Läget just nu
Röding
Kräftis
Idag måste jag skryta lite, vi hade det nämligen så fantastiskt trevligt. Medans resterande skolungdomar satt i skolan och slavade tog mina klasskamrater och jag, en skara vilsna naturare + en flock samhällare en cykelutflykt till Stenö havsbad och var på playan hela dagen lång. Nåväl, till klockan 14.00 i alla fall. Vädret var lysande (ordagrant alltså, höhö) och imorgon blir jag inte ett dugg förvånad om vår klass kommer ha antagit en glad röd färg. Det är det klassiska såhär års. Jag fattar inte hur detta fenomen uppstår? Tar solen i år också tror ni? Nää, solskyddsfaktor är för töntar. Ha. Ha. Som vi kommer ångra detta imorgon. Jag börjar redan anta en fin hallonröd nyans, men jag motade olle i grind och klabbade på lite av mammas klebb, så jag kanske i alla fall slipper vara stopplyse-röd imorgon om jag har tur, jag hoppas på en lite mer diskretröd ton. Det är jobbigt att vara självlysande menar jag.
Dagens konstaterande: Tur man inte är lysmask.
Europa sviker
Vad är detta?! Ingen final för Sverige, nej nu! Det enda jag har att säga är snålt Europa, snålt. Röstningen må varit sparsam, men jag vet (och övriga europa vet det också för den delen) att Sverige var bäst. Bäst, bäst, bäst. Synd bara att ingen förstod att man måste rösta för att få se sin favorit i finalen, en liten miss där. Trist.
Sverige, nu är det allvar!
Busigt
Idag var jag en riktig buse! Jag skolkade för första gången i mitt liv. Jo, faktiskt. Fast jag vet inte riktigt om det kan kallas för skolk i det här fallet trist nog, det tyckte inte min plastiga pappa i alla fall. Under middagen stoltserade jag med att jag faktiskt sket i plugget idag. Mammas reaktion lät aningens nervös och hon krävde detaljer, ögenaböj. Likaså min styvfar fast han lät mer impis än nervis om jag säger så.
Jag berättade mitt scenario att jag inte hade haft sån där jättelust att sitta i skolan från tio i tio till halv ett för att ha en mattelektion men när jag skulle gå för ett besök av min kära sockerfarbror till matematiklärare och fråga om hemstudier var ok var han inte där. Dessutom har han lite allergi mot såna här nymodigheter som mobiltelefoner, nejdå han har faktiskt köpt en, men han har den inte på så ofta. Med ofta menar jag någonsin förresten. Därför är det stört omöjligt att få tag i gubben och det var därför som jag och min trevliga sockerfarbror till fysiklärare plitade ihop en hederlig post-it lapp och smaskade fast på hans skrivbord istället. Sen gick jag hem och pluggade matte. Muhihuhi vad busig jag kände mig!
Ja, min pedagogiske plastis tyckte jag var en nörd efter att jag beskrivit lite mer i detalj hur det hade gått till, denna äventyrliga dag. Min mor höll väl med även hon faktiskt, eller hur man nu ska tolka hennes muttriga kommentar om att det var skitcoolt att skolka från en mattelektion och kompensera med cirka sex stycken frivilliga, jag vet inte hon kanske inte var ironisk? I så fall har hon en väldigt konstig syn på vad som är coolt och inte. Fast sen upplyste jag faktiskt om att det inte var jag som bett om de avslöjande detaljerna, hade jag fått bestämma hade jag fortfarande varit en cool skolkis nu. Så det så.
Hurra hurra hurra!
Just nu: Slovakiens bidrag i eurovisions schlagerfestivalen, min spontana reaktion: varför?!
Hårdarbetande kvinnor
Igårkväll gjorde mamma och jag ett rejält ryck, vi var helt bananas här hemma, papper och pärmar flög hit och dit och skrivaren Hans Peter (eller vad som nu menas med HP) spottade fakturor tills papperna tog slut. Vi var produktiva om jag säger så, inget tvek på den. Resultatet blev hur bra som helst, min kära och före detta arma mor kunde sova både lugnt och gott inatt eftersom husfriden åter är tillrättaställd. Nu slipper vi ju nämligen att en oinbjuden icke allt för trevlig revisor hälsar på och hittar på otrevligheter. Jag fick betalt för arbetet, trots att jag gärna hjälpt till ändå, något som jag måste säga var ett feting plus! Ja, summa sumaro, sumarum eller vad man brukar säga sådär formellt och bra, alla nöjda och glada. Sobert!
I'm back
Hej, bloggtorka råder, ursäktar så mycket. Men enligt min melodi går kvalitet före kvantitet (precis som om mina inlägg brukar innehålla någon form av kvalitet...? haha, där fick jag allt till det!) Just nu peppar jag i alla fall stenhårt inför att min mor ska komma hem så det blir någon form av mat i den här stugan. Senare ska jag vara en god dotter och hjälpa den arma tanten med pappersarbetet så inte revisorn kommer och tar oss. Eller oss och oss, hon kanske tar mammas firma eller något liknande. Det skulle nog göra min mamma ledsen och är mamma ledsen så blir jag ledsen och att vara ledsen är inget vidare kul, så slutsumeringen är väl att jag egentligen får hjälpa till för mitt eget bästa. Men, för att det lilla egot i mig ska få sig en trevlig boost (alt. uppåtpuff som man sa på min tid) väljer jag att framställa mig som en god dotter som hjälper en arm mor.
Men det är ju som vi vet som vår vän Allan Svensson säger, är magen glad så är människan glad. Det är ett citat så sant att det skulle kunna bli ledord i en egen religion, Allanismen där Allan Svensson är gud. En religion där man håller stenhårt på traditioner och seder, våga inte röra julafton! (eller julmaten och Kalle Anka). Alla skulle börja dyrka postisar och Vivalla skulle bli som Mekka...
Därför, kära vänner, tänker jag börja med att förtära middagen. Jag föreslår att ni gör detsamma.
Så, ännu ett av mina kvalitativa inlägg fyllt med visa livsåskådningar. Jag kommer gå till historien en vacker dag. Ett litet inlägg för mig, ett stort inlägg för mänskligheten.
Min dag
Sen hade vi lektion i två timmars solsken, nej nej jag klagar inte här heller. MEN, som min vän Tony Irving skulle ha uttryckt det hela, jag och friidrott är ingen rumba. (Nu klagar jag) Varför i helvete är jag en sån sopa på just denna sport? Jag springer sakta, hoppar kort/lågt, orkar knappt lyfta spjutet och blir glad om jag lyckas klättra över en häck. Det pinsamma, som jag mest vill försöka förtränga, är att jag faktiskt haft ett förflutet inom sporten. Dock var det sisådär två sekel sen och jag deltog cirkus tre träningar (varav minst en sen jag bestämt mig för att sluta men inte hade stake att säga det till varken mina päron eller min tränare. Tror jag löste det hela med att jag sa det till mamma och pappa men bad mina kompisar hälsa tränaren som förövrigt hette Pajen, ett mycket manligt smeknamn om jag får säga det själv.) Men ändå! Jag har fortfarande träningsoverallsbrallan på idrotten (haha!).
Ja, vet inte exakt vad jag ville få ut med det här inlägget, det får bli dagens nöt. Nu ska jag återgå till att inte klaga, dricka upp mitt kaffe och sen ska jag och mamma på loppis! Hurra, hurrar tanten i Jennie!
Våldgästning
Idag blev det tårtkalas hos fastern med det galna jonssonsläktet, min ena faster fyller idag och min andra faster fyller imorgon, så vi åkte i samlad trupp (läs jävligt osamlad) till Dalarna och våldgästade faster nummer 2 som så passande skulle bort och bara hann deltaga lunchen och hoppa tårtan och grattis, hurrarop och annat överflöd. Hur kul som helst hade vi den lilla stunden hon var med i alla fall, det kallas kvalitetstid har jag hört. Det är vi inte så bra på i min släkt. (Julafton är en enda lång sovstund för de allra flesta hemma hos oss...)
Nåväl, att träffa mina busfrön till kusiner, ja resterande var väl inte heller så pjåkigt och faster nummer 1 är en jävel på att baka tårta så det hela blev hellyckat skulle jag vilja säga! Några timmar senare rullade vi rapandes vidare hemmåt och svängde in på Tönnebro här hemma och åt en brakig middag.
P.S. För er intresserade, jag segrade över Magen tillslut.
P.P.S. Magen som i min mage alltså, den där ilskna, inte min busiga kusin Magda på bilden (även fast vi gärna kallar henne Magen)
P.P.P.S. Jag borde verkligen inte skriva Magen med stort M när jag snackar om min mage, det är oerhört förvirrande, men jag tycker på något vis att den blivit som en egen liten varelse de senaste dagarna, vi tycks inte dela samma vilja.
P.P.P.P.S. Konstaterande efter korrekturläsning av föregående P.P.P.S: Jag är inte klok, jag borde låsas in och nyckeln borde jag äta upp.
P.P.P.P.P.S. Jag har en gullig kusin!
Jennie vs. Magen
Runt 8-tiden hade jag gått i skolan en kvart, då hade min fysiklärare genomgång på overhead (seriöst, är det ett skämt, varför ett sånt sömnpiller just idag?!) och frågade om jag höll på att somna, vilket jag höll på att göra ganska uppenbarligen eftersom jag förmodligen såg ut som en packad Dumbo, så jag sa ja. Fin start på skoldagen. Sen hade vi engelska och när vi hade hunnit fram till svenskan med prov på Romantiken började magen bli riktigt förbannad. Jag blev alldeles kallsvettig och trodde jag skulle kräkas på mina anteckningar, men det gick vägen tack och lov. Vi var väldigt osams där ett tag. Hurra för tacos i matan också, det kändes verkligen som kanonmat för min vresiga tjurmage. Tja, sen hade vi dubbelmatematik med sockerfarbrorn Peter B. och SEN fick vi äntligen sluta. Hu vilken mardrömsdag, vad gulligt det hade varit om jag lagt en pizza i klassrummet. Nej fy, vidriga tanke, då hade jag nog aldrig kommit tillbaka. Bli kallad för kräkis resten av livet, hur kul är det liksom?
Nu ligger vi här och muttrar ilsket till varandra magen och jag. Pappa har matat honom med lite immodium nu och jag har matat honom med lite te och varm macka. Hoppas han mjuknar.
Tips från coachen: Bli inte ovän med din mage, han kan göra livet surt för dig.
Min händelserika dag
Goddag, eller godmorgon, vilket som funkar fint. Jag sover mest, dricker apelsinjuice och knaprar hårdsmörgås. Det här måste toppa listan på mina mest meningslösa inlägg/dagar. Fast, nu vet ni att jag lever i alla fall, alltid något. Nu ska jag dricka lite apelsinjuice och sova en stund tror jag. Sen kanske jag gör något lite vilt och galet, typ knaprar hårdsmörgås eller så. You'll never know. Well, godnatt.
Tyck synd om mig nu va
Just nu ligger jag som ett slakt på soffan i operation tillfriskning. Det går väl sådär kan jag säga, tack vare den nuvarande vätskebristen får jag sendrag så fort jag rör mig. Jag har lyckats peta i mig ca tre äppelbitar och ett glas vatten, hurra. Just nu känns min nästa plan mer som en liten expedition; operation orka-ta-sig-ut-i-köket-och-sätta-på-en-mexicanasoppa. Oj oj, hoppas jag pallar hela vägen innan jag drabbas av globalt sendrag i hela mig... Spännande, snart får vi se!
Hej hemma
Nedräkning
Just nu befinner jag mig i skolans datasal, det är meningen att jag ska jobba med mitt projekt. Det går jättebra. Effektivt arbete - jo tjena. Jag har lurat hit Stina att joina mig också, då kommer det gå ännu bättre. (he he) Om en timme slutar jag och då ska vi ta en fika på Wayne's innan tåget går. Tummen upp!
Laddar
Laddar för fullt inför helgens äventyr! Jag ska tillsammans med min väninna Stina L. och min väninna Ellen A. på en liten weekend trip till huvudstaden. Det kan gå lite hur som helst det här känner jag. Hoppas någon av mina väninnor har någorlunda pejling på hur saker ter sig och går till i den där staden för jag har då inte en susning. Spännande, minst sagt. Äh, bara man ger intrycket av att ha allt under kontroll brukar man kunna lura de flesta - jag menar, vem märker om jag går åt fel håll så länge jag har coola solbrillor och klampar på med de långa bestämdkliven?
Här laddas det för fullt som sagt, har klämt i mig en redig varm macka för den intresserade. Någon gång imorgon kväll kommer vi fram (förhoppningsvis) sen blir det shopping och strosning runt på uteserveringar för allt vad brallorna håller för hela helgen. Alt. strumpbyxorna, eller kanske leggings. Hm, det här med packningen är ett stort problem för mig. Kan omöjligt bestämma mig för vad det är man tar med sig när man åker på en weekend trip till huvudstaden egentligen? Jobbigt läge, jag hoppas jag inte packar helfel och kommer ner med skidutrustning eller något annat opassande. Det kan bli pinsamt. Nej, vet ni vad, jag borde lägga mig istället för att prata ovesäntligheter.
Jag säger godnatt.
En fin start på dagen
Det är skönt det här med omväxling
Skolan idag hade sina moments. Det var hamburgare i vår skolbespisning idag. Då blir man glad. Dessutom förgyllde jag och mina klasskamrater håltimmen med gamla nostalgikortspel som 'Finns i sjön' och 'Skittunna'. Underbart, varför spelas inte dessa klassiska höjdarspel oftare? Kanske för att de inte har ett dugg med strategi/IQ att göra och vinnaren är en lyckligt ovetande själ ända till slutet då det avslöjas hur läget egentligen är. Man har ju för böveln inte en aning om hur man ligger till under tiden man spelar och inte kan man göra något åt saken heller. Helt random.
Vissa kan tycka att just detta gör spel likt dessa så att säga värdelösa, men ack så fel man kan ha - det är ju just DÄRFÖR de är så sköna. När man har haft dubbelpass i fysik och en trevlig lektion i matematik står på tur under samma eftermiddag - när hjärnan känns ungefär lika fräsch som en kvarglömd, uppvärmd, halväten matlåda i ryggsäcken, DÅ - likt Blossom Tainton finner inre harmoni i solhälsningen finner teknisten ro i totalt värdelösa, intetsägande, meningslösa (fyll gärna i med egna liknande synonymer) kortspel som dessa. Vi behöver blåsa ur hjärnorna med gamla skitspel och vi måste få bete oss som barnrumpor emellanåt. En skön omväxling i tillvaron. Det är bara synd att vi utåt sett inte framstår lika intelligenta som de framtida genialiska brightheads vi utbildar oss till. Men å andra sidan fyller jag inte 18 förrän i oktober, och dessutom är allt inte vad det ser ut att vara.