det finns inte en millimeter som inte är belamrad med diverse kakor för att vara helt uppriktig, så kort och gott (dagens uttryck) kan jag sumera det som så att jag kommer få gravt allvarliga problem om fikaförsäljningen går åt fanders imorgon.

Loppisen har öppet 11-16 och är stationerad i Nymålas kvarterslokal i Stugsund. Om du inte föredrar se mig lida fikabrödsdöden föreslår jag att du infinner dig! Kom och köp!


Den spännande upplösningen

Håll i hatten: gårdagskvällen spenderade jag nämligen tillsammans med pappa, hans tjej Anna och hennes son Rasmus hemma hos familjen Löfgren. Mycket trevligt. Tacokväll var vad vi hade för oss och under den smiddes det planer kan jag säga. I början av augusti lutar det nämligen åt att vi kommer spendera en vecka på Kreta! Inte helt fel om jag får säga det själv! Men detta återstår att se, man ska inte ropa hej. Dock kan man väl alltid ropa hej fast tyst? Eller säga det väldigt högt?

HEJ!


Mysmorgon!

Godmorgon underbara ni!
Solen skiner utanför fönstret och jag har precis vaknat här hemma i dom mysiga skogarna. Uppdatering blev det dåligt med igår, för då var det fredag och jag flängde omkring hela dagen. Tänkte passa på att köra en blondinbella och vänta med att avslöja vad jag pysslade med igårkväll tills lite senare idag. Jag kan knappt vänta!

Nu håller pappa på att duka fram frukost så på återseende så länge!

Per Alquist var en trevlig prick!

Idag var det högtidlig stipendieutdelning på rådhuset för oss stipendiater av farbror Per Alquists stipendium, sannerligen en riktig sockerfarbror det!

Den 6 juni bär det av till Schweiz för sommarens första lilla äventyr och det firades med smörgåstårta och cider (såklart efter att vi glänst och blivit plåtade på trappan). Och (!) som grädden på moset, kaffet till kakan, smöret på mackan och allt det där; allt detta hände medans de andra suckersen jobbade matematik! Muhihuhi!

Typiskt som sagt...

Jo hej! Igår skrev jag om mitt conversedilemma, se tidigare inlägg alt. läs det här med en gång om du är uppdaterad.

Nåväl, min goda vän Malin, kvinnornas kvinna, såg det kritiska nödläget och agerade som en äkta hjältinna: hon länkade till en hög med sidor där hon snokat rätt på mina älskade pjucks! MEN! (citerar min vän tony erving) Mitt i min vildaste iver och halvvägs genom beställningen (igen) upptäcker jag till mitt stora förtret att min storlek inte finns (!) Vad vill ni mig?! Återigen slocknade mitt hopp och glädjen drog som en avlöning.

Dagens bistra men sanna sumering lyder alltså:

Antal besökta sidor: 2
Antal beställda skor: 0


Typiskt var ordet

Jag vet inte hur länge jag varit på jakt efter ett par helvita converse med mörka snörhål, men väldigt VÄLDIGT länge är det i alla fall. NU har jag äntligen hittat dom, conversens rolls royce, conversens converse, conversen med stort C!

Mitt i min vildaste iver och halvvägs igenom beställningen slocknade dock mitt hopp och glädjen dog lika snabbt som den infunnit sig; man måste tydligen bo i England (!) för att få köpa sig ett par!? Jag kallar detta diskriminering av grövsta slaget! Vad har engelsmännen som inte jag har?! Frågan är, ska det vara på det viset? Det här är ett fall för vår vän Sverker.


Skäms på mig

Nej nu är jag ilsken, matteprovet gick åt fanders! Två timmar satt jag och uslades med det förbannade skitprovet. Förmodligen några minuter utöver dessa 120 hörde jag hur min mattelärare a.k.a. sockerfarbrorn mr. Bamford liksom lite försiktigt försökte avrunda, han skötte det rätt snyggt faktiskt. Jag undrar om det ingår i lärarutbildningen?

Steg 1 var lite försiktigt trummande för att sen övergå till steg 2, att plocka lite med papperna och lägga ihop miniräknaren o.s.v. Ungefär där hajade jag vinken och drabbades av vild panik eftersom jag inte alls kände mig färdig. Jag satt under den här tiden och försökte genom telepati få matteprovet att skriva sig själv och var långt ifrån klar med det. Hade provet varit någorlunda sammarbetsvilligt hade jag kanske hunnit. Men oturligt nog var det jag som fick ett av det trotsigare slaget.

Medans vi satt där och gav varandra onda blickar, matteprovet och jag, hann tydligen alla andra förstå det helt obegripliga provet och smyga ut för när stackars Peter kommit så långt i avrundningsproceduren att han började göra ansats till att försöka säga något var det bara jag kvar. Förmodligen märkte han nog av mitt vilda uttryck att det inte hade gått skitbra för vi sa inte så mycket till varandra han och jag. Han höll en låg profil så att säga... Nu får jag lite dåligt samvete här, skrämma sockerfarbröder på det där viset, hur lågt får man lov att sjunka? Jag borde skämmas!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0