Omtagning

Jag har ändrat mig, det finns om möjligt faktiskt en sak som kan vara än jävligare än att ha två galna irakier efter sig: När du förklarar din oerhört prikära situation i hopp om förståelse, medkänsla och kanske ett gott råd för din egen mor och hon föreslår att du ska svara.

Farväl kära värld

Jag har en svag aningen växande känsla av oro i min mage. Läget är inte stabilt, läget är jävligt ostabilt faktiskt, eller kanske instabilt? Vad vet jag, jag är ingen svenskalärare. Åter till problemet; vad kan vara värre än att ha en galen irakier efter sig? Möjligen två galna irakier? Just det. Där har vi alltså min situation, och därav den växande känslan av oro som nu infinner sig i min mage. Jag har under dagen fått inte mindre än fem samtal från två okända nummer, båda ringda från irak. Jag känner ingen i irak som kan vara snacksugen, alltså måste al qaida vara ute efter mig. Det är ute med mig. Jag är körd.

Sverige vad är detta?

Vad är detta för fasoner? Mellofinal på sveriges television och vad gör den svenska befolkningen? Jag bara undrar vad vad VAD (?!) kan vara viktigare än att sitta bänkad i sin soffa och rösta på herr fakir som dessutom kvällen till ära fått förstärkning av herr gustavsson (?!)

Ni som gjorde som jag och skänkte en slant (eller ja, några av mammas slantar för den petige) för ett samtal till en salem i nöd (eller som mammas telefon vill kalla honom; raken) ja, ni behöver inte ta åt er. Men till sveriges resterande medborgare: fyyy!


Frukta ej!

Kära ni, alt. någon eller varför inte värld? Nu är jag åter i hemmet igen. Eller nej förresten, befinner mig för momentet hemma hos min kära (inte hemma hos min empis, nej det vore konstigt? En annan käring. Notera: inte kärring, hu så fruktansvärt surrig jag är. Jag är hemma hos stina, för att vara rakt på sak! Jag gillar raka rör. Tro det eller ej.)

Som en snabb resumé av veckan under tiden stina duschar skulle jag vilja säga att veckan varit ytterst trevlig. Kunde möjligen varit aningen ytterst trevligare om vädret varit aningen mindre blåsigt och aningen mer soligt. Å andra sidan är jag väldigt glad att klantiga jag klarade en hel fjällsemester utan frakturer. Det trodde jag inte när jag inledde första skidturen (eller kanske skidoturen?) med ett dyk i en snödriva. Så sammanfattningen kan sammanfattas som så att jag är nöjd!

Nu väntar kusin mindre, kusin större och morbror störst på att jag ska svinga ett bowlingklot på wii. Bäst jag börjar stretcha mina vinnarbiceps. (harkel harkel...)

Hörs, hej!


Ett mindre glädjande besked

Flänger som alltid innan jag ska åka någonstans runt runt i huset, älgar liksom hit och dit utan att riktigt få något gjort. Det kallas packa. Imorgon klockan 08.00 prick (!) då står familjen Löfgren redo på går'n och sen bär det av! Mellokryss ska såklart lösas på färden (HAHA) och fin matsäck beståendes av körvmackor ska förtäras har jag hört skvallrats om. Kommer bli hur mysigt som helst! Årets fjällenskiva är kirrad så den kommer dunkas dygnet runt och alla låtar finns inom kort snart även på min kära empis, min kära empis som höll på att bli kvarglömd hemma (!)

Under dagens hemfärd var jag inte världens populäraste systerdotter. Jag var en krångelunge som kom på efter ca 1,5-2 mil att jag faktiskt glömt det käraste jag äger kvar hemma. Det var dumt. Det var otroligt dumt. Det dummaste av allt var att jag inte kunde knipa käft utan utbrast ett stort NEJ! när jag insåg min dumhet. Det resulterade i att morbror hasse genast gjorde en u-sväng medans jag satt och mest hade ångest över att vara en krångelunge. Ibland är det ångestfyllt att ha en otroligt snäll morbror. Konstigt hur det är, men nu är glädjen återställd för nu har jag återförenats med min kära!

Nejmen så jag surrar igen, här kan jag inte sitta och spilla tid. Jag måste ju älga runt lite till innan det blir dags för att hålla tummarna för willy!

over n' out 


Ett glädjande besked

Om sisådären 5-6 timmar har jag officiellt sportis! Då blir det ra(u)ka <--- för den eventuelle gotländska läsaren (HAHA) vägen hem för packning inför TÄNNIS! (nej, blev inte plötsligt dyslektisk, jag syftar på mitt ljuva fjällparadis Tänndalen) Hurra tänker ni nu, för det måste väl ändå betyda ingen tillgång till internet? Grattis säger jag, det kommer råda tystnad i denna blogg under den närmsta veckan.


Glass och ballonger

Fysikeländet hör mitt förflutna till och sportis hägrar nästa vecka. Hurra, jag ska till fjällen nästa vecka (!) Bilen startade imorse. Kanske förstod han mitt skrothot ändå? Halv åtta hos mig med helge skoog visas traditionsenligt på tv och mamma steker falaflar och kokar bulgur för fulla muggar. Jag sitter nysprungen, nyäten och myser åt helge, min framtida man. Nyduschad med världens mest otroliga frill sitter jag här under filten och stinker (fortfarande) vitlök av middagens tillbehörande tzatsiki. Jag kommer förmodligen stinka imorgon och nästa dag också, minst! Jag dricker kaffe och te. Stinker lite till. Nu tänker ni: herregud kom till saken kvinna! SÅ, vad jag försöker säga genom allt detta totalt meningslösa surr är: jag trivs. punkt.


Raka rör

Jag känner såhär i efterhand att föregående inlägg inte var det mest upplyftande jag läst. Tänkte därför kompensera med denna låt som är något av det mest upplyftande jag hört.


Det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke...

... och inte gasa heller, då behöver man en bil. En av typen fungerande. Jämt alltså.

Ibland känns det ju lite tungt. Nu t.ex. nu är det ibland. Det kan ha att göra med att mammas bil som bekant valt att fungera efter humör, och alldeles med tanke på att den har humörsvängningar. Detta betyder betydligt fler promenader för vår del. Promenader i all ära, men inte i kombination med bestämda tider att passa och snöstorm på dessa. Nej tack. Dessutom bjuder morgondagen på ännu ett nationellt prov. Fyra timmar fysik, känns som att jag inte är jättepepp på det. Nej tack.

När jag kom hem idag var jag alltså allmänt leds, mina tår hade frusit ihop till små bleka knöpar och snor'n rann (den gör det kroniskt numera). Jag placerade mig i soffan, drog filten över mig och plickade in på fejsboken. Där är det första jag ser min kära mors statusuppdatering: har världens raraste unge :) och därmed var det kört. 
Okej, slutsatsalternativ nummer 1. tecken på utbrändhet? eller 2. den bittra sanningen: jag är en blödig mes.

Lördagsmyyys

Som jag längtar till kvällen! Det är lördag och det innebär mello. Mello är något av det bästa jag vet. Veckans höjdpunkt! Kvällen till ära ska Stina och jag slänga ihop en trevlig meny att bjuda våra päron på (dock inte alla mina, bara ett och ett halvt inkl. en gullig liten mormor) Veckans planering av menyn har väl minst sagt gått trögt eftersom beslutsångest har drabbat våra redan pluggskadade små huvuden. (Stinas huvud är dock ganska stort) Slutsatsen var att det i alla fall inte var någon bra kombo. Nåja, igårkväll kunde ett beslut fattas, så nu ska jag bege mig till Stinas place för lite förberedelser och matlagning. För att reda ut eventuella oklarheter, statistik ska SJÄLVKLART föras under kvällens mello.

So long

Uppdatering

- Och det första paret som dansar vidare är: saken och malin


Fredagsmyyys

Äntligen fredag! Nu väntar en rackarns trevlig hemmakväll med ett rafflande avsnitt av tv4as fredagsmys/pensionärs/familjeunderhållningsprogram let's dance. Eller låt oss dansa som jag väljer att kalla det. Som den talare jag är skulle jag nu vilja säga dessa visdomsord: Låt Willy dansa vidare och låt oss skratta. Låt slem-Sauk åka ut och låt oss njuta. Låt David fortsätta programleda, låt härliga kommentarer hagla, låt Tony säga fira istället för fyra och futt istället för fot. Men framför allt, låt oss njuta av kvällen och helgen nu gott folk!

Lite övrig dramatik

Panik råder i mitt huvud. Läxor hit, läxor dit. Vår ivrige mattelärare tyckte att starten av matte D inte kunde vänta till utsatt datum och drog igång den två veckor för tidigt. Nationellt prov i fysik A nästa tisdag. Oj jo just det, borde fylla i min ansökan till Ahlquistska stipendiet också, hoppsan, sista ansökningsdag imorgon (!) Sen ska jag visst hålla ett tal om chiffer och hemliga meddelanden på torsdagens svenskalektion också, intressant, jag undrar vad det kan betyda? Nej det här kändes plötsligt lite jobbigt. Jag säger godafton.

Bildramatiken

Nämnde jag att mammas bil är en skrothög? Den har numera tagit ställning till väderfrågan och ingick i torsdagskväll i strejk. Mamma ville åka hem från jobbet i snöyran. Det ville inte bilen. Det hela slutade med att bilen vrångade sig och har stått där och tjurat sen dess - tills i lördags. Medans jag var inne i stan och firade tre artonåriga klasskompisar på en förövrigt mycket trevlig fest, var mina föräldrar - och plastföräldrar! - i Östansjö och bogserade bil. Oj ett sånt teamwork, och vilket äventyr!

Äventyr kan man även kalla fredagens lilla expedition då mamma och jag fick promenera de tre kilometrarna till vår fina stad. Kanske en något förskönad version det där. Verklighetens läge var likamed snöstorm, snorkallt, snorigt, blött, kallt, snö, ännumera snö, ännumera snor, delvis oskottat och almännt jävligt. Visst låter det mysigt?

Bilar ska fungera, speciellt på vintern. Nu ger du dig volvon!

Konsten att se saker från den ljusa sidan

Mammas bil är en skrothög. Ikväll hade vindrorkartutorna frusit. alt. rutan frusit, vad vet jag. Själva poängen är i alla fall att fenomenet gav uppskov till ett visst skrapande vid användning av dessa. Att stänga av var inte ett alternativ p.g.a. snövädret. Till en början kan det uppfattas lätt irriterande att varje vevtag resulterar i skrapljud gånger två, men låt dig inte luras, detta är enbart en tolkningsfråga! Det kan lika gärna vara Micke J's gamla hit They Don't Care About Us han stampar takten till! Då ska man inte vara sämre själv, klart man sjunger med!


Läget

Fysikprov imorgon, svenskaprov på torsdag, spanska till torsdag, spanska till onsdag, spanska till onsdag OCH torsdag. Hur ska det gå, hur ska det gå? Det är frågan. Å andra sidan har jag hört att man ska leva i nuet. Semeldag idag. Semlor är gott.


Skridskodramatiken

På morgondagens schema står skridskoåkning. Kul, jag gillar utmaningar. Mindre kul är dock att min aldrig svikande tur lyser med sin frånvaro. Likaså mitt minne. Och till mitt stora förtret även mina skridskor. Det var inte bra. Alldeles inte med tanke på att idrottslärarinnan gnatat om skridskor sen flera veckor tillbaka. Kände mig lustigt nog lite som nalle-har-ett-stort-blått-hus-Nalle när jag rotade omkring i förrådet och kände paniken stegra. Var å var å var är skridskon? Jag använde livlinan ring en vän. Har Hasse Aros nummer, synd att vi inte är vänner. Inte heller jag och GW. Ännu mer synd. Kjelle är min vän. Kjelle är min hjälte. Jag kommer se ut som stora L imorgon i Kjelles 42'or.


Schlagertankar

Innan detta smått piniga inlägg skulle jag vilja säga några väl valda ord. Till känsliga läsare som känner ett styng av avsky associerat med ord som schlager vill jag 1. Säga skärpning och 2. Läs för guds skull inte det här överhuvudtaget, blunda dig igenom denna text.



Glädje är tillståndet jag befinner mig i. Anledningen till detta beror till stor del på de tre sköna bönorna som gästade mitt hus under gårdagen, men till viss del måste jag även pinsamt nog medge att kvällens mello-dos påverkade. Schlagerfestivalen måste vara det bästa som hänt. 

Underhållningsvärdet var högt. Vi gick ut stenhårt med schlagersnacks enl. bibeln (se tidigare inlägg) och hävde på surroundljudet på högsta volym. Tur att man bor i hus. Tur att man inte har grannar. Tur att man bor i skogen. Sen förde vi statistik över klädval, framförande och låt. (Jag och Ellen ville införa snygghetsbonus och schlagerfeeling också, men där började det väl kanske spåra ur lite så vi skippade det).

Kort sagt, jag gillar bönor och mello.

Schlagerafton i all enkelhet

Som den lilla schlagernörd jag faktiskt är har jag bjudit hem två av mina käraste väninnor på en liten schlagerafton. Schlagernörd nummer två har med sig schlagerbibel och enligt den var visst det ultimata snackset grönsaker, chips och dipp så självklart ska vi ha det. Ingen tvekan om saken, här ska bannemej dippas! Schlagerbibelns ord är lag. punkt.


Men hej

Jag måste ju säga att bloggen har blivit försummad ett bra tag nu, för nej, jag blev faktiskt inte kvar på Gotland i augusti även fast jag inte skulle haft något emot det. Jag skulle inte haft något alls emot det vid närmare eftertanke.

För övrigt hade vi nationellt prov i matte C idag, jag hatar nationellt prov i matte C. (Hata är ett starkt ord, jag vet, men det är just därför det passar så bra in i detta sammanhang). Fyra timmar gnuggning av geniknölarna gjorde mig klart grinig. Alldeles med tanke på att det inte gick speciellt lysande. Paniken steg och svetten lackade, visst låter det mysigt? Jag överdriver kanske lite, men det blir ju lite mer läsvärde på det viset. Vad gör man inte liksom?

Hupp, nu måste jag lägga av med plickandet, Willys vickande dansstjärt hänger på mina tummar. (Hm, det där lät inte alls lika fel i mitt huvud)

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0