Just nu

Morsan har väninna på besök och det dansas dansmatta, lita på det, mer eller mindre i alla fall. För utan min hjälp skulle det inte bli så mycket dansa av, mor min är nämligen inte så tekniskt lagd, tur att hon har en teknist till dotter. Jag tror jag måste gå och visa hur det ska gå till, börjar ledsna ur på att hon frågar vilken knapp hon ska hoppa på var tredje sekund. Jag måste visa var skåpet ska stå så att säga, nu kör vi, hej och hå, fullt ös medvetslös!

Fiskbullefet

Nu är jag åter i hemmet. Fiskbullefet är jag också, blev rätt sen middag för min del. Men räds icke, nu har jag stillat hungern och återställt blodsockernivån till normal nivå och därmed är faran ur färdet. Jag är inte längre en  folkilsk tjej utan en mer fiskbullefet tjej, känner mig faktiskt som en fiskbulleklump när jag sitter här stinn och orörlig i soffan!

Högskolebesöket var i alla fall något av en hit! Känner väl kanske inte direkt att jag fick en sån där pangpang aha-upplevelse med hallelujakör och liksom ser omgivningen i bländande ljus/effektfull slowmotion, MEN, det var definitivt en lärorik tripp.


En snabb en

Nu sitter vi här igen, kaffekoppen och jag. Har precis klämt i mig en fantastiskt stor portion med köttbullar, potatis, ärtor, brunsås och diverse andra tillhörigheter. Hann precis hem en vända och käka för om exakt 7 minuter måste jag trippa bort till resecentrum där mina kära klasskamrater väntar. Studiebesök av Gävle högskola står nämligen på tapeten!

Avlägger en senare rapport när jag samlat lite erfarenheter och bildat mig en uppfattning av det hela så att säga. Jag ska erkänna att jag i nuläget faktiskt inte har en blekaste aning om vad vi ska göra men klart man hänger på! Fega ur är inte ett uttryck i min ordbok, o nej.
Spännande kära vänner, spännande.


Omysigheter

Jag har tusen andra saker jag egentligen borde göra. Läsa dom där sidorna vi fick i läxa till engelska nationella istället för lektionen idag t.ex. eller också kunde jag ju fortsätta plugga till matteprovet som for the record är helt obegripbart. Kanske är just det som gör att jag borde plugga kan man tycka, men här sitter visst jag med temuggen i högsta hugg.

Fick en otrevlig överraskning alldeles just! Min vän Malin hade lagt upp några mycket ofördelaktiga bilder som fick en otrevlig känsla i magregionen att uppstå. Varningstriangel borde definitivt förvarna känsliga personer innan fotografier likt dessa kommer till allmän beskådan. Bilderna föreställde nämligen mig.


Sannerligen trevligt!

Finns det någonting trevligare än att få en sån trevlig överraskning en sån här trevlig måndag som att ens trevliga engelskalärare föreslår trevlig läsning på valfri trevlig plats? Hm. Låt mig tänka... Nej, jag tror inte det.

Min trevliga eftermiddag har jag precis tillbringat ute i den trevliga solen med min trevliga trogna lilla kaffekopp spiced with cinnamon bara för att jag är en sån där trevlig liten kanelknarkare. Skulle lätt kunna tänka mig leva mitt trevliga liv bara på trevlig kanel!

Oj, mitt i allt det här trevliga höll jag faktiskt på att glömma. Med mig där ute i solen hängde jag även med min lite smått mindre trevliga matematikbok. Vi ska nämligen ha vårt första trevliga prov i D-kursen på onsdag.

Så nu sitter jag här med ett trevligt litet pirr/kurr i magen. Hur det ska gå återstår att se, trevligt. Nu däremot skulle det vara trevligt om min trevliga mor kunde komma hem och laga lite trevlig mat åt mig. Det tidigare lite trevliga pirr/kurret börjar nämligen låta otrevligt högt.

Dolt budskap?

Imorse när jag vaknade trodde jag att jag var med i kellogsreklamen, yrvaken med håret på ända och Kalle A. tröttlooken i fejset sträckte jag mig för att kika om det var lovligt att sova vidare - alltså vad klockan var - varpå jag, otur som jag har, kör högern rakt in i vattenglaset som välter över telefonjäveln! Är inte det ett praktexempel på lagen om alltings jävlighet? Ondskefulla vattenglas som saboterar min efterlängtade sovmorgon. Istället fick jag börja lördagen med  att springa upp ur sängen i vild panik och göra första hjälpen på stackars blöta kvalitetsnokian(?) host host... som bara varit in på lagning 2 ggr inom loppet av det sketna halvår som jag ägt den...?

Ja som om inte det vore nog, vattnet som spillde ner telefonen i denna arla morgonstund spilldes inte bara på telefonen utan tyckte tydligen att det var lika bra att spilla till ordentligt och ställde till med storspill som plaskade ner hela golvet och även lite av mina nyvakna stackars fötter, tapet och även min bok. Detta var en, i min smak, mycket dålig start på dagen. Inte att rekommenderas. Som sagt, jag har en läskig känsla av att ett sånt här scenario platsar i en kellogsreklam för jävulsskap p.g.a. dåliga frukostvanor. Vad försöker vattenglaset säga mig? Borde jag sluta med min favvogröt och börja med special K? 


Den efterlängtade sockerfarbrorslistan

Tillägnat till er som funderar på att joina min gubbsamlarklubb!

Här följer alltså listan över mina nuvarande nominerade sockerfarbröder:
observera att listan är under ständig uppdatering!

  • Peter Bamford (originalsockerfarbrorn)
  • Göran Andersson
  • Gordon Ramsay
  • Kalle Moraeus a.k.a. Potatoman
  • Bygglovs Willy
  • Nabil Al Fakir
  • Helge Skoog
  • Rinne




Samlargubbe alt. gubbsamlare?

Vad är det med mig och gubbar? Jag blir glad i hjärtat av riktiga mysgubbar eller sockerfarbröder. Gubbar med lite riv i tycker jag är härliga också.

Samlargubbar finns ju men hur är det med gubbsamlare? Finns speciella klubbar för såna också eller är det bara jag som myser i soffan när Gordon gormar i köket så saliven sprutar över de stackars strykrädda krögarna? Är det bara jag som skrattar konstant mellan 19.30 och 20.00 varje vardagkväll tack vare Helge? Bara jag som tittar på vilket program som helst bara Bygglovs Willy är med och vickar på rumpen alt. travar/spatserar omkring? Göran Andersson gjorde att jag längtade till varenda fysiklektion förra året! Hallå? Nej. Jag vet att det i alla fall finns en likasinnad här i världen, min vän Ellen. Henne kan man lita på! Men förutom oss, är vi fler eller är vi den felande länken? Ska vi söka till outsiders? Söker man ens till outsiders eller blir man bara med om man har oturen att vara tillräckligt udda? Får man säga ifrån om man inte vill vara med i outsiders eller är det ens skyldighet att göra sig till åtlöje inför allmän beskådan? Hur många procent av sveriges befolkning äger en tv? Hur många av dom betalar tv-licensen? Är det här ett normalt tonårsbeteende?

Kanske borde starta sveriges första gubbsamlarklubb och undersöka saken, vem vet, då kanske fler skulle krypa till korset och "komma ut ur garderoben"?

Bara 58 år kvar...!

Idag kära läsare fyller min gamla mamma 42 år! I bilen påväg till skola/jobb/annan valfri benämning på hjärnköttätande plats diskuterade jag och (ja, nu får man väl snart lov att säga det eller? notera att jag dock säger det med kärlek) tanten det här med ålder. Min mor påpekade att hon om 42 år till fyller 84, vilket ju är skitfränt! Eller tänk när man fyller tresiffrigt! Vilken grej liksom, hej jag är hundra! Hoppas man är en fräsching bara så att man inte får puckelrygg och mister kontroll över snor/blir slapp i fisringen eller något annat förargligt. Nej så jag sitter och spiller tid, nu är det allt du jennie som marsch pannkaka går ner på stan och köper en present åt mor! Herregud, måste jag säga till mig på skarpen för att det ska fungera...?!

R som i Rinne

Dagens svenska lektion var något värt att reflektera över känner jag, därför tänker jag också så göra. Vi samlades i parken och solen sken på oss blekfisande ungdomar. Vi jobbar just nu med romantikens tidsepok och det är faktiskt rätt roligt, i alla fall om man har vår hippa lärare som lirar COD och jeopardy med oss teknistungdomar. Nåväl, dagens uppgift var ett simpelt uppgiftspapper, men det var inte det som var det roliga, nej nej, vi skulle nämligen haffa folk på stan och intervjua förutbestämda frågor. Vi haffade Rinne, en man i sina bästa år som satt på biblioteket och läste i godan ro. Rinne lät inte överförtjust när vi frågade om han kunde svara på några frågor, men kände väl att han inte hade mycket till val.

Rinne var en allatiders man, han avslöjade bara sitt efternamn behöver jag säga mer? Av vår lilla pratstund fick vi reda på att han finner levande ljus romantiska och så föredrar han skogspromenader framför tvn. Rinne fick ett litet minus för att han brusade upp så när Johanna stavade Rinne med litet r. "Herregud, är inte det det första man lär sig i skolan!?" muttrade han ilsket och Johanna den stackars klumpfingrade flickan kladdade skräckslaget det lilla r:et till ett stort och fint R. Då blev Rinne nöjd. Jag tänker lägga till Rinne i min sockerfarbrorslista!


Uppdatering var det ja!

Jag kommer bokstavligen rulla fram av all god påskmat snart! Precis som det ska vara alltså! De senaste dagarna har jag bara ätit och umgåtts med släktbandet all min vakna tid. Mysigt! Idag har jag spöat mormor i kortspel och klippt håret, solat näsan och nu har Lovisa precis förgyllt min kväll med kaffedrickande och prat, prat, prat! Imorgon står tandläkarbesök och shoppingdag i Gävle med Stina och Ellen på programmet. Kommer bli grymt, lovet är grymt, men framförallt, jag är grym. (och helseriös)

över och ut!


Påskpappa

Har man inte världens bästa pappa? Idag när jag kom hem för påsklov hade han inte bara pysslat ihop ett, utan två påskägg den gamla rackarn. Då blev jag gla' i hjärtat! Så nu ska jag bara go nuts här hemma, jag är nämligen barnsligt förtjust i nötter liksom min far. Du är vad du äter, eller hur var det?


GLAD PÅSK!


Frisyrbestyr

Nu har jag pickat slingor i mammas huvud, hon klagade att jag perforerade skalpen på henne men jag sa att vill man vara fin får man faktiskt lida pin! Vågar dock inte säga om pinan blev fin innan jag sett det. Jag är rädd att det kan bli blond tuppkam med matchande prickar på sidorna. Men å andra sidan, varför inte såhär i påsk?

Ynk!

Just i denna stund befinner min kropp sig i ett inre kaos, jag är rädd/glad/osäker/förväntansfull/förtvivlad/skräckslagen och allt på samma gång. Orsaken är att i morgon mina damer och herrar smäller det. Jag ska efter mycket vel lämna in min bekräftelse av alquistska stipendiatet! alltså; JAG SKA TILL ZÜRICH I SOMMAR!

(hjälp!!)

Snorkonungen gör stordåd

Jag snorkonungen skulle för en stund sedan hjälpa min stackars mor skruva ihop ett ikeabord. Kände den trofasta snorkråkan skymta medan jag stog där och grymta' (HAHA!) herregud jag borde skämmas, vilken rutten humor jag har fått. Det var som jag befarade, jag har snytit ut hjärnan ändå... Nåväl, jag snöt mig och min näsa har nu gått i protest. Den sa nej. Nej till snor, nej till snyt och fräs. Ett bestämt sådant - jag fick näsblod och en liten kolapps och kunde inte fullborda (HAHA!) bordet.

Tja, detta inlägg för den intresserade/uttråkade alltså...

Spekulationer

Alltså, den stora frågan är inte längre vad som är meningen med livet eller vad kom först, hönan eller ägget? Nej, o nej. Sånt trams är irrelevant i jämförelse med min lilla tisdagsfundration: Hur mycket snor kan det finnas i ett huvud? Jag är braksnorig, snyter mig var fjärde sekund och ändå lyckas jag snyta så det nästan blir lite tungt i näven. Börjar bli lite orolig, tänk om jag snyter ut något som ska vara kvar där inne? Jag hostar, fräser nyser och snyter, kanske beror huvudvärken på den envisa förkylningen som just drabbat min arma kropp. Tog en titt ner i sopkorgen när jag passerade köket för en stund sen och hoppade nästan till av förundran. Jag måste ha fräst upp en hel torkyrulle idag. Jag skippar härmed bilmeksplanen och satsar på en framtid som regerande snorkonung istället.

Joråsåattäh

Jag är nöjd, jag är en nöjd tjej. En nöjd machotjej. Jag har svetsat hela dagen, på min egendesignade spaljé. Jag är en nöjd macho-teknist-tjej. En skrytig nöjd macho-teknist-tjej, som idag har haft svetsardebut! Debuten var kall, för utan konstant rörelse var dagens väder aningens chilly (chilly said willy, the pinguin!) Men, jag är ju som sagt en macho tjej. Tror jag ska döpa om mig till stonkjennie och bli bilmekaniker. Dricker redan kaffe som en hel karlakarl så jag är ju en bra bit påväg. Måste börja snusa också. Eller inte, vi får se.

Lugnt det, hörs, hej!


En grötboll?

Bakandet fortsätter, jag blir lite lätt manisk. Äter bröd (läs: lever på bröd) vid minsta hungerkänsla för att få slut på det så jag kan baka nytt. Dukar fram det till både fikatider och mattider för åtgångens skull. Kanske ska gå och peta i grannen den lilla lilla kanten som är kvar...? Som sagt, lite manisk blir jag. Men åter till ätandet; det sker med förtjusning från min sida och så även från min mors och min mormors. Vi är nämligen tre generationer i vårt lilla hus för tillfället. Tur att vi är småväxta (småvuxna?) i vår familj. Jag finner det ytterst trivsamt att ha generation tre på besök, dessutom passande att vi är fler (det betyder snabbare åtgång. He he.)

Baka är det nya coola, det nya svarta såattsäga. Försökte mig på ett muffinsrecept tisdagkvällen till ära, kunde dock som vanligt inte hålla mig till det riktigt. Dels för att vi till mitt stora förtret inte hade hälften av ingredienserna hemma och dels också för att jag som sagt gillar spänning. Dagens resultat blev inte direkt som jag tänkt mig, dom smakade gröt. Mormors reaktion var ändå härlig. Hon försökte uppmuntra mig med att det var tur att jag inte tävlade med dom i halv åtta. Det hade hon ju rätt i tanten. Det hade ju varit fint:

Efterrätt
Torra grötbollar med ogenomgräddad blöt havregrynsklebb och stekt gröttopping serverat i ett oseparerbart bullpapper


En fjärdedelbröd senare...

Ja, vi mäter tid så vi bagare.

Och så var det ju dags för ett utlåtande. Min ivrigt förväntansfulla oro övergick till osäker panik för att till sist avsluta i upphetsad överlägsen stolthet; jag lyckades med min skapelse. Kommer somna med ett leende på läpparna inatt.


Bakälgning

Bak som i den där löjligt spännande sysselsättningen jag gillar så oerhört och älgning som i det jag gör istället för att vara effektiv bagare. Alltså, jag är huslig och bakar. Bröd ska det bli. Jag följer recept men kan som vanligt inte riktigt hålla mig till det. Det ska vara lite spänning med bak, det blir inte lika roligt annars. Jag stökar väldigt när jag bakar, vet inte exakt hur jag gör varje gång men inom loppet av ett fåtal minuter lyckas jag förvandla hela köket till total oigenkännelighet. Klet, kladd och klebb överallt, dessutom lyckas jag tajma det så smart så att allt som ska hävas i/röras/knådas/blandas ska ske samtidigt, helst i reklampauserna av gossip girl. Det blir svårt, om man inte har minst sju extra armar och två extra ögon, helst en hjärna till också när vi ändå snackar. Det har inte jag. Därför gör jag som jag brukar; älgar hit och dit utan att inte få någonting gjort överhuvudtaget. Jag kallar det bakälgning

Återkommer med resultatet.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0