skrivenavjennie

Valborg var det också ja. I fredags, då passade vi på att fira Johanna och Erik som gått och blivit stor! Tänka sig, snart är det bara jag kvar på ynka 17 känns det som! Firandet skedde at Johannas place i de norraliska skogarna bland kossor och andra trevligheter. Jag kände mig hemma så fort jag klev ur bilen och en pust av koskit nådde min näsa.

Resan dit var en charmant färd i mammas jollvo under stabil vägledning av Kjelle som hade full koll på kordinaterna. Min mor hade dessvärre inte fullt lika bra koll på pedalerna och jag tackar för första gången mina kortväxta viola-gener som sparade mig både det ena och det andra. Jag tror de långa grabbarna (= alla andra utom min mor och jag) fick några potentiella bulor i huvet under resans gång.

Inte något att lita på vägarna där borta i Norrala inte. Trevlig kväll med trevligt folk blev det tillslut och efter lite luddig vägledning från min sida kom jag hem med Bettan och Stina på kvällningen också, hem till mitt kära Skog! Helgen var räddad!

JA, det var alltså Big comedy som var Lisas överraskning som vi drog iväg henne på igårkväll. Taskig uppdatering p.g.a. en mycket speciell släktträff denna söndag till ära, något jag får återkomma till...

Nåväl, jag hade/har fortfarande ont i både käkar och magar sen gårdagkvällens övningar. Nästan två timmars konstant garvande sätter sina spår! Kvällens höjdpunkt var när Henrik Schyffert drev med Stina som såg ut som en fågelholk/rädd mupp vilket resulterade i att det hela blev en aning pinsamt för stackars Henrik, som febrilt började peka och vifta på skylten bakom och ursäktande messade:"COMEDY, fattar du?!"

Jag tror jag dog lite där. Herregud som vi skrattade. Sitta på front row var DEFINITIVT värt det, värt hela resan bara för de där minutrarna, lätt! Stackars Henrik fick dåligt samvete när han drev om Stinas blommiga blus och ville ta i hand efter showens slut, som en fin liten gest. Det ville INTE Stina. Hon trodde att karln ville dra upp henne på scen för att göra henne/blusen till åtlöje ännu lite till, något hon inte var så pigg på. Där blev det hela ännu lite pinsammare/roligare = något jag först inte trodde var möjligt.

Herr Schyffert fick tillslut sin handskakning, oroa er inte, Stina hajade vinken efter en stund och Henrik sa "tack". Mycket fint gjort av honom, en riktig gentleman den där Schyffert! (trots att han liknade Stinas blommiga blus vid en mycket välskött grav.)

En kväll att minnas, sannerligen. Stina du är en skön tjej!

Idag när jag kom hem väntade ett paket med skor, ny tidning OCH ett smakprov på nescafés nya kaffe på köksbordet! Som sänt från ovan, efter en torsdag som denna med nationellt prov i engelska! Jag har blivit bönhörd.

Gårdagen var en efterlängtad afton. Min andra hälft gästade mig hela kvällen, hela natten också för den delen! Vi mös, pös och pratade strunt mest hela tiden. Tack Stina för att du finns, du är helt underbar!

Nu är det bokat och klart! Det blir Sirios Village på Kreta den 6 augusti! HURRA!

Åh, blir alldeles varm i hjärtat när jag ser att sånt engagemang läggs ner i mitt skobekymmer! Nu har jag äntligen funnit mina kära och de är påväg hem till mig i detta nu! Plick plick sa det och vips, jag är en lycklig kvinna!

Dagen har varit hård, minst sagt. Klev upp i ottan och tänkte nej men shit vilket vääder! Ujjejuj, här är det bäst att passa på! Så jag stack ut och tänkte jag tar en sväng kvarteret runt innan frukost. Om inte vårat kvarter har expanderat enormt mycket så kan man säga att jag sabbade tidsplanen bigtime när den korta promenaden blev till en liten längre...

Väl hemma igen hade mamma vaknat och härjade runt som en galen ko, helt sjövild. Tiden hade nämligen visst sprungit iväg en aning (som vanligt) och vårt tidsschema hade inte bara spruckit utan totalförintats eftersom jag, i och för sig på strålande humör efter solskenspromenaden, kom inskuttandes helt oklar när endast en timme återstod innan självaste startskottet av loppiseventet. Notera att jag på den tiden inte bara skulle äta frukost och göra diverse morgonrutiner, utan även klappa ihop minst två krämkakor, smöra och pålägga en formfranska, sätta på kaffe åt alla tantor och farbröder och dessutom konka ut hela balunsen ut i lokalen. (Balunsen = i princip hela innehållet av vår frys + halva kylskåpets)

Lite tajt kan man kalla det om man är tidsoptimist, vilket jag nu i högst beviseliga grad är för att inte överdriva. Normalt folk kallar nog min situation körd, vilket jag också skulle ha varit OM inte jag hade haft en turbomamma som har erfarenheter inom slit och släng.

Nu är jag helt slut men lycklig, jag slipper sluta mina dagar under ett fikabrödsberg.

Tja, det där kan ju misstolkas, speciellt om man komplexar lite för sin degiga ända och misstolkar det till att man har en bullbak!

Men i detta fall menar jag faktiskt att jag bakar bullar kort och gott. Gott kan man även kalla resultatet som jag just smakade. Varm nygräddad kanelbulle och en mugg mjölk till det, (karde)mumma! (HAHA!)

Anledningen till detta husliga beteende, som förövrigt har hållit på ett tag, är att jag imorgon ska hjälpa min arma mor på något så prestigefyllt som loppis här på området. Jag ska stå för fikat och har tagit uppgiften på största allvar, här har det bakats, jävlar anamma!:

• 2 plåtar ljusa kärleksmums med chokladglasyr
• 2 plåtar hallonpaj
• 2 sockerkakor med fyllning
• 1 plåt mörka kärleksmums med chokladglasyr
• 6 krämkakor
• 1 sockerkaka med citrusglace
• 2 plåtar kanelbullar

Lite överflödigt kan jag påpeka att vår frys är allt annat än luftig för tillfället. Den är rather stuffed actually. Det finns inte en millimeter som inte är belamrad med diverse kakor för att vara helt uppriktig, så kort och gott (dagens uttryck) kan jag sumera det som så att jag kommer få gravt allvarliga problem om fikaförsäljningen går åt fanders imorgon.

Loppisen har öppet 11-16 och är stationerad i Nymålas kvarterslokal i Stugsund. Om du inte föredrar se mig lida fikabrödsdöden föreslår jag att du infinner dig! Kom och köp!

Håll i hatten: gårdagskvällen spenderade jag nämligen tillsammans med pappa, hans tjej Anna och hennes son Rasmus hemma hos familjen Löfgren. Mycket trevligt. Tacokväll var vad vi hade för oss och under den smiddes det planer kan jag säga. I början av augusti lutar det nämligen åt att vi kommer spendera en vecka på Kreta! Inte helt fel om jag får säga det själv! Men detta återstår att se, man ska inte ropa hej. Dock kan man väl alltid ropa hej fast tyst? Eller säga det väldigt högt?

HEJ!

Jo hej! Igår skrev jag om mitt conversedilemma, se tidigare inlägg alt. läs det här med en gång om du är uppdaterad.

Nåväl, min goda vän Malin, kvinnornas kvinna, såg det kritiska nödläget och agerade som en äkta hjältinna: hon länkade till en hög med sidor där hon snokat rätt på mina älskade pjucks! MEN! (citerar min vän tony erving) Mitt i min vildaste iver och halvvägs genom beställningen (igen) upptäcker jag till mitt stora förtret att min storlek inte finns (!) Vad vill ni mig?! Återigen slocknade mitt hopp och glädjen drog som en avlöning.

Dagens bistra men sanna sumering lyder alltså:

Antal besökta sidor: 2
Antal beställda skor: 0

Jag vet inte hur länge jag varit på jakt efter ett par helvita converse med mörka snörhål, men väldigt VÄLDIGT länge är det i alla fall. NU har jag äntligen hittat dom, conversens rolls royce, conversens converse, conversen med stort C!

Mitt i min vildaste iver och halvvägs igenom beställningen slocknade dock mitt hopp och glädjen dog lika snabbt som den infunnit sig; man måste tydligen bo i England (!) för att få köpa sig ett par!? Jag kallar detta diskriminering av grövsta slaget! Vad har engelsmännen som inte jag har?! Frågan är, ska det vara på det viset? Det här är ett fall för vår vän Sverker.