skrivenavjennie

Åh, ren skär lycka sprudlar genom min kropp! Vardagskvällarna är återigen räddade, 48 härliga kvällar att se fram emot! Säsongsstart av halv 8 hos mig med min favorit, herr Skoog. Jag beger mig med bestämda kliv mot soffan och blåbärshallonpajen som jag så kärringaktigt svängt ihop. Hjälp, jag måste sluta baka jämt innan jag får ett oranget brev i lådan, eller en tillfrågan om förtidspensionering.

Nu har jag tagit mig i kragen, varit duktig och gjort något obehagligt. Jag har fått det ur världen, äntligen! Jag har skrivit klart rapporten/utvärderingen som skulle ligga till grund för vare sig stipendiepengarna som tog mig till Zürich var ett klokt och välplacerat val av Per Ahlquist eller om jag bara lajade bort dom. Man måste alltså skriva den förbannade rapporten i största seriösa mån. Aj du. Jag hoppas Per Ahlquist har humor, annars ligger jag rajsigt till.

Eller vad säger man om mina avrundande sista ord:

Jag säger tusen tack och hoppas att erfarenheterna jag skaffade mig och den personliga resa jag gjort i och med det här äventyret är till belåtenhet för herr Ahlquist!

Hm, kanske inte min mest klockrena formulering där. Det liksom lyser lillgamling och fejkad ordentlighet om den. Hoppas Per Ahlquist är lättlurad.

Vi har fått en till familjemedlem, en liten korv som heter Tillman. Det var jag som kläckte namnet, inte helt oväntat. Men min far blev stormförtjust och utbrast gapskrattandes: JAA det var ju skitbra! Tillman är alltså en kisse, för den som inte förstod riktigt. Men han liknar mer en korv än en katt p.g.a. sin korviga form, kanske inte helt smickrande, men fjunig och go är han den lilla lurven. Jamar gör han hela tiden också, han är en pratglad figur. Nu har han dock däckat på min säng. Det är tröttsamt att vara korvring, inget tvek på den!

Jahapp, en långpanna med snickerskakor och sex brödlimpor senare känner jag mig redo att ta en dag som knalle på Stråtjära-bys stoltaste het. Medeltidsdagen. Jag ska sälja hemkok åt min mors firma, böcker åt farmor som ju är en liten författarinna och så har jag bakat lite för att visa min kärringaktiga sida.

Kom och köp!

Nu har vi blivit vänner, KM och jag. Jag och endast jag fick rätt upp och ner på dagens lektion, en kemi-brosch som han fick som gratisreklam på posten!

Nu har vi tröttnat. Pappa har skrivit till försäkringsbolaget om min stulna cykel, för nu har det gått över 20 dagar och den som tog den har inte lämnat tillbaka den. För att lämna in papperna är det en del saker man måste fylla i, såsom hur stölden gick till t.ex.

Pappa formulerade sig exemplariskt, så opartiskt och proffisionellt som det är möjligt:

Förmodligen var det en bärplockarbuss som åkte in på gården och tog cykeln, sådana finns det gott om här i skogarna.

Och nej, jag tycker inte alls att pappa lät invandrarfientlig och anklagande. Speciellt inte med tanke på att han har varit och spanat i deras tältläger i skogen här borta och hoppas att det kommer en björn dit...

Imorse möttes jag av fasa i den arla morgonstunden. Morgontrötta rufsiga lurv-jennie övergick i vild panik till mycket vaket tillstånd vid dagens första toalettbesök. För att beskriva det hela lite vuxet kan man säga att gårdagens vätskeintag idag antog en väldigt glad röd nyans. Jag fick en smärre chock och hade nästan hunnit greppa telefonen och tillkallat ambulans när jag just kom på min pappas menande blick då han under middagen igår sa visdomsorden:

Kom ihåg att du kan pinka rött nu.

Just det, farmors rödbetor...

Glädjen att kunna dela dålig humor med en likasinnad är något av det mest fantastiska som finns i vardagen, därför måste jag bara dela med mig av gårdagens msn konversation med min kära vän Ellen.

Hon hade pratat med sin vän (låt oss kalla henne Gun) på msn och läget var som så att Gun som tidigare varit i en relation med regelbundet sex nu sedan två månader tillbaka blivit singel. Ett icke uppskattat tillstånd kan man säga. Omställningen hade väl varit lite jobbig och nu började hon minst sagt bli desperat (läses DESPERAT!!!) eftersom hon inte fått sina behov tillfredsställda på påtok för länge sen såattsäga...

Men dock! Gun hade nu påbörjat en ny relation och killen i fråga skulle nu träffas hemma hos honom - själv - för första gången! Gun var ivrig iväg och skrev till Ellen: Wish me luck! Varpå Ellen, svarade med ett klockrent: I wish you fuck!

Där har vi den, så underbart som det kan bli! Ellen och jag, vi delar samma sinne för humor. (Eller så är det just det vi inte gör?!) Nåväl, lyckan som rusade genom min kropp efter det klockrena citatet gjorde min tisdagkväll. Tack Ellen!

Nu är jag en riskmedveten tjej. Jag vet att man inte ska drinka och drajva för då kan det gå väldigt illa. Jag var på riskutbildning idag, 8-12 och jag tog mig igenom det med kaffets hjälp, gudagåvan. Dessvärre fick jag en smärre kaffedarr så när vi blev bjudna på fika hade jag svårt att få in mackan i munnen p.g.a. tillfälliga koffeinchocksvågor i min kropp.

Utbildningen blev ganska lång, men jag är säker på att jag aldrig någonsin kommer köra full efter filmerna jag har sett idag. Och det är ju bra, för det var väl lite det som var själva poängen!

Under dagens UF-lektion:

KM (Kemist-Magistern) - Jennie, får jag berätta det där som vi pratade om i morse?
Jag - Vadå?
KM - Om att din mamma är egenföretagare...?
Jag - Nej, det fick du inte berätta.

Idag hade vi en sån där givande kemilektion igen... Förra lektionen vi hade fysik fick vi skriftligt förhör på grupp 1, 2 och 17 i det periodiska systemet. Varför var det inte någon som riktigt förstod. Jag är inte ens säker på att våran kemist magister visste den exakta anledningen. Man får ju nämligen använda sig av det periodiska systemet på alla prov och dylikt så man får anta att det var anledning okänd alternativt lektion oplanerad från magisterns sida. Det finns liksom inget som säger att man ska kunna det utan till, det är ungefär samma som att lära sig en telefonkatalog utan till. Typ.

Vi skulle alltså plugga in de kemiska beteckningarna och helst också kunna namnen på ämnena. Tack vare det har jag just nu en del av min hjärna upptagen med totalt onödig information:

1.
H - Väte
Li - Litium
Na - Natrium
K - Kalium
Rb - Rubidium
Cs - Cesium
Fr - Francium

2.
Be - Beryllium
Mg - Magnesium
Ca - Calcium
Sr - Strontium
Ba - Barium
Ra - Radium

17.
F - Flour
Cl - Klor
Br - Brom
I - Jod
At - Astat

För att lära sig saker finns ju en hel del olika metoder. Jag (och även min kemilärare visade det sig!) kör metoden bokstavskombinationer och krångliga ramsor för att få våra (högst ointelligenta) hjärnor att sammarbeta.

Exempel:
För att lära in de olika grupperna gör man en ramsa av bokstäverna:

Grupp 1 blir då, (H)LiNa Klår Robin i CS på Fredag
Grupp 2 blir, Be Magnus, Cara, Sara BaRa och
Grupp 17 blir, F Clår BrIAt

Ja, så det var alltså det vi gjorde den största delen av förra lektionen. Det kallas väl spenderad tid eller effektiv tid. Eller så var det just det som det inte kallades.

Idag däremot hade vi genomgång och prov på materians uppbyggnad. Provet bestod av att vi i lektionens slut skulle rita exakt samma träd som vi ritat en gång, fast den här gången på ett nytt papper! Det var inte heller världens mest givande lektion, men en timme tog det. Jag misstänker att det är så vår lärare prioriterar. Prioritet grundlig inlärning skulle man kunna säga. För så värst mycket information var det inte.

Jo, just det, glömde säga att förra lektionen avslutades med ett pang och en eldsvåda i en kattmatsburk med gas och idag glömde magistern gasen på så vi blev helt snurrig i huvudet. Dock så vet jag inte om det var p.g.a. gasen eller magistern. Jag tror jag har hittat en ny sockerfarbror.

Nu är jag något helt vansinnigt trött på att ha fläskkotlettslåten på hjärnan. Jag har liksom nött ut den helt fantastiskt mycket. Dessutom har jag kört den så många varv att jag automatiskt, i någon form av desperat behov av variation, internt försökt översätta texten till tyska! Jag kan ju inte ens tyska?! Det här kan inte vara bra...

Am montag ist es fleischkotlett, die bestest du kanst get. Am dienstag ist es fleischkotlett, ich denke ich tage zwei!

Idag var det en sån där riktigt bra dag som spenderades med en riktigt bra en! Kafferep hos mig med egenuppfunnen paj var själva grundidén. Min turk kom på besök och vi hade det supertrevligt, det var allt för längesen sist nu. Ändå var det faktiskt inte så längesen.

Jag bakade paj som sagt, för jag hade inget att bjuda på. Det blev jonssonfamilygardenpie, kan man säga. Jag irrade ut, rev ner några äpplen och slet loss en och annan rabarb, sen älgade jag in hackade ner det i en form, hävde på kanel, några hasselnötter kom också med, öste på socker, havregryn, vetemjöl och hyvlade på ungefär ett ton margarin. Sen toppade jag lite desperat med choklad och så skjuts in i ugnen för att en sekund senare stå och trumma med fingrarna i hallen och låtsas som att allt var heeelt lugnt.

Det blev en liten miss dock. Jag floppade som värdinna. Storsint som jag är väntade jag med ev. vispning av vaniljsåsen eftersom jag nämligen fått se att vi hade ett paket med gammeldags vaniljglass i frysen. Dock var det inte glass i utan pappas köttbullar visade det sig en stund senare... Så försmädligt. Valet blev efter den upptäckten lite lättare och vi åt vaniljsås istället, det funkade väldigt bra det med! Faktiskt funkade det så bra att vi frossade loss på halva pajen! Sen rullade vi  ut i naturen på en skogspromenad och pladdrade så saliven löddrade. Det blev en redig promenad och vi hann t.o.m. med en liten påtår innan Ellen åkte hem. Som sagt, en riktigt bra dag.

På måndag är det fläskkotlett, det bästa man kan få. På tisdag är det fläskkotlett, jag tror att jag tar två. På onsdag och torsdag, min favoriträtt, då vill jag ha fläskkotlett. På fredag är det fläskkotlett. På lördag är det fläskkotlett. På söndag är det fläskkotlett. På måndag är det fläskkotlett. På tisdag är det fläskkotlett, då vill jag ha fläskkotlett.

 

Det är ganska irriterande det här när man får en låt som fastnar i huvudet. Den går i något slags repeat-mode internt i skallen precis  h e l a  tiden. Något störigt. Speciellt när man försöker koncentrera sig på något och så hör man ett ständigt mantra om fläskkotletter! Ica, jag tänker stämma er för hjärntvätt...! (Fast låten är ju underbar!)

Åh, världens bästa veckodag, äntligen fredag säger jag bara. Nu är jag hemma i skogen igen efter en veckas fläng och har precis ätit världens smaskigaste middag som pappa lagat! Det är lyx med föräldrar som lagar mat åt en! Nu: Soffan och fredagsmys!

Ikväll jobbade jag på mammas firma och hjälpte tanten att packa i ordning inför helgens marknad. Det betydde att vi körde på direkt efter skola/jobb och middagen fick därför förtäras i självaste firmalokalen. Det blev en riktigt festlig måltid som vi lyxade till det med, microfiskgratäng! VA? På en torsdag?! Tänker ni kanske? Ja, ibland måste man faktiskt unna sig! Dessutom kan jag fresta med att micron inte är skitbra så det tar ungefär den dubbla tiden att få något gjort i den. Dessutom blev potatismoset sådär härligt papperskartong-bränt längs kanterna. Det måste vara någon speciell kemisk reaktion som uppstår där, det känns inte riktigt naturligt. Potatismosen blir liksom pappig? Väldigt läskigt, jag sparde den läbbigaste biten, vågade inte riktigt unna mig den.

Jag är kaffeansvarig på arbetet. Det betyder att jag ska se till så att det finns kaffe till hands om så skulle behövas. Efter den utsökta måltiden var jag därför en mycket uppskattad anställd. Men det var en liten jobbig dag för mamma idag. Det var en sån där Kellogs-dag för henne. Hon valde t.ex. att hälla sitt kaffe på sin fot istället för i munnen. Hm. Tror hon ångrade sig dock för hon svor en lång inte alls vacker ramsa direkt efteråt. Sen svor hon lite åt datorn och skrivaren och så när hon ändå höll på. Jag tyckte hon fick med alla fula ord rätt bra där så jag stog mest och tittade på. Klappade takten lite stödjande sådär.

Ja, det var väl dagens lilla happening kan man säga. Över och ut.

Nu har jag varit på akupunktur, sjukt skönt! Men nu är jag helt väck i skallen. Jag fattar ingenting. Jag ser dessutom ut som en nyvaken gris i ansiktet efter en timme på massagebänk. Fint. Nu stämplar jag ut. Godnatt...

Som en kontrast till den här stressiga veckan då jag haft ungefär noll % fritid och cirkus 110 % "to do's" fick vi sluta klockan ett idag! Det var väl en trevlig överraskning! Ja, det tycker jag verkligen. (Hjälp, nu har jag börjat prata med mig själv också! Nu är väggen nära...!) Så, därför kära vänner, sitter jag nu här med min kära kaffekopp och ett skräckinjagande berg med plugg. Toppen, dags att beta av det värsta.

Haaaard workwork!