skrivenavjennie

Hjälp. Det är mycket nu. Imorse blev jag rädd för mig själv. Jag hade blandat ihop dagarna och trodde det var idag jag hade riskettan. Det var det inte. Men det trodde tydligen jag, för imorse stog jag och gjorde matlåda här på morgonen. Det var inte förrän i skolan som jag kom på att det inte är onsdag idag. Det är bara tisdag. Men vad gör man när det ligger en halvtinad lasange i väskan och skramlar?

Jo, man låtsas till sina klasskamrater som att man inte alls håller på att få en hjärnblödning på sig själv för att man är en virrputte och låtsas som att allt går som planerat. Man går till mammas firma, tinar härligheten i en halvt fungerande micro, äter och passar på att göra spanskaläxan på datorn. Dessutom tar man en kaffe på maten (gratis! huhu!) slår flera flugor i en smäll och springer som en dåre tillbaka och kommer ändå lite försent. Yes, that's the way the cookie crumbles!

På måndag är det fläskkotlett, det bästa man kan få. På tisdag är det fläskkotlett, jag tror att jag tar två. På onsdag och torsdag, min favoriträtt, då vill jag ha fläskkotlett. På fredag är det fläskkotlett. På lördag är det fläskkotlett. På söndag är det fläskkotlett. På måndag är det fläskkotlett. På tisdag är det fläskkotlett, då vill jag ha fläskkotlett.

Hej. Vaknade imorse med världens spändaste axlar, på något konstigt vis hade jag liksom ingen hals helt plötsligt?! Hur gick det till? Jag var tvungen att stå och begrunda denna otroligt löjliga figur som stirrade tillbaka på mig i spegeln. Vad är detta? Det var ju meningen att jag skulle bli avslappnad och fin av akupunkturen igår... Hm. Det kanske måste bli riktigt åt helvete innan det blir bra? Om inte annat har jag hört att tankens kraft påverkar mycket hur det blir, hoppas hoppas hoppas...

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Idag hade jag kunnat vara med i en reklamfilm för Kellogs, för idag var verkligen en sån dag. För det första stog det på schemat att alla lektioner innan lunch var inställda och efter lunch började vi tjugo över 1 med föreläsning om UF i aulan, efter det var det snabb samling i klassrummet och sen teoripass del 2 på körskolan för min del.

Men riktigt så blev det ju inte för redan igårkväll sket mina planer sig rejält när dubbeltimmen i svenska plötsligt inte alls var inställd. Där försvann liksom sovmorgonen kan man säga. Dessutom sket sig hela dagen ganska fort eftersom vår sockerfarbror till mattelärare gillar att jävlas. Han som annars brukar vara väldigt pigg på att följa schemat till punkt och pricka hade så precis ändrat sig och ville gärna bryta mot detta. Han är tarv på lektioner den gubben.

Dessutom uppstod ett missförstånd mellan oss och vår fysiklärare. Ett icke trevligt sådant. Herr Andersson hade varit i klassrummet fem minuter före oss och trott att vi inte hade någon lektion och åkt hem. Vi väntade en kvart. Sen var det försent för att hinna hem en vända men samtidigt otroligt långt tills föreläsningen började. Trist läge. Vi gladde oss åt att det trots allt äntligen var dags för lunch, mindre glada blev vi när vi kom ut och vädret förvandlats till naturkatastrof. Vi blev blöt kan jag säga, totalt dyngsur.

Jag bestämde mig för att gå till körskolan och sätta mig vid datorn en stund och blev om möjligt ännu dyngsurare på vägen dit. Tur att jag hann torka till lite innan jag gav mig ut i blötan igen. Sen hann jag nästan torka igen på föreläsningen för att bege mig ut för tredje gången och upprepa samma procedur.

Nu kommer då frågan: Om jag skulle ha börjat dagen med en tallrik Special K, skulle dagen gått enligt planerna då? För i sånna fall är jag nästan beredd att ge upp min frukostgröt!

Eftersom det är nytt år, ny termin och nya tag på skolfronten är det en hel del nya kurser som startar. Det är kul det här med variation. Spänning är också trevligt. Jag tänker speciellt på den spänningen som råder när man får årets nya schema i handen för första gången. Det är lite som att spela på lotto faktiskt. Jag tänker mig schemaläggartanten stå där med sin elevtombola med alla elevers namn. Hon ser lite ut som Bingoberra eller Leif Loket Olsson. Har man tur får man sitt namn draget och kommer undan året utan håltimmar och annat skit, har man otur heter man Jennie. Då får man håltimmar och andra sattyg övervägande delen av schemat men börjar ändå tidigt och slutar sent varje dag.

Idag började Svenska C som handlar om text och kommunikation. Vi gick ut stenhårt med en dubbeltimme och vi tränade mest på själva pratet. Vi fick presentera oss själva också. Det är jag skitdålig på. Jag har fortfarande inte, efter ca 12 år i branchen, kommit på vad jag ska svara på frågan: Vad har du för intressen? Hm, jag måste komma på något bra snarast känner jag. Mamma föreslog att jag skulle säga långa skogspromenader och mysiga hemmakvällar. Jag sa att det inte alls skulle varit en dum idé, om jag hade varit en kontaktsugen 60+ tant. Nu är så inte fallet. Jag är tonåring, det måste låta lite ballt, så jag sa musik. Den går ju hem.

Tanten från hell har slagit till igen! Morgondagens schema innehåller mycket riktigt ett nytt fint hål på 3 timmar och 45 minuter. Nej nu jävlar! Hon bråkar med fel person, det är bara en tidsfråga, snart smäller det. Jag säger som Stonk-Tommy, Ska jag knacka dej gösse? TUR för tanten att jag har en sjuk mor så jag kan se på Rachel Ray...

I brist på annat att glo på till kvällsfikat tvingades jag se på när inspector Barnaby löser mord i den dödsförgätna hålan Midsomer. Mannen är knivskarp måste jag medge, det måste bero på att han hela tiden spatserar runt och iakktar allt med onda ögat. Tur att han även pratar med sig själv så vi får med lite torr engelsk humor i detta dystra program. Jag kan ju säga att vore jag så slug som herr B nu tycker sig vara så skulle jag flytta, ögenaböj!

Om inte för rädslan att bli ihjälmördad så för ensamhetens skull. Jag menar, det borde väl ta slut på folk att mörda ihjäl där snart? Hur många avsnitt finns det inte? Och hur många mördare? Sen kan man ju fundera på vad det är för folk som bor i Midsomer också, de måste ju vara övervägande jävligt trista typer blandat med övernaturligt många av den rastlösa sorten. Kul ställe. Jag säger dra därifrån medans du kan Barnaby!

Idag var det första dagen på skolan efter sommarlovet och det betyder att ingen har med sig böckerna. Inte den smarte i alla fall eftersom det betyder att du kommer få gå och konka på böckerna hela dagen eftersom skåpen vanligtvis inte delas ut förrän senare. (Du riskerar även att bli tvungen att jobba om du tar med din bok) Därför måste de envisa lärare som ändå håller lektion - fast det är första dagen - freestyla lite och det var det som hände under dagens första kemi-lektion.

Första timmen av lektionen fick vi gå igenom kriterier, en mycket utdragen och seg historia eftersom inget mer var inplanerat och lektionen är två timmar lång. Tiden var disponerad som sådan att vi lyssnade på kriterier två minuter och lyssnade på roliga historier 4 eftersom jag misstänker att vår lärare tycker att kriteriesnack är ungefär lika roligt som vi.

Sen kommer vi till dagens mest misslyckade freestyle försök. Vi fick ett varsitt ex av det periodiska systemet och med hjälp av detta skulle vi bokstavera vårt namn. Hm, krångligt om man heter Jennie Viola Carolina Jonsson. Jag vet t.ex. inget ämne som har ett J i sig? Det fick bli GeNi VIOLa CaROLiNa IONSSON. Jag vet, helrutten lektion. Inte nog med detta, vi skulle även skriva upp alla olika serier och perioder för ämnena vi använde oss av.

Den lektionen gav inte mycket måste jag säga, jag tror nästan vi kände oss aningen dummare när vi gick ut därifrån.

Stina och jag i Tällberg förra året, vi hade eget rum och var på hotellet samtidigt som det var må-bra-weekend. Vi tränade boxersize, pilates, dansaerobics, simmade i poolen och powerwalkade ute i fina Tällberg. Sen var vi lagomt möra och gick och åt världens smaskigaste mat! Som jag längtar till årets omgång!

Drömvisionen om några år, jag tänker mig AMF pension reklamen: Nejmen, här är jag ju! Hej på mig!

Min pappa är nog världens bästa, idag gjorde vi oss en tripp ner till Valbo för att köpa en ny säng till mig. Att gå på IKEA är väl för trevligt, vi spenderade riktig far-och-dotter-kvalitetstid och åt god lunch bestående av lax inne hos herr Kamprad och hade kafferep och hela baletten. Jag har även inhandlat nya gardiner och gjort lite kap till Kreta på fredag. Rea är en bra grej! Byxdress, kortbrallor och klänning under 250 kronor, det är ju så man blir rörd nästan. På hemvägen gjorde vi kaffe-och-smörgås-paus på Statoil och nu bär det av till stugan för min del. Jag har precis packat om och pappa lagar mat åt mig och har sagt att han tänker skruva ihop min säng när jag är borta. Nu vill jag ju sova hemma inatt, men ändå vill jag passa på att vara ute i stugan när det väl är sommar.

Ja, det är världens bästa pappa jag har. Ingen tvekan om saken. 

Stina och jag tänkte som så under vår Ålandsresa att det är väl klart som korvspad att man måste gå i land på Åland när man ändå åkt båt hela vägen dit. Dessutom måste man ju kunna säga att man har varit i Finland. Därför ställde vi klockan på halv 8 till söndagen. Den idén kändes inte lika bra på söndagmorgonen som den kändes på lördagkvällen, men det hör inte hit.

Den lilla pinsamheten jag hade tänkt berätta om hände sig när vi, efter mycket gissel lyckats lista ut hur vi skulle överhuvudtaget komma ut ur båten. Till vår stora förvåning får vi syn på vår annars så morgontrötta kusin Filip som strosar omkring i Mariehamn i denna arla morgonstund. Vad falls? Tänker vi och vinkar för glatta livet åt honom som inte riktigt verkar se oss, så vi vinkar löjligt en lång stund till fast inser snart att Filip kanske inte är varken morgonpigg, stram, ignorant eller ens här. Den killen vi vinkade åt var bara identiskt lik Fille. Rackarns så pinsamt det blev!

Vi försökte gömma oss bäst vi kunde, men Filip 2 verkade vara överallt där vi var hela den resterande dagen och vinkade så glatt åt oss. Vi dog av skam.

Två yrvakna typer glatt ovetande om att de är påväg att göra dagens största tabbe