skrivenavjennie

Drömvisionen om några år, jag tänker mig AMF pension reklamen: Nejmen, här är jag ju! Hej på mig!

Min pappa är nog världens bästa, idag gjorde vi oss en tripp ner till Valbo för att köpa en ny säng till mig. Att gå på IKEA är väl för trevligt, vi spenderade riktig far-och-dotter-kvalitetstid och åt god lunch bestående av lax inne hos herr Kamprad och hade kafferep och hela baletten. Jag har även inhandlat nya gardiner och gjort lite kap till Kreta på fredag. Rea är en bra grej! Byxdress, kortbrallor och klänning under 250 kronor, det är ju så man blir rörd nästan. På hemvägen gjorde vi kaffe-och-smörgås-paus på Statoil och nu bär det av till stugan för min del. Jag har precis packat om och pappa lagar mat åt mig och har sagt att han tänker skruva ihop min säng när jag är borta. Nu vill jag ju sova hemma inatt, men ändå vill jag passa på att vara ute i stugan när det väl är sommar.

Ja, det är världens bästa pappa jag har. Ingen tvekan om saken. 

Stina och jag tänkte som så under vår Ålandsresa att det är väl klart som korvspad att man måste gå i land på Åland när man ändå åkt båt hela vägen dit. Dessutom måste man ju kunna säga att man har varit i Finland. Därför ställde vi klockan på halv 8 till söndagen. Den idén kändes inte lika bra på söndagmorgonen som den kändes på lördagkvällen, men det hör inte hit.

Den lilla pinsamheten jag hade tänkt berätta om hände sig när vi, efter mycket gissel lyckats lista ut hur vi skulle överhuvudtaget komma ut ur båten. Till vår stora förvåning får vi syn på vår annars så morgontrötta kusin Filip som strosar omkring i Mariehamn i denna arla morgonstund. Vad falls? Tänker vi och vinkar för glatta livet åt honom som inte riktigt verkar se oss, så vi vinkar löjligt en lång stund till fast inser snart att Filip kanske inte är varken morgonpigg, stram, ignorant eller ens här. Den killen vi vinkade åt var bara identiskt lik Fille. Rackarns så pinsamt det blev!

Vi försökte gömma oss bäst vi kunde, men Filip 2 verkade vara överallt där vi var hela den resterande dagen och vinkade så glatt åt oss. Vi dog av skam.

Två yrvakna typer glatt ovetande om att de är påväg att göra dagens största tabbe

Jag vill varna känsliga läsare för följande inlägg, det kan uppfattas som töntigt/omoget alt. fullständigt poänglöst. Varför ens skriva om skiten, kanske ni då undrar? Jo, just för att jag är riktigt töntig, omogen och fullständigt poänglös ibland. Min humor är inte den bästa och det ska inte ni behöva lida för, därför varnar jag er som inte vill spendera värdefull tid med mitt onödiga nonsens surr. Känner du dig träffad, sluta läs här.

För oss omogna typer fortsätter jag gladeligen. Min mor och jag hade ju en arbetsdag idag som jag nämnde i tidigare inlägg. Igår rådde matkris och påväg hem från Gävle fick vi stanna och nödhandla för att vi skulle få någon lunch i matsäcken idag. På affären gick vi runt som två hålögda zombies med det ständiga mantrat, vad ska vi äta? Vad ska vi äta? Vad skaa vi äta? Vadskaviäta?

Ända tills vi ser en skylt: Torsk. Vi ser på varann och säger kort: Torsk och så blev det. Det är fint det här med klar och tydlig kommunikation, jag menar varför krångla till det?

När vi väl bestämt oss för torsk fick mamma liksom ny energi, helt plötsligt ville hon handla pasta och toalettpapper också. Fy vad jobbigt tyckte jag, men okej. Jag kopplade ju liksom att konsekvenserna kunde bli riktigt allvarliga om man tänker ett steg längre.

Dessvärre höll jag på att avlida när hon stog och valde mellan alla tusentals olika märken och variationer som finns på dagens makaroner och dasspapper. Herregud! Makaron som makaron och dasspapper som dasspapper! Hur mycket skiljer sig pennen mot skruven och hur stor skillnad känns skona mot willys? Eller hur mycket mer finns det på lambirullen? Vilken makaron är egentligen dyrast med tanke på volymen och vilken fångar upp mest köttfärssås? S u c k . Det slutade med att jag stod och stödde mig på en affärshylla med darrande knän medans mamma rekognoserade utbudet, grundligt.

Sen åkte vi hem och mamma drog till med köksbestyret, torsken alltså. Jag var tvungen att falla i koma på soffan en stund och när jag kvicknat till för att gå och kolla läget möts jag av en ytterst otrevlig bajslukt i vårt kök. Men mamma du kan väl inte bajsa här? Nej, det var nämligen resultatet av mammas köksbestyr, torsken alltså, som luktade avföring. Fast vi tror att det var oliverna som luktade bajs. Fruktansvärt otrevligt, men ack så underhållande.

Ja, du som känner dig besviken över att du tog dig tiden att läsa det här poänglösa inlägget. Trösta dig med att du nu, motför många andra, slipper göra misstaget att lägga en oliv på din torsk och stoppa den i ugnen så det luktar bajs. Eller alternativt väljer att sabotera en torsk på det viset bara för att kolla så det stämmer.

Jag tänker citera en mycket smart man och fatta mig kort:
Kunskap är makt och erfarenhet är intet annat än gott minne.

Mammas bajsfisk (vi pillade bort oliverna för att minska odören, så föreställ er detta dekorativa upplägg med små svarta skrump-oliver så har ni helheten!)

P.S. Gissa om jag var glad för att mamma portionerade upp så sparsamt åt mig

Hej och hå, jag har jobbat med modern idag igen. Det är minst sagt slitigt, herregud vad vi håller på! Nu ligger jag som en blöt fläck i sängen och väntar på middag av pappa. Det är väl det minsta en arbetare kan kräva, mat på bordet.

De senaste dagarna har annars varit väldigt trevliga, pappa och jag åkte ut till stugan och hälsade på släkten. Jag ska åka ut dit "på riktigt" nästa vecka hade jag tänkt, just nu har jag inte riktigt tid, även fast jag gärna hade stannat kvar. Det blev även en visit hem till min kära Ellen och där spenderade vi kvalitetstid på kvällskröken med att promenera, prata, titta på film och spela spel. Hur mysigt som helst!

Igår var jag till Gävle med Ellen, Stina och Lisa och gjorde stan. (Okej, jag köpte ett par örhängen och mat) Sen åt vi middag och kikade på sommarkvällen med bl.a. Darin och Alice. Det var mysigt som 17!

Imorgon kära vänner bär det av till Åland! Jag ska åka ålandsbåt med släktbandet för morfar har fyllt år. Det blir skoj, jag har aldrig gjort det förr. Jag slänger upp lite bilder, varsågoda!

Ute på hällarna vid stugan med pappa, faster och Micke

Från kvällspromenaden med Ellen och Stina
  
Lisa i bilen påväg till Gävle

Stina var glad, för hon skulle få se sin Dar(l)in(g)
Ellen var glad för sin goda laxsallad

Nu är jag en löjligt glad typ. Min favorit Stina har kommit hit för kvällen och hon har med sig tandborsten och nattsärken så här ska det mysas av! Vi planerar att spendera kvällen/natten med att ockupera soffan och titta på världens mest underbara film - Sommaren med Göran! Jag blev så till mig så jag var tvungen att skapa något, det blev en kladdkaka (hoppas jag). Men resultatet återstår att se, jag höll mig absolut inte till receptet. Tänk att jag aldrig kan lära mig. Nu återgår jag till kusin bus!

Tchüss! (Skitdåligt rim, jag vet)

Sådärja, nu har jag lagt sista handen på målningen i mitt rum. Hoppas jag åtminstone. Jag har lärt mig att man inte ska ropa hej, det gäller att inte vara en optimist när man målar om. Det är mycket bättre att gå runt och tro att allt ska bli skitfult hela tiden, då blir man inte besviken. När dagsljuset faller på imorgonbitti kommer det se åt helvete ut, det tror jag!