Omtagning
Farväl kära värld
Sverige vad är detta?
Vad är detta för fasoner? Mellofinal på sveriges television och vad gör den svenska befolkningen? Jag bara undrar vad vad VAD (?!) kan vara viktigare än att sitta bänkad i sin soffa och rösta på herr fakir som dessutom kvällen till ära fått förstärkning av herr gustavsson (?!)
Ni som gjorde som jag och skänkte en slant (eller ja, några av mammas slantar för den petige) för ett samtal till en salem i nöd (eller som mammas telefon vill kalla honom; raken) ja, ni behöver inte ta åt er. Men till sveriges resterande medborgare: fyyy!
Frukta ej!
Kära ni, alt. någon eller varför inte värld? Nu är jag åter i hemmet igen. Eller nej förresten, befinner mig för momentet hemma hos min kära (inte hemma hos min empis, nej det vore konstigt? En annan käring. Notera: inte kärring, hu så fruktansvärt surrig jag är. Jag är hemma hos stina, för att vara rakt på sak! Jag gillar raka rör. Tro det eller ej.)
Som en snabb resumé av veckan under tiden stina duschar skulle jag vilja säga att veckan varit ytterst trevlig. Kunde möjligen varit aningen ytterst trevligare om vädret varit aningen mindre blåsigt och aningen mer soligt. Å andra sidan är jag väldigt glad att klantiga jag klarade en hel fjällsemester utan frakturer. Det trodde jag inte när jag inledde första skidturen (eller kanske skidoturen?) med ett dyk i en snödriva. Så sammanfattningen kan sammanfattas som så att jag är nöjd!
Nu väntar kusin mindre, kusin större och morbror störst på att jag ska svinga ett bowlingklot på wii. Bäst jag börjar stretcha mina vinnarbiceps. (harkel harkel...)
Hörs, hej!
Ett mindre glädjande besked
Flänger som alltid innan jag ska åka någonstans runt runt i huset, älgar liksom hit och dit utan att riktigt få något gjort. Det kallas packa. Imorgon klockan 08.00 prick (!) då står familjen Löfgren redo på går'n och sen bär det av! Mellokryss ska såklart lösas på färden (HAHA) och fin matsäck beståendes av körvmackor ska förtäras har jag hört skvallrats om. Kommer bli hur mysigt som helst! Årets fjällenskiva är kirrad så den kommer dunkas dygnet runt och alla låtar finns inom kort snart även på min kära empis, min kära empis som höll på att bli kvarglömd hemma (!)
Under dagens hemfärd var jag inte världens populäraste systerdotter. Jag var en krångelunge som kom på efter ca 1,5-2 mil att jag faktiskt glömt det käraste jag äger kvar hemma. Det var dumt. Det var otroligt dumt. Det dummaste av allt var att jag inte kunde knipa käft utan utbrast ett stort NEJ! när jag insåg min dumhet. Det resulterade i att morbror hasse genast gjorde en u-sväng medans jag satt och mest hade ångest över att vara en krångelunge. Ibland är det ångestfyllt att ha en otroligt snäll morbror. Konstigt hur det är, men nu är glädjen återställd för nu har jag återförenats med min kära!
Nejmen så jag surrar igen, här kan jag inte sitta och spilla tid. Jag måste ju älga runt lite till innan det blir dags för att hålla tummarna för willy!
over n' out
Ett glädjande besked
Om sisådären 5-6 timmar har jag officiellt sportis! Då blir det ra(u)ka <--- för den eventuelle gotländska läsaren (HAHA) vägen hem för packning inför TÄNNIS! (nej, blev inte plötsligt dyslektisk, jag syftar på mitt ljuva fjällparadis Tänndalen) Hurra tänker ni nu, för det måste väl ändå betyda ingen tillgång till internet? Grattis säger jag, det kommer råda tystnad i denna blogg under den närmsta veckan.
Glass och ballonger
Fysikeländet hör mitt förflutna till och sportis hägrar nästa vecka. Hurra, jag ska till fjällen nästa vecka (!) Bilen startade imorse. Kanske förstod han mitt skrothot ändå? Halv åtta hos mig med helge skoog visas traditionsenligt på tv och mamma steker falaflar och kokar bulgur för fulla muggar. Jag sitter nysprungen, nyäten och myser åt helge, min framtida man. Nyduschad med världens mest otroliga frill sitter jag här under filten och stinker (fortfarande) vitlök av middagens tillbehörande tzatsiki. Jag kommer förmodligen stinka imorgon och nästa dag också, minst! Jag dricker kaffe och te. Stinker lite till. Nu tänker ni: herregud kom till saken kvinna! SÅ, vad jag försöker säga genom allt detta totalt meningslösa surr är: jag trivs. punkt.
Raka rör
Det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke...
Ibland känns det ju lite tungt. Nu t.ex. nu är det ibland. Det kan ha att göra med att mammas bil som bekant valt att fungera efter humör, och alldeles med tanke på att den har humörsvängningar. Detta betyder betydligt fler promenader för vår del. Promenader i all ära, men inte i kombination med bestämda tider att passa och snöstorm på dessa. Nej tack. Dessutom bjuder morgondagen på ännu ett nationellt prov. Fyra timmar fysik, känns som att jag inte är jättepepp på det. Nej tack.
När jag kom hem idag var jag alltså allmänt leds, mina tår hade frusit ihop till små bleka knöpar och snor'n rann (den gör det kroniskt numera). Jag placerade mig i soffan, drog filten över mig och plickade in på fejsboken. Där är det första jag ser min kära mors statusuppdatering: har världens raraste unge :) och därmed var det kört.
Okej, slutsatsalternativ nummer 1. tecken på utbrändhet? eller 2. den bittra sanningen: jag är en blödig mes.
Lördagsmyyys
So long
Uppdatering
- Och det första paret som dansar vidare är: saken och malin
Fredagsmyyys
Lite övrig dramatik
Bildramatiken
Äventyr kan man även kalla fredagens lilla expedition då mamma och jag fick promenera de tre kilometrarna till vår fina stad. Kanske en något förskönad version det där. Verklighetens läge var likamed snöstorm, snorkallt, snorigt, blött, kallt, snö, ännumera snö, ännumera snor, delvis oskottat och almännt jävligt. Visst låter det mysigt?
Bilar ska fungera, speciellt på vintern. Nu ger du dig volvon!
Konsten att se saker från den ljusa sidan
Mammas bil är en skrothög. Ikväll hade vindrorkartutorna frusit. alt. rutan frusit, vad vet jag. Själva poängen är i alla fall att fenomenet gav uppskov till ett visst skrapande vid användning av dessa. Att stänga av var inte ett alternativ p.g.a. snövädret. Till en början kan det uppfattas lätt irriterande att varje vevtag resulterar i skrapljud gånger två, men låt dig inte luras, detta är enbart en tolkningsfråga! Det kan lika gärna vara Micke J's gamla hit They Don't Care About Us han stampar takten till! Då ska man inte vara sämre själv, klart man sjunger med!
Läget
Fysikprov imorgon, svenskaprov på torsdag, spanska till torsdag, spanska till onsdag, spanska till onsdag OCH torsdag. Hur ska det gå, hur ska det gå? Det är frågan. Å andra sidan har jag hört att man ska leva i nuet. Semeldag idag. Semlor är gott.
Skridskodramatiken
På morgondagens schema står skridskoåkning. Kul, jag gillar utmaningar. Mindre kul är dock att min aldrig svikande tur lyser med sin frånvaro. Likaså mitt minne. Och till mitt stora förtret även mina skridskor. Det var inte bra. Alldeles inte med tanke på att idrottslärarinnan gnatat om skridskor sen flera veckor tillbaka. Kände mig lustigt nog lite som nalle-har-ett-stort-blått-hus-Nalle när jag rotade omkring i förrådet och kände paniken stegra. Var å var å var är skridskon? Jag använde livlinan ring en vän. Har Hasse Aros nummer, synd att vi inte är vänner. Inte heller jag och GW. Ännu mer synd. Kjelle är min vän. Kjelle är min hjälte. Jag kommer se ut som stora L imorgon i Kjelles 42'or.
Schlagertankar
Glädje är tillståndet jag befinner mig i. Anledningen till detta beror till stor del på de tre sköna bönorna som gästade mitt hus under gårdagen, men till viss del måste jag även pinsamt nog medge att kvällens mello-dos påverkade. Schlagerfestivalen måste vara det bästa som hänt.
Underhållningsvärdet var högt. Vi gick ut stenhårt med schlagersnacks enl. bibeln (se tidigare inlägg) och hävde på surroundljudet på högsta volym. Tur att man bor i hus. Tur att man inte har grannar. Tur att man bor i skogen. Sen förde vi statistik över klädval, framförande och låt. (Jag och Ellen ville införa snygghetsbonus och schlagerfeeling också, men där började det väl kanske spåra ur lite så vi skippade det).
Kort sagt, jag gillar bönor och mello.
Schlagerafton i all enkelhet
Som den lilla schlagernörd jag faktiskt är har jag bjudit hem två av mina käraste väninnor på en liten schlagerafton. Schlagernörd nummer två har med sig schlagerbibel och enligt den var visst det ultimata snackset grönsaker, chips och dipp så självklart ska vi ha det. Ingen tvekan om saken, här ska bannemej dippas! Schlagerbibelns ord är lag. punkt.
Men hej
För övrigt hade vi nationellt prov i matte C idag, jag hatar nationellt prov i matte C. (Hata är ett starkt ord, jag vet, men det är just därför det passar så bra in i detta sammanhang). Fyra timmar gnuggning av geniknölarna gjorde mig klart grinig. Alldeles med tanke på att det inte gick speciellt lysande. Paniken steg och svetten lackade, visst låter det mysigt? Jag överdriver kanske lite, men det blir ju lite mer läsvärde på det viset. Vad gör man inte liksom?
Hupp, nu måste jag lägga av med plickandet, Willys vickande dansstjärt hänger på mina tummar. (Hm, det där lät inte alls lika fel i mitt huvud)