skrivenavjennie

Det riktigt känns att det är slutspurten i skolan nu! Efter skolan igår var en stor del av oss i den ambitiösa TE1:an kvar för att skriva/bygga/måla det sista på vårat linbaneprojekt. En och en halv timme jobbade vi över och efter det var vi verkligt förtjänta av en middag på amore. Så utsvultna gick vi dit och käkade och väntade på att Småstadsliv 2 skulle börja. Trött var vi också, så en halvlur i biblans ovalformadelåtsasstjärnbildsrum satt fint. (Y) Småstadsliv 2 var kung kung kung (:

Kenta såg vi faktiskt live också, han är min nya lilla idol :)

• Klev upp halv 7 (sovmorgon till 10)
• Glömde nycklarna
• Åkte till mamma i Lenninge och fikade (glömde fråga om nycklarna)
• Åkte hem utan nycklar IGEN och kom på att jag lovat Stina en promenad ikväll (Stina orkar inte... -.-)
• Våldgästning av Stina (Y)

... Sofia Persson!

"Hur stavas SSU?"

... då jag och moppen slöt fred.

Den startade! (Y) Den gick faktiskt felfritt hela vägen till Forsbacka och hem till Nathalie. Helt otroligt. Tunnbad hos Nathalie med Kjelle, Johanna, Elin, Micke och Emma. Inte dumt alls, och vi badade lääänge, jag och moppen kom hem runt 2. Supernajs!

Tack för en toppenkväll allihop :) 

I helgen åkte jag och Stina till Stockholm för att hälsa på Stinas morbror m. fam. och leta avslutningsklänning åt Stina. Inte lätt kan jag säga, vi konstaterade rätt snabbt att vi är och förblir lantisar. Jag tror det kan ha stått det i pannan t.o.m? Vi såg Elin Lanto, Dilba och någon designer från roomservice som jag inte kommer ihåg vad hon heter. Riktigt pinsamt att man kan bli så impis av kändisar. Lite stolt är jag faktiskt över att vi lyckades hitta överallt också, mitt lokalsinner är det ju lite si och så med och jag kan säga att det ligger i släkten. Men joråsåattäh från Cityterminalen - Hamngatan/Sergelstorg/Norrmalmstorg - Per, Anna och Olle - Hamngatan/Sergelstorg/Norrmalmstorg - Cityterminalen! Inte illa för att vara en halv Löfgren måste jag säga!

På Cityterminalen sket det dock sig för vi visste inte riktigt vilken gate vi skulle till. Tanten i informationen fattade nästan inte vad jag sa heller. Jag: "Häj, vi ska åka mä HärjedaLingen till StråtjÄra män vi vät intä vart vi ska ta vägen?" (doktor mugg style) Tant: .... Jaha! Då ere gate 10 ni ska till, lengst upp och så till höger."

Väl på bussen upplevde jag det resterande av sockerchocken som måste vara en av de svåraste i mitt liv. För att orka med en heldag på stan var vi tvungna att gå och ta en ordentlig fika. 34 spänn kostade fanskapet och min äppelpaj var ungefär en fjärdedel av Stinas enorma koloss (av samma sort). Kakan måste i alla fall bestått av 80 % socker och 20 % fett för tusan vilken fart vi fick. Vi gick och gapskrattade åt ingenting mitt på sergelstorg, stockholmarna måste ha trott att vi var galna. Där tappade jag tråden, vi satt i alla fall på bussen och så plötsligt kommer det inklampandes två gubbar och en tant. Under HELA resan hem stog den ena gubben upp, den andra inte långt ifrån, och försökte köpa klockor/smycken/juveler/guld av ALLA. Sen satt han, den andra gubben och tanten och granskade fångsten med förstoringsglas och viskade upphetsat till varandra. Jag och Stina blev skitleds på gubben som sprang hit och dit så jag kan tänka mig att vi råkade glo lite för länge, varpå vi fick onda ögat av tanten... Inte direkt världens ärligaste businessmen´s kan jag ju tänka mig...

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt om det var någon mer än Johanna Hansson (kanske bättre känd som "den tröge") som inte förstod att jag var ironisk när jag tyckte att UDOs duett med Doro Pesch var vacker. Nej, du UDO sjunga det är bara att inse att det kan du inte. Fast jag måste medge att jag är jävligt imponerad över hur han lyckas låta som han gör, jag har liksom provat och jag kan säga att det är helt omöjligt att låta sådär. Jag är lite besviken. Jag undrar om videon är trickad eller nåt? Hur lyckas annars Doro Pesch hålla sig (för skratt alltså)? Snacka om att hålla masken, hon rör ju inte en min! Helt säkert trickat, eller så har Doro Pesch noll humor.

Handledarkursen var det tråkigaste jag har gjort i hela mitt liv. En 3 timmar lång power point presentation är inte det mest upplyftande man kan vara med om. Speciellt inte när gubben som pratar kör samma tonläge hela tiden. Det blir lätt lite monotont. Det minst tråkiga var fikapauserna som vi hade, två stycken faktiskt. För att inte somna/dö av leda underhöll jag mig med kaffet, bieffekten blev magknip... Ja, det var alltså väldigt segt och bara för att göra saken ännu värre var det en obeskrivligt jobbig människa som satt och ifrågasatte precis allt den monotona gubben sa. Jag vet inte riktigt, men att komma till en handledarkurs i (arbetschaffis)reflexkläder är kanske lite overkill? Och även om den monotona gubben verkar lite mossig i huvudet så har han förmodligen koll på det mesta han gör när han säger att han hållt på med det hela sitt liv. (Gubben var uppskattningsvis ca 100 år.) Ingen idé att försöka sätta dit honom menar jag. Pinigt blev det i alla fall när den obeskrivligt jobbiga människan skulle sätta dit den monotona gubben och misslyckades men ändå fortsatte argumentera. DU HAR FEL.

Jag kan tygla min ilska rätt bra tycker jag, jag lyckas stänga den inne i det längsta vill jag i alla fall tro. Det är inte direkt så att jag skulle kunna börja käfta med bruden som trodde hon visste allt. Alltså, tycker jag att det är bättre att hålla truten och försöka se det komiska i det hela. Det tycker inte min far. Det kan vara kombinationen ingen mat och nästan ingen sömn som gjorde att han blev lite småtjurig för han skulle aldrig göra så annars, men jag tycker ändå att det var enormt pinsamt att han satt och suckade åt den puckade brudens dumhet. Jag satt och liksom låtsashostade för att skyla det som bara jag hörde. Alltså måste det ha verkat mycket mer konstigt att jag satt och fick hostattacker så fort den jobbiga bruden började käfta med den monotona gubben?

Ja, en lite rolig grej var att den monotona gubben hade dille på speglar och övningskörningsskyltar. Jag tror vi ägnade en hel timme åt att snacka om sånt. Han verkade helt facinerad av alla olika småspeglar man kunde köpa till för att underlätta så att handledaren skulle slippa vrida på skallen. Han hade helt säkert en brorsa som sålde sånt. Och jag vet inte hur många gånger han informerade oss om att det måste stå "ÖVNINGSKÖR" istället för "ÖVNINGSKÖRNING" på skylten. Det verkade som om han hade blivit hjärntvättad eller nåt, djävulen hade kanske varit framme igen som i hårgasägnen? Den här gången genom spegel/skyltprat istället för folkdans? Plötsligt var skyltar och speglar det enda han kunde prata om. I framtiden kommer det berättas: "Lyssnar man riktigt noga kan man fortfarande höra hur den monotona rösten maler och maler tills bara käkbenen klappar" Alt. så sålde brorsan även skyltar?

Självklart följde även en lång debatt mellan monotongubben och den jobbiga människan om huruvida övningskörningsskyltar med sugproppar fungerar på tonad bakruta eller inte. Det kändes som att ett riktigt careface skulle suttit fint där.